Men stämmer detta verkligen?
Jag skulle, om det stämmer, ha gått i skolan på den tiden den var bra?
Ja, i såna fall är det hela än mer oroande, för inte var den skola jag gick i särskilt bra. Och tydligen har den bara blivit sämre sen dess.
Här en bra kommentar till debattartikeln (jag länkar till).
6 kommentarer:
Du kanske växte upp på fel ställe?
Min skola var fantastisk.
Underbara lärare som fick oss ungar att lapa i oss kunskaperna.
Lärande och kunskap blev kul, intressant, naturligt och lättsamt självklart.
Men vi kanske råkade ha de bästa lärarna i hela Stockholm, i hela Sverige?
Din hängivna läsare
/ JW
Jakob,
Kanske det, ja.
Bollmora var nog rätt tumultartat på sjuttiotalet.
I och för sig var det lite slumpartat, tror jag. Lågstadiet var bra, mellan- och högstadiet usla, gymnasiet, men då gick jag ju i en skola inne i stan var bra.
Men enligt den här läraren är det ju just den tendensen, segregeringen, som blivit värre, och det främst av valfriheten. Så i princip bör det inte ha spelat så stor roll var man bodde. Då.
Å andra sidan, jämför man med vad t ex min mamma och hennes generation lärde sig i skolan fram till studentexamen så lärde varken du eller jag oss särskilt mycket. Men på den tiden var det visst 4% i en generation som tog studenten. När vi gjorde det tror jag att det var en tredjedel av årskullen? Och då var det inte examen på samma sätt heller.
Nu ska det ju vara alla men en fjärdedel misslyckas, så det innebär väl 75%. Inte så dåligt, egentligen.
Det är klart att läararfackets ordförande inte gärna kan deklarera att skolan varit kass och sjunkande under hela hennes aktiva tid, eller kanske t o m hela hennes livstid. Hon vill ju trycka hem vissa strategiska poänger och till dem hör inte att lärarna gör ett dåligt jobb.
Allmänt tror jag det är ett problem att när 20-30-åringar *intervjuar* etablerade personer och sen skriver artiklar om media, skola, kultur så har de ingen självsyn och fastnar därför lätt i den intervjuades story (dessutom anses det idag fult att ställa motfrågor i en intervju), tappar de långa eller kognitiva linjerna. Som här: http://tinyurl.com/2unkduh
Vi är ungefär jämngamla tror jag, och så inkrökta och mossiga som Eva Beckman beskriver dem var inte 80-talöets kulturprogram (i vid mening) i tv och radio. Men det är klar att hon gärna vill beskriva det så, det är ju hennes karriärstory som bär texten och den börjar runt 1990.
Samtidigt missar artikeln att ingen längre antas stå ut med mer än fem-sex minuter tal i radio utan meningslöst musikavbrott, att tv nästan slutat bevaka nyare svensk pop-/rock-/jazzmusik (när såg man en livespelning med ett ungt band i tv senst? på 80-talet gjordes det då och då, dessutom kunde man regelbundet se nya innovatörer i program som Nöjesmaskinen och Måndagsbörsen) och att intervjuer som inte är hårt mallade på vad personen senast åstadkommit (Lars Ulvenstam, till exempel) helt enkelt inte görs längre. Eller att,. som du påpekade i en numera nerplockad Axesskrönika, nästan allt på kultur- och samhällssidorna som tog sig tiod att diskutera samtiden utan att lovbba för någons varumärke har försvunnit. För att bara ta det uppenbara
Magnus,
Ja, man kan fundera på det där. Min pappa är ju gammal lärare och enligt honom var det största misstaget "kommunaliseringen". I och för sig ser han nog andra också, men det är i särklass det dummaste man har gjort.
Det blir väl så att om alla ska gå igenom samma system så måste det i princip bli sämre. Och det är ju och har varit tendensen. Det började med sex år gemensamt för alla, sen vet jag inte om folkskolan utökades till åtta år eller nåt innan den avskaffades till förmån för "enhetsskolan" som var samma för alla och nio år lång. Nu har man ju dessutom lagt till ytterligare tre år för alla, åtminstone i praktiken, och alla ska ha högskolebehörighet - det innebär ju med nödvändighet att även gymnasieskolan fått lov att sänka ribban.
Till detta kommer försämrad lärarutbildning, vad jag förstår på så gott som alla nivåer, och så det luddiga som är "samhällsklimatet".
Eva Beckman ser jag som en rätt typisk mediamänniska idag. Det jag sett av vad hon gör saknar allt intresse.
"Betygsinflation kan man motverka genom relativt täta nationella prov ..."
prov som undervisande lärare får i sin hand flera veckor innan de ges, så att eleverna får en chans att läsa på provet innan provtillfället.
Det finns många underligheter i det svenska skolsystemet.
Skicka en kommentar