Vi har hört det förut, men Håkan Arvidsson säger det ovanligt bra.
Utarmningen av det offentliga samtalet, nedmonteringen av kultursidorna, Svenskans i första hand, och vad det hela leder till. Populismen firar triumfer.
Jag kan bara rekommendera att ni läser hans text.
Här är den igen.
Och på facebook letar de lyckliga(?) kvarvarande SvD-skribenterna en ny kulturchef... som om man finner honom/henne där?
5 kommentarer:
Visst, kultursidorna har gått över till ett alltmer förenklat, klyschigt monologiskt tilltal: man hamrar in och hajpar istället för att diskutera, fördjupa, upptäcka och analysera. Det är ett tjockt PR-mässigt tilltal som brett ut sig, både i fråga om *vad* man skriver om (i princip allt är knutet till något dagsaktuellt, intervjuer görs nästan enbart med folk som ska göra ett produktsläpp, spelar med i någon film eller något band eller så är de redaktionens kompisar) och *hur* man gör det: mycket hyperboler och ivriga blinkningar till läsarna, strukturellt oftast en enda tes elller story som hamras in genom hela texten,. eller genom tio artiklar även om de utåt antas handla om olika saker.
Och tittar man på Sydsvenskans kultursida - där t ex Håkan Arvidsson, Svante Nordin, Eva Ström, Sven-Eric Liedman, Birgitta Trotzig och Jan Aghed skrev på 80- och 90-talen, och där det fördes debatter om det som rörde sig i tiden, så är det idag mest en andfådd reklamsida för det häftiga Malmö och dess nattliv. Nattklubbar, barer och topplistor är det nya svarta: redaktionen verkar helt enkelt definiera "ung och kulturintresserad" som "kilar runt på Möllans nattklubbar på nätterna och sitter på Malmö högskola på dagarna". Suck. Målgruppstänk och pseudo-radical chic är bara förnamnet.
Visst har det att göra med att tidningarna - och Sverige som land - har blivit fattigare, både på pengar och kunskaper, men det är också en brist på ambition, som om någon stuckit hål på kulturredaktionernas lungor och det bara säckat ihop där inne.
Måtte bara inte Andres Lokko bli ny kulturC på SvD...
Hitta ny kulturchef på Facebook? Ja det är väl rätt så troligt att man kan hitta henne där. Eller ännu hellre:på Twitter. Där behöver man bara skriva -och framför allt läsa- 124 tecken, sen är det klart.
Jag tror att dagspressens förfall började när en popmusikkrönikör fick Stora journalistpriset för de tio-i-toplistor han satt upp för några år sedan.
Hehe.
När förfallet började har jag inte funderat på. Det sägs när en av de två slog ihop nöje och kultur, sen följde den andra snart efter.
Förmodar att det ligger något i det. Men sen har det liksom bara slirat på, snett utför.
Det intressanta är väl var det slutar.
De kanske försöker köpa över Jonas Thente och kröna honom - han lär ju aldrig bli chef på DN...Eller Madeleine Levy - någon som jobbat med stil och mode, känner många i kultursvängen och som dessutom förstår franska kan ju inte vara fel. ;)
Jag slutade f ö bry mig om Stora Journalistpriset när Linda Skugge och Pontus Schultz nominerades som Årets förnyare. Oavsett vad man anser om dem som stilister eller 'journalister' var det ett skämt (Skugge nominerades för sin blogg, som i princip var en rak fortsättning på hennes mångåriga krönikerande under en annan rubrik; vad Schultz nominerades för kommer jag inte ihåg men det var lika tveksamt).
Skicka en kommentar