Panel

På lördag ska jag sitta i en panel. I Göteborg dessutom, känns lite konstigt. Detta i ett sammanhang om figurativ berättande konst. Igen.
Florence Academy of Art som är en konstskola i Mölndal ordnar utställning med norska och svenska konstnärer och panelen är väl egentligen ett seminarium:

Detta seminarium kommer behandla ämnen som problematiken kring en relativistiskt kultursyn, traditionens roll i samtidskonsten samt skönhet ur en moralisk och estetisk synvinkel.

Står det på sidan jag länkar till. Det är Jenny Maria (som också ska vara med (+flera andra)) som kallar det hela för panel.
Och då tänker jag på höns.
Förlåt, förlåt.
Men kul ska det bli! Om någon läsare är intresserad står det längst ned hur man gör för att komma dit/med.

Kakfunderingar

Idag bör vi göra degen. Det är 3 msk konjak i, om man följer receptet. Nu undrar jag om det blir äckligare deg av konjaken? Barnen gillar ju i regel degen, men sprit i maten brukar de inte gilla. Häller man vin på jordgubbarna är de förstörda, tycker de.
Därför undrar jag om jag borde ta ett annat recept.

Ytterligare en grej, i receptet ingår 1,5 till 2 kg mjöl. Är inte det jättemycket? Man får ca 300 kakor, typ. Orkar någon göra så många kakor, utom Pippi Långstrump, då?
Kokbok från 1960 och proportionerna är mer för ett svenskt lanthushåll om tio pers, eller vad? Inte bakar man 300 pepparkakor i ett litet kök i Paris?
I jätteköken man ser i Sverige kanske man gör det?

Jag glömde som sagt att köpa färdig deg. Denna säljs annars i såna där små plastkorvar ni vet, som jag skulle säga rymmer max 250 g. Det blir ca 25 pepparkakor. Kanske 40, om de är små.

Jag ser att jag börjar få fram en formel här. Tre kg deg ger 300 pepparkakor.
Jag gör halv sats.
Jag talar om senare hur jag gör med konjaken.

Mamma påstår att konjakskransar är bättre utan kransar, typ. Kanske gäller det även pepps.

Västerlandets död?

Vet inte vad man ska säga om detta. Onfray ser slutet på den kristna epoken och västerlandets dominans i och med den franska revolutionen.

Kanske borde jag utveckla något. Han frågar sig också: Vem i väst är beredd att dö för en ny soffa, för ökad köpkraft? Och svarar i samma andetag - ingen.
Och så jämför han med islam. Och med de "arroganta" kineserna.

Och samtidigt är hans budskap ganska uppenbart: Vårt samhälle är värt att kämpa för, kanske till och med att dö för.
Men han tror inte att någon är beredd att göra det. Vilket säkert delvis är en retorisk sak. Men kanske inte bara.

Själv är jag mycket mindre säker i de här frågorna.

Två fleurister

Okej, jag fortsätter med julstöket. Eller försöker i alla fall.
Jag ville ha lite granbarr till en adventsljusstake jag har. Gick till första fleuristen och frågade. En snäll tjej där sa att de hade hon inte ännu. Men jag kunde få palmblad istället. Får jag se, sa jag. Och det fick jag och det var stora yviga saker, lite glesa som fick mig att tänka på strutsfjädrar och de passade inte alls i min lilla ljusstake som man måste tassera barren i.

Då gick jag till den andra fleuristen och bad om samma sak.
Är ni galen, Madame, sa han. Det är bara november än!
Jaja, men medge att imorgon är det den första advent och jag har en liten ljusstake som–
försökte jag.
Jag köper in grangrenar, sa han och spände ögonen i mig. Sen gör jag kransar av dem, sa han. Och sen säljer jag dem hela.
Det gör jag i december, sa han.
Ecoutez, Monsieur... sa jag, medan han körde ut mig ur affären, väl ute på gatan slog jag hjälplöst ut med händerna, och han stängde dörren. Inifrån.

Jag börjar fundera på att ta seden dit jag kommer.

Deg x 2

1. Det kära gamla förlaget hörde för en tid av sig, som läsekretsen säkert vet, och erbjöd flott 100 ex av vardera Soffa och Kiosk. Till en adress i Stockholmsområdet.
Tackar, tackar, svarade undertecknad samt angav dylik adress (vi har nu blivit insp. av Grping). Samt angav önskemål om tid för nämnda leverangs.
Inte ett ljud.
Sen kom ett så kallat elektron-brev (som ett pistolskott) där den av undertecknad önskade tidpunkten omöjliggjordes. Leverans måste ske omgående. Sa förlaget.
Vi känner dock våra löss: Ingenting händer på två år och sen måste något ske omgående.
Något sävligt svarade undertecknad att leverans torde vara möjlig tämligen omgående till tidigare angiven adress.
Ånyo inte ett ljud.

Och vad har detta med deg att göra?
Jodå, sen börjar försäljningen. Svansen kapas centimeter för centimeter och slutar som en boxersvans. Detta blir för undertecknad samt dennes ombud deg.
(Här ågår parallellt ett häftklammerprojekt.)

2. Undertecknad åbättrade sina julförberedelser idag.
Köpte det mesta såsom kaviar utan dill (för det har barnen aldrig ätit, inte heller med dill), korv, ost, pepparkakor, ren, snask, sill samt pärlsocker.
Men vi glömde deg! Färdig pepparkaksdeg!
Kollade Bonkers (same same and same again) kokbok där flera recept fanns å pepparkakor.
Sirap har vi. Frågetecken uppstod kring bikarbonat, men dessa rätades ut via googling å densamma. Samt i än högre grad då nämnda vara fanns i vanliga affären! Bicarbonate de soude! Dessutom skulle konjak hällas i degen. Detta fanns dock inte, men Armagnac åträffades och undertecknad tog detta istället.
Pepparkaksdegen synes nu vara i hamn. Undertecknad ber att få åminna om att detta är en deg som kokas fram.
Återstår nu bara själva förfarandet.

Om ni tycker att någon blivit knäpp kan jag säga att det här är bara åbörjat.
Har man en bakgrund i skämttidningsbranschen (som är mycket liten, vill vi åminna om) så har man. Gissa skämttidning.

Fasta bokpriser?

Författarförbundets ordförande, Mats Söderlund, skrev igår i DN och föreslog fasta bokpriser.
En debatt om samma sak har även förts på Svensk Bokhandels hemsida strax innan.

I hälften av EUs medlemsländer har man fasta bokpriser, säger man också. Det i sin tur beror på det fransmännen kallar "det kulturella undantaget" - att kulturen inte är en "vara" som alla andra.
Och det är den naturligtvis inte. Samtidigt som den på ett sätt kanske är det. Eller man kan naturligtvis även betrakta den så.

Som jag uppfattar de svenska bokpriserna så har de gått ned. Min moster har alltid haft som riktmärke att en roman kostar ungefär lika mycket som en hela brännvin.
Googling ger att en flaska Absolut kostar 239 kronor på Systembolaget.
Och de flesta romaner kostar väl idag mindre?

Med det kan man konstatera att två "marknader" varav den ena blivit "fri", nämligen bokmarknaden, och den andra inte - spritmarknaden - har gått skilda vägar vad gäller prisbild.
Liksom att man i Sverige är beredd att se böcker som en vara som vilken som helst, men inte sprit. (Här skulle jag påstå att det i princip är tvärtom.)

I princip håller jag med Söderlund. Men jag tror för det första aldrig att hans förslag kommer att genomföras och för det andra är jag rädd att om det genomförs så hjälper det föga.
Litteraturen måste nog finna bättre vägar för att nå ut eller överleva än att hoppas på frysta priser.
Men jag kan även hålla med bloggaren Hans Persson om en sak: Författarna måste kunna försöka få betalt för nedlagt arbete. Men det finns ingenting i världen som säger att de faktiskt måste få det.
Väl medveten om att jag är inkonsekvent.

Fast låt mig ändå återgå till min jämförelse. Här är det Ricards och Ballantines som står på stapel på pall på Auchan till jul. I Sverige blir det väl Dan Brown och Johannes Keppler.

Det finns alltid minst två sätt att se på samma företeelse.

Hej.

2 x samma story

Nu tänker jag göra som en kollega, citera Grönköpings Veckoblad, eftersom jag råkade få tag i ett nummer. Innan jag gör det tänker jag dock berätta en liten besläktad historia som i någon mån förstör citatet.
En av makens farbröder fick grå starr. När han körde bil sa han att det var som att köra med yoghurt över vindrutan. När man påpekade att han kanske inte borde köra just då svarade han:
- Men jag känner ju vägarna så väl.
Iallafall.

Gamla kör bra!
Grönköpings Pensionärsförening (GRPF) har å det skarpaste protesterat mot att en av föreningens medlemmar, en 80-årig grönköpingsbo, måste genomgå nytt körkortsprov, av den enda anledningen att han kört med igenimmade rutor på vägens vänstra sida.
Det är inte säkert att man kör sämre bara för att man är igenimmad, framhåler GRFP. Att våra medlemmar inte ser vägen , uppvägs mer än väl av att de har lång erfarenhet av hur densamma brukar gå! Det är för övrigt orättvist att utpeka just de gamla som en särskilt ålderstigen grupp.

Länk till Grönköpings hemsida.

Länktips

Stort tack till Charlie Truck som skriver insiktsfullt om Bodil Malmsten.
Maken till självupptaget navelskådande författarskap har jag sällan stött på.

Jag vill egentligen bara göra ett tillägg till Charlies inlägg som jag i övrigt skriver under på helt. Hon har faktiskt blivit bättre på en grej, BM. Hon läser lite franska romaner, numera. Och då träffar hon faktiskt ofta rätt. Man kan lita på hennes omdöme där. Men tyvärr endast där.

Sen har ju jag en liten teori om hur vi sen kommer att få läsa om hur mycket hon saknar somligt i Frankrike. Och hur mycket som har förändrats (till det sämre förstås) i Sverige under hennes frånvaro.
Alltså, fortfarande dessa naiva och förutsägbara reaktioner, men skrivna som om hon vore ensam om dem i världen.

Och medelmåttigheten har nog större chans att fira triumfer i Sverige. I synnerhet om den är svensk.
Så, bye bye Malmsten!

En dag utan hund

Igår var det en väldigt fin dag igen. Jag var i Cité U med ett av barnen som sportar där och ägnade timmen han knogade runt inne i en gymnastiksal åt att släntra runt över gräsmattor här. Och så tänkte jag på Bodil och hennes traskande i skog och mark med Londi.

I alla fall tycker jag att de här träden, till vänster, är så snygga.

Här ser man något spännande i övre vänstra hörnet, nämligen ett hus som utgör barriär mot Periferiquen, motorringleden kring Paris.
Dumt nog så fortsatte jag inte att plåta då jag fann en gångbro över den och in i Gentilly, förorten strax söder om. Att jag över huvud taget gick över berodde på att jag såg en apoteksskylt lysa där borta på andra sidan och jag behövde ett apotek.
Det var faktiskt ganska spännande och Gentilly såg skräpigt ut och glömt sen 50-talet ungefär. Första boulevarden hette Lénine. Det gör de ofta här i de förorter som fortfarande styrs av kommunister, och några sådana finns fortfarande.

Fast sen kom jag tillbaka och fikade i hörnet på det stora ståtliga huset, där man anar en terrass. Och sen var dagen (utan hund) slut.

De blå boxarna innehåller information om olika franska universitet och högskolor.

Linje 2

Hur som helst vill jag att ni alla trogna läsare av bloggen ska veta att jag inte har för avsikt att avveckla er!
Bloggen tycker jag, sammanfattningsvis (och nu håller jag liksom på och sammanfattar) har gett mer än den tagit. Om jag nu startar en "egen låda" (ska uttalas på stockholmska, med eee) och ritar hus så hoppas jag att ni blir kvar.
Jag tänkte först att lådan skulle heta ArchiEco, men det var upptaget. Nu tänker jag ArchiSuédoise, vilket betyder något i stil med Supersvensk(a), men Archi är också slang för arkitekt.
Jag tänker bli väldigt svensk här, nämligen. Propagera för trä och ekologiska lösningar, typ, för det är vad man förväntar sig av mig. Och värre kunde det ju vara?

Twitter har jag varit utan i tre dagar nu och inte saknat för fem öre, så det är mycket möjligt att det ryker.
Det mesta försvinner nog, men som sagt, inte bloggen!

Dessutom står ett källarförråd i Stockholmsregionen och väntar på 200 böcker, det bör bli ca 4 meter, det vill säga en Billy?

Om jag får inredningsjobb tänker jag företrädesvis föreslå IKEA. Och så danska braskaminer, asbra grejer. Mulltoa om det går och självklart bastu! Mulltoa känner de inte till så bra än, men jag lovar, det kommer! IKEA däremot, ojojoj, det finns inget svenskare. Sverige är liksom inte svenskt om man jämför med IKEA.
IKEA är svaret, skulle jag säga, på alla dessa frågor som svenskar ställer sig om sin identitet. Kolla katalogen och håll klaffen.