Angleterre

Ett av barnen ska till England. Vi kom på att man måste växla pengar. Sen kom jag på att jag kanske hade några gamla pundsedlar i en sparbössa jag har. Kollade. Jodå, två såna där gröna med en ung Elisabeth II i oval. Gäller de fortfarande frågade jag maken. Inte en aning, sa han. Men jag tycker att du ska spara dem, för de där har du säkert betalat dyrt och nu är de inte värda nånting.
Jaha.

Annars är inte England något man åker till här. Det är liksom fel håll, lite off sådär. Ah bon? säger folk om man ska dit. Vad ska du där att göra?!
Det är en land som är känt för att ha väldigt dåligt väder och väldigt dålig mat.
Det är väl därför jag inte kommit dit på tjugo år eller så och alltså inte har någon kläm på sedlarna längre.

Jag gick till en växlingsholk i turistkvarteren och köpte pund. De var faktiskt väldigt billiga. Damen i luckan menade att det fortfarande fanns gröna enpundssedlar, men jag är inte säker. Har de inte slutat med dem och infört mynt istället?
Mynt hade jag i alla fall många, det där fina som är kantigt, 50 pence, det hade jag ett av. Det fick man hur mycket godis som helst för när jag var åtta år...

Jag tror inte att England är vad det har varit och jag tror aldrig att det har varit det härifrån sett. Ingenting är någonsin likadant från alla håll.
England ligger som bekant i norra Europa. Det är lätt att glömma bort det, men England är ungefär som Sverige, bara lite mindre och lite mer tättbefolkat. Kanske mer odd. Härifrån sett alltså.
Igår kväll t ex, då var det ett teveprogram på arte där det var en massa vikingar som raglade runt med kniv i bröstet och flätor i det röda skägget. Framför gröna kullar.
Det där måste vara svenskt, sa min man.
Norskt, sa jag, för jag kände inte igen skådisarna.
Det visade sig vara engelskt.
Ungefär så ter det sig, England, härifrån sett.

Det ÄR bättre i England!

Eftersom jag nu har börjat med den här rubriken. Här en sorts fundamental artikel i kategorin. Jag tycker inte att den är särskilt bra, eller snarare, den kanske är bra i sin genre, men genren i sig är inte världens intressantaste. "Den svenska medelklassen i kombination med bilden av engelsk överklass" skulle man väl kunna kalla den. Alla fördomar besannas. Alla klichéer kommer till användning. Både om England och ett annat favoritbegrpp, "medelklassen".
Samtidigt, vad vet jag, det kanske är som den här skribenten påstår?
Det kan det ju vara trots att jag inte känner igen mig. Alls.

Blott Sverige...

Svensk självutnämnd kulturelit har (inklusive den obligatoriska passagen om att "det är bättre i England"). Hur jag ser på den kan man läsa här.
Som om nu någon brydde sig, men jag gör det! Jag tycker att det är skrämmande att de här människorna uttrycker sig otroligt illa!

More England

Thomas Nydahl, Occident, gör mig uppmärksam på att man även i England upprättar sk shariadomstolar. Läs hos honom, och länken han har till Times.

Vidare gör man så här, tar bort en dikt ur skolantologier där en kniv förekommer. Jepp, i England.

Med tanke på hur media rapporterar och beskriver England kanske man ska förhålla sig lite avvaktande till nyheter som dessa.
Egentligen handlar min tag mer om den svenska bilden av England, som ju ibland är helt rubbad.

Nyheter om Sverige och England

– Sverige är stort. Det är vanligt i Europa att en pjäs spelas samtidigt på flera ställen, i London spelas till exempel tre olika uppsättningar av Hamlet.

säger teaterchef Benny Fredriksson i SvD apropå att två teatrar sätter upp samma nyskrivna pjäs av Hassan Kemiri. Samtidigt.
Så det är alltså inget problem, eftersom Sverige är stort helt plötsligt, lika stort som England för första gången på evigheter. Och självklart är ju jämförelsen med Hamlet helt adekvat. Som alltid då man jämför med England.
Det är väl egentligen bara en sak Fredriksson glömde: Sverige är ju fantastiskt också. Som bekant.

Rule Britannia?

Thomas skriver också om England, fast inte på det här slentrianmässiga sättet som jag är ute efter i min nya kategori (det är trevligare på bussarna i England, typ), utan en djuplodande text om segregeringen i de före detta gruvarbetarstäderna i West Midlands.
Thomas säger olycksbådande att detta är vad som väntar oss. Och ja, det kan nog hända. Läs t ex det inlägg jag länkar till hos Merit Wager idag. Det talar om samma sak, fast från ett annat håll.

Det är bättre i England

Okej, nu ska jag börja på en ny kategori här, tänkte jag. Jag har haft den i bakhuvudet länge, och som så ofta så vet man inte om det verkligen blir något sen.
Så här: Jag läser en hel del svenska tidningar på nätet och en hel del bloggar, man kan väl säga att jag främst intresserar mig för kultur- och samhällsfrågor, även om jag aldrig orkar läsa och ännu mindre kommentera allt. Vem orkar det för resten? Dumt tänkt.
Hur som helst, jag har lagt märke till att den ständiga referensen i dessa sammanhang är England. Litterära bloggare refererar gärna till The Guardian. Inget ont i det.

I de mest skilda sammanhang anknyter man till England. Susanne Osten tyckte (finns ingen länk) att det var mycket bättre i England för där kunde man hitta tjocka skådespelerskor och i Sverige var idealet för dylika anorektiskt.
Liksom det i Susanna Popovas bok om överklassen som jag läste till hälften, i varenda intervju refererades till den engelska överklassen. Den var förebild för varenda kotte i de där intervjuerna.
Med andra ord, England är referensen. (Här t ex säger Niklas Ekdal att det är mycket bättre på bussarna i England.)

Och bara för att bevisa att jag vet att det finns undantag så nämner jag dem jag kommer på, Bodil och Jelena på Salongen, Thomas som ofta refererar till Danmark, Bengt O som kan tyska och verkar strunta fullkomligt i England. (Länkar finns här bredvid.)

Till Frankrike referar ingen. Om nu inte Bodil Malmstens sporadiska kontakter med yttervärlden räknas.
Inte jag heller, det är inte det.
Men nu tänkte jag göra en djupdykning i mina egna historiska okunskaper och liksom översätta en fransk bokbloggares inlägg till för svenskar begripliga förhållanden. Ja?
Jag kommer alltså att försöka finna engelska och svenska motsvarigheter till det hela?
Det kommer bli helknäppt, men nu kör jag.

Bloggen heter La république des livres, och i just det här inlägget funderar författaren på general de Gaulles (och Malraux) förhållande till Tintin. Hela inlägget är vittert kåserande och handlar om ifall de Gaulle (eller möjligen Malraux) skulle ha sagt att den enda internationella konkurrenten han hade var just Tintin.
Ja, och?
Ja, hur ska man översätta detta till England?
de Gaulle är ungefär som Churchill, okej. Tintin är ungefär som... jag vet inte. Finns det någon engelsk motsvarighet till Tintin?
Och Malraux, slutligen är ungefär som.... eh, Lord Mountbatten?
Ni hör.
Nu testar vi på svenska.

General de Gaulle är ungefär som... Tage Erlander? Malraux som... Ernst Wigfors? och Tintin - det är lätt - som Pelle Svanslös!

Nu får läsekretsen gärna gå in och rätta mig här i de historiska labyrinterna som jag inte hittar i alls!

Och tanken är vidare att bygga upp en länksamling där just "Det är bättre i England" är själva stommen. Det kommer bli lätt.
Hej,

Uppdatering,
Jag ser att jag kunde gjort mig omaket att googla (wiki-a) på gubbarna först. Men det gjorde jag alltså inte.