fredag 12 februari 2010

Tjänster och gentjänster

En av kommentarerna om kosthållet fick mig att fundera på en grej som jag fortfarande inte riktigt har fått klart för mig. Gunnar skrev apropå ordet "tjänstesektorn":

"Tjänste" är feodalt, "service" är kapitalistiskt.

Vilket jag tycker är rätt intressant. Stämmer det? Vilken är egentligen skillnaden mellan service och tjänster?
För mig framstår det snarare som tidsbundna ord, en glidning har skett från "service" till "tjänster".
Jag inbillar mig även att EU spökar i det där, är det inte fri rörelse för människor, varor och tjänster man får lära sig i skolan att det handlar om?
Inte service, alltså.

Jag tänker också på ett bolag som SAS (som väl också snart försvinner), som under sin glansperiod satsade på service. Eller? Medan ett nyare bolag som Ryanair knappast erbjuder någon service, däremot en (transport)tjänst rakt upp och ned, och ibland inte ens det. Service är liksom det där lilla extra, som man tror att man får men i själva verket har man med största sannolikhet betalat för den. "Det bjuder vi på." säger en gammaldags taxichaufför när han kör de sista 200 meterna med avslagen taxameter.
"Det ingår inte i priset", säger däremot färdtjänst. Om så är.

Tjänster är för mig, numera, något mer statligt-kommunalt-skattebetalt eller åtminstone avdragbart på skatten. Service kommer aldrig ifråga i såna sammanhang.
Vilket ju leder tankarna till att servicen är mer kapitalistisk, som Gunnar skriver.

Men tjänsterna, skulle jag påstå, har inte mycket att göra med något feodalt. Möjligen hade de, en gång i tiden med ett klassamhälle att göra, där somliga var herrskap och andra tjänstefolk. (I det feodala tänker jag mig mer livegna än tjänsteandar.)
Sen finns det tjänstemän och de är liksom en sort för sig, de har också färgat av sig på begreppet. Nej, det ingår inte i mitt uppdrag, kan en tjänsteman säga. Det skulle vara tjänstefel att göra det! Man är inne på ett reglerat område här.
Medan servicen är fri?

Jaja, nu orkar jag inte skriva mer om det här. Jag blir inte klokare än så. Om någon kan reda ut det hela mer ordentligt så är jag bara tacksam.

Er ödmjuke tjänare (tjänarinna?),

Stenskott

6 kommentarer:

Gunnar sa...

Om jag överhuvudtaget menade nånting - och det är långt ifrån självklart, tro mig - så var så var nog mer snävt menat än dina annars matiga resonemang. Det härstammar helt enkelt från det faktum att min far arbetade i vad som på den tiden kallades "serviceindustrin" (han var köksmästare, alltså). För mina förädrars generation, och lite grand för mig också, lät ofta "serviceindustrin" som en eufemism för "i tjänst"/"tjänstefolk", med alla de nedsättande och förnedrande konnotationer det hade och har.

När jag hasplade ur mig det där med feodalt och kapitalistiskt så hade det nog mer än nåt annat att göra med en nedärvd känslighet (men inte kitslighet...) för sociala nyanser. Till dessa hör en själbild min familj nog hade av att vara "övre arbetarklass", dvs. utrustade med kärlek till opera och litteratur, och med ett bottenlöst förakt för den lägre medelklassen.

Karin S sa...

Gunnar,
Jag skulle säga att de ord du använde lät just lite - ärvda, det var det jag försökte reda ut här, hur betydelsen har förskjutits, som jag uppfattar det.

Jag tyckte att det var en bra kommentar!

Det där med klasser i Sverige är verkligen ett snårigt kapitel, det fanns och finns så många skikt i praktiken, samtidigt som man på ett sätt försöker fösa in det mesta i något som kallas "medelklass".
Och som jag inte riktigt tror på om jag ska vara ärlig.

Själv har jag rötter i arbetarklass, men inte grovarbetare! utan hantverkare på ena sidan och i någon sorts försvunnen borgerlighet på den andra. Men i far- och morföräldragenerationen, mina föräldrar är båda akademiker.

Något jag aldrig kan svara på ordentligt är vilken klass jag liksom är "född" i.
Eller jo. Det blir väl helt enkelt medelklassen. Den vi alla tillhör, numera...

Den här soptunnan har fler läsare än din blogg sa...

Tja, det svenska klasssamhället var väl någonting man gjorde sitt bästa för att förneka och göra diffust under 50-, 60- o 70-talet. Och intresset fanns från såväl den maktbärande "arbetarrörelsen" som den traditionella övre medelklassen (borgerligheten) att osynliggöra de (i internationell jämförelse relativt små) skillnader som funnits i det traditionellt fattiga Sverige) för att minska eventuellt farliga klassmotsättningar. Med aktiv bostadspolitik, universitetsreformer, akademisering av fler yrkesgrupper samt expansionen av den offentliga sektorn (för att absorbera alla dessa nya uni-/högsk- omsorgsingenjörer) expanderades medelklassen i bottenkant. Kvar i den traditionella arbetarklassen fanns väl främst missbrukare och de arbetskraftsinvandrade som i många fall (men inte alla) kom från kulturer med tydligare klasskillnader. Något som gör att de är medvetna om och ser samt påpekar att det finns skillnader i samhälleliga (informella och absolut icke-institutionaliserade) privilegier. Något som på sin höjd och emellanåt leder till "jobbiga" diskussioner över lådvin i skärgårdsidyllen när en andragenerationens utomeuropeisk invandrare frågar om ingen reagerat på att passagerarna på Waxholmsbåten är lika etniskt homogent som ett KalleKöperKorv-möte i Mississippi.

Eller, jag vet inte?

Karin S sa...

Stefan,
Jo, det låter nog rätt bra, kan väl tillägga att de flesta västeuropeiska demokratier genomgick samma sak under samma period.

Poängen var gissningsvis att det stora för att inte säga enorma flertalet fick det bättre. Den tynande borgerligheten fick det väl, i och för sig, "sämre"?
Men det var en marginell miss sas?

Den här soptunnan har fler läsare än din blogg sa...

Skulle skrivit "etniskt och socialt", men det förstod du säkert.

Tja, i materiella termer fick nog även borgerligheten det bättre i absoluta tal, men det var det relativa välståndet som krympte. Tjänsteandar blev avsevärt kostsamt även om en och annan trotjänare framhärdade och gör det än idag, trot att pensionsåldern har passerats för länge sedan. Fast sen har förmögenhetsskillnaderna ju ökat och denna ökning har accelererat under de två senaste decennierna.

Sen har jag nog en hel del åsikter som jag inte skall ventilera i din underbara blogg om de oavsiktligt förmögenhetsblivna som utan egen tanke eller skicklighet fick åka på rikedomståget genom sitt boende och som nu klappar sig för bröstet över sin egen "smarthet och skicklighet". Urp, är fortfarande konvalescent vilket stämmer mitt sinne i visst bistert mollackord.

Agneta sa...

Jag associerar inte tjänster eller tjänstesamhälle med klass eller speciell grupp. Såväl en läkare som en sopåkare utför tjänster.

En överväldigande massa arbeten har med tjänster att göra. En titt i uppslagsboken ger detta:

tjänst

tjänst saknar som fackterm internationellt antagen definition, men definieras i Sverige som en kedja av händelser eller aktiviteter i vilken en kund interagerar med ett tjänsteföretags medarbetare (eller tekniska hjälpmedel i form av t.ex. bankautomater) i syfte att tillgodose vissa behov. Tjänstens kvalitet påverkas ofta av kundens (eller andra kunders) agerande (t.ex. vid en språkkurs). Tjänsten är ett erbjudande som till skillnad från en vara inte inbegriper överlåtande av äganderätt och ofta är immateriell, varför den inte kan lagras eller transporteras. Tjänsten "finns" inte förrän den upplevs av kunden, och det är vanligt att produktion, leverans och konsumtion av en tjänst sker samtidigt. Se även tjänstemarknadsföring, tjänstesamhälle och tjänstesektor.


tjänstesektor

tjänstesektor, övergripande benämning på privata och offentliga producenter av tjänster (jfr tjänst). Den offentliga tjänstesektorn omfattar verksamhet inom stat, landsting och kommuner (se vidare offentliga sektorn). Den privata tjänstesektorn spänner över olika tjänsteföretag och ideella organisationer. Tjänstesektorn står för 65-70 % av det totala antalet sysselsatta och av bruttonationalprodukten (BNP) i Sverige - liksom i flertalet länder i Västeuropa och i USA - varav 45 % var privata tjänster och 19 % offentliga tjänster (1998). Ett problem vid jämförelser av statistik för olika länder är att det inte finns någon klar gränsdragning mellan varu- och tjänsteproducerande företag samt att det inte finns några internationellt antagna definitioner av vad en tjänst eller tjänsteproduktion är.