Klagovisa över den här dåliga våren

Ja, det är ju själva fasen också. Här blir man påmind om gamla kul projekt, som dåliga-foton-projeket, och så kommer man att tänka på andra misslyckade bilder. Och kollar sin kamera. Jodå.
Man skulle kunna lägga upp suddig närbild på bordduk, del av hockeyrink, barn som håller upp spelmoj som en sån där svart remsa precis över ögonen, suddiga blommor och en skarp och lite dyster bild på en oklädd gran ihop med en ljuskrona utan stearinljus.
Men man orkar inte.

Man läser dåliga franska romaner. Man googlar metmask, fågelholk och grodyngel.
Och våren, den uteblivna, håller i sig.
Kallt som det land man flytt.
Det händer ingenting. Allt har frusit faktiskt, det är liksom bottenfruset och väntar på bättre tider. Det. Paris. Våren. Platanerna, barnens armar, deras ansikten.

Det som ligger framför är som det som ligger bakom som det som är nu.
Bärnsten, vet ni att det finns en term för grejer som fångats i bärnsten? Inclusion. På franska. Inte så märkvärdigt, samma finns säkert på svenska men jag kan den inte. Det handlar om mineralologi. Heter det inte. I alla fall. Bergarter.

Läser kassa romaner och är dyster till sinnes.
Började istället läsa en bok om mordet på Folke Bernadotte.
Bra bok, antagligen, men inte blir man gladare?

Kanske vänder det typ om några dagar. Kommer någon ihåg det där fenomenet då sjöar vänder? Det var när allt vatten var 4°C (om jag minns rätt) och med andra ord lika tungt överallt. Då syresattes sjön och vattnet bytte plats med sig självt.

Det är nåt i den vägen man väntar på. Hej.