Det finns väldigt många misstänkta par här i övre medelåldern

Jag väntar på mitt middagssällskap och leker spion

Eiffeltornet idag

Apropå ingenting

den här sajten har verkligen somnat in helt. Senaste diskussionerna i slutet av 2008 och Noréns dagbok som toppaktuell poesi.
Man är verkligen i en tung bransch.

Ur ett pågående projekt

Jag tänker på en mössa jag hade som barn, en hemstickad och stickig mössa. Av någon anledning finns den kvar hos mamma ute i Bollmora, hade den inte gjort det så hade jag inte kommit ihåg den. Men nu tänker jag mig den som en sorts modell för den här berättelsen. Låt mig förklara.
Mamma stickade mössan i grågrönt stickigt garn med stjärnmönster. Den blev både för stor och den kliade, så jag tyckte inte om den och ville inte använda den. Då kom hon på att hon skulle sätta foder i den.
Nu blev den istället hal och för stor, den gled ned framför ögonen på mig.
Inte förrän farmor hade kommit sig för med att ta in fodret lite grann blev mössan användbar, även om jag fortfarande inte tyckte om den.
En möjligen dålig bild för en berättelse, men jag tänker mig alltså ett plagg som inte blir bra utan ett foder. Det måste finnas två skikt i det för att det ska fungera, precis som det i en berättelse måste finnas flera skikt för att den ska få både djup och trovärdighet. Bärkraft.
Mina barns barndom har mycket små likheter med min egen. Tror jag.
Men det är det jag har för avsikt att undersöka. Min barndom = mössa. Deras barndom = foder. Helheten = berättelse.
Nähä. Inte det. Men kom på nåt bättre själv då.

svensk genialitet besitter

Känner att det är en sagolik tur att jag inte bor i Sverige. Där får man ju varken supa eller vara genial längre. Och då kan man fråga sig om det är så jäkla kul att lunka runt och vara "professionell" och "hemma med sjukt barn".
Fast en sak. Alla dessa female journalister som skriver om sin alkoholkonsumtion titt som tätt? Jag skulle kunna namnge tre, och så "liggen" förstås.
Ska vi avskaffa dem med?
Det bör vi väl, va?
Eller åtminstone avkräva dem nykterhet och trohet då de (s)vabbar?

Ärligt talat, det må vara svårt att vara geni i Sverige, men ännu svårare verkar det vara att ha ett avspänt förhållande till sprit. Det kan vara generna.

Faktum är att alla anammat de dåliga sidorna av genialiteten (spriten och promiskuiteten) utan att vara ett dugg geniala för det. I mina ögon är medelmåttighet i kombination med omåttlig vulgaritet det vanligaste kännetecknet för en svensk kulturjournalist.

För resten, det enda geniet av kvinnokön som själv geniförklarat sig och fått omvärlden att gå med då det jag kommer på är Gertrude Stein.
Kommer någon på fler är jag idel öra.

Steppdans

Jag har saknat er och internet och teven och telefonen. Fast det var kul att blogga från telefonen och det var ännu roligare att skicka foton. Somliga av er har säkert hållit på med det i flera år men det har inte jag, så jag hade roligt!
Fortsätter kanske att skicka en bild då och då. Det är ju helt otroligt, att det går! På åttiotalet när jag var ung var jag medlem i ett feministiskt nätverk som hette hack. (Kolla längst ned om ni inte tror mig.) I alla fall, en av de andra medlemmarna i nätverket (jag nämner inga namn här) tyckte att två saker här på jorden var helt obegripliga: hur barn blir till och fax.

Idag kan listan göras lång, för att använda ett hyperslitet uttryck.

I alla fall. Nu fungerar allt igen och jag sitter här och stirrar in i min skärm. Tur att det inte är min själ, ändå, min själ!

Och vi har tillbringat vår förhistoriska tid med att titta på film, Singing in the rain, närmare bestämt. Och nu ska jag försöka hitta favoritnumret på Youtube. Hej.

Svenska genier

är det som bekant gott om. Nu senast Stig Larsson, som tydligen för
cirkus femton år sen skällde ut ett antal kritiker på DN. Hårdast
tycks Åsa Beckman tagit det hela, och hämnas kan man så länge man
inte är död. Sagt och gjort - hos kvinnan är som bekant ord och
handling ett, numera.

En möjligen halvintressant fråga i sammanhanget är vem som har makt.
Larsson hade det då, idag tycks hans stjärna vara i dalande. Beckman
har det uppenbarligen fortfarande. Fast en sak tycker jag ändå är
rätt konstig - varför tillmäter så många en tidning med så pass
apparta och ofta provinsiella vinklar så stor betydelse?

För mig, på avstånd, genom en annan kultur, kan jag väl bara
konstatera att det är just det här som är den beryktade dammen.
Stig Larsson kanske betedde sig "svinigt" som ni säger, ett annat ord
vore ju illa. Men är det hela världen? Så länge folk bara skäller
menar jag att det får passera. När de börjar slåss är det en annan
sak. Och även då de börjar sprida lögner om sina
meningsmotståndare - där går viktiga gränser.

Och att det här ska hålla på att idisslas som om det vore "kultur"
är ju bara beklämmande.

När är man egentligen ett geni, undrar jag nu. Om Stig Larsson är
ett finns det väl rätt många?
Därmed inte sagt att Larsson inte skulle vara över medel begåvad.
Det är inflationen jag är emot.

Och för att avsluta: om bråket handlar om något, så är det om makt.

Envoyé de mon iPhone

Bildtext

Helt plötsligt är det varmt. Man kan ha öppen jacka och blippa med
mobilen utan att frysa.

Envoyé de mon iPhone

Vårvindar