Fantastisk dag idag, hade yllestrumpor och varm halsduk, det blev för mycket. Man borde suttit ute och låtit sig bländas av skridskoisen. Men man gick en bit i Stockholm, längs trafikleder. Det gjorde man förresten igår också.
I somras hade jag goda vänner från Frankrike på besök här. De tyckte att staden såg "rik" ut, välmående. Jag tittade efter det, både igår kväll i mörkret och idag, under den strålande solen.
I mörkret är stan becksvart upplyst av lite neonskyltar här och där, det känns extremt ålderdomligt, lite som det där man åkte till London för på 70-talet, neonen, storstan. Fast mindre.
Men rik - nej. Mörk och blöt och grusig. Snarare fattig, gles.
Men idag, på dagen, ja, då fanns den där rikedomen där, glittret i vatten och isar, i tornhuvar och i fönsterrutor. Sjöfågel och strömmande vatten, gigantiska mullrande bilar. (Som min man som tycker att Sommarstockholm har stora likheter med Marseille, eftersom folk är extremt brunbrända, har feta halskedjor av guld och stora bilar med dundrande motorer.)
Jag är numera medlem i Tyresö Friskis&Svettis. Diskuterade träning och formsvackor samt resultat med en god vän under den där promenaden. Han (som inte har börjat) tror att det hela kan bli bättre. Jag (som har hållit på ett tag) menade att det blir det inte. Ungdomens synder tar nu ut sin rätt. Man kan hålla fördärvet i schack, det är allt, inte förhindra det, knappast bromsa det.
Man borde antagligen ha ägnat sin ungdom åt handboll och inte det man gjorde.
Ägnar mig fortfarande helst åt alfapet. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar