Vaccinering

Kollade just barnens vaccinationsintyg, apropå SvDs artikelserie om massvaccineringen av svenskar då svininfluensan var på tapeten. Man kan ju inte säga att den härjade eller grasserade direkt.
Läskigt är ordet.
Och jodå, mina två stora barn har fått samma vaccin, det minsta (som då var fem år) ett annat.
De två stora erbjöds att få det i skolan, vilket vi (föräldrar) sa ja till.
Minstingen fick vi ordna själva, så små barn tror jag inte att man vill vaccinera utan närvarande förälder, det är ju en spruta, trots allt.
Vi sa ja av någon sorts principiella skäl, som jag just nu funderar över. Men som ser ut så här: vaccin gör mer nytta än skada, generellt sett i alla fall.
I just Pandremix fall ser det ju ut att vara tvärtom.

Själva vaccineringen var faktiskt av masskaraktär, även om det hela misslyckades som massföreteelse här.
Vi fick kallelser eller (erbjudanden snarare) med post om att vaccinera först minstingen, så småningom även vi vuxna. Jag gick till den angivna adressen med honom som visade sig vara en gymnastiksal med lös inredning för ändamålet av skärmar, bänkar och bord.
Man fick skriva in sig, tala med en läkare och blev sen inropad bakom en skärm där man fick sprutan. Och det var faktiskt lite oroande med den där jättestora hallen omgjord till provisorisk vårdinrättning. Som efter ett attentat, typ. Vid attentatet vid Port Royal utrymdes omedelbart närmsta kafé och gjordes om till någon sorts sjukhus.
När jag och min man så småningom fick de där papprena så struntade vi i att låta vaccinera oss, det hette ju att det var främst barn och unga som var i risksonen.
Men nu då. Ja, nu får vi ju skatta oss lyckliga över att de inte blev sjuka för livet av det där vaccinet. Mig veterligt görs inte samma mediala utvärdering av resultatet av vaccineringen här, men så "misslyckades" man ju också på massplanet. Kanske är de i narkolepsi sjuka barnen färre här. Min gissning är att cirka hälften av barnen vaccinerades. Kanske mindre än så.
Och redan då, när det begav sig, så var jag milt sagt skeptisk till den svenska kampanjen, man skulle ju i stort sett kunna vaccineras överallt, på McDonalds och Konsum, typ. Och alla måste, genast. Grupptrycket, som det framstod i tidningen, var totalt.
Det saknades helt här. Men barnen var rädda för sjukdomen, så något hade väl ändå gått fram här med. Och Frankrike köpte lika många vaccin, ännu färre användes rimligen.

Och nu sitter jag här och funderar på hur jag skulle göra om det hela händer igen. Vilket det antagligen inte gör, för samma grej händer sällan två gånger.
Jag är ju svensk. Jag litar i regel på myndigheter. Men också här har man ju haft sina neurosedynaffärer. Smittat blod. Kanske annat.
Ändå kommer jag fram till att man inte har så stort val. Visst kan man säga nej till vaccin som erbjuds, men knappast en blodtransfusion om man behöver en.
Och hur sjutton ska man kunna veta att just det här vaccinet bör undvikas? I såna fall borde man ju ha en generell (inre) klausul som säger nej. Nej till alla vaccin som inte är direkt nödvändiga. Ungefär som jag har för kedjebrev och liknande.
Nå, nästa gång så funderar jag nog ett varv till innan jag travar iväg med barnen.

Och jag tycker liksom synd om Sverige och svenskarna, den här flock- och gruppmentaliteten som styr dem (oss) är - kan vara - förödande. Den finns åtminstone inte här.