Dagsmeja är bara förnamnet

Det som är krångligt med att vara i Sverige är att hinna med allt. Det gör man inte, då måste man välja. Barnen vill vara kvar i Tyresö, gå i centrum som har ett bra HM (dottern) och en bra sportaffär (sönerna) samt lite andra bra affärer. Och så vill de åka skridskor. De vill inte åka in till stan och gå på Liljevalchs Vårsalong till exempel.
Något jag alltid gillat att göra, eller alltid och alltid förresten, men jo, innan jag fick barn då. För det är liksom vår då. Och man kan både förfasa sig och tänka det där hade jag gjort bättre själv OCH tänka "Men den där skulle jag ju vilja ha!" Och så kan man, kanske, köpa den.

Det är mer vår än det brukar, den här gången, snösmältningen har kommit längre (är klar) och det är varmt. Sådär så att folk står femtio meter ifrån den busshållplats som ligger i skuggan och istället mot någon vägg med ansiktet mot solen. Det man nog bara ser här.
Missar de bussen?
Antagligen, men det kan det vara värt, tänker de nog.

Konsum för den delen, är sig likt. Lidl är på cykelavstånd så dit har vi inte kommit. Men i sommar blir det en ny cykel till pojken som numera växer som vass. En jättestor herrcykel med långa ben. Nåja. Han vill ha en supersportig med hundra växlar. Jag säger max tre. Kanske blir det något mitt emellan. Då blir hans lillebror galen.
Vi vill cykla på semestern, men de andra tre vill inte. De vill åka bil.
Kanske kan man cykla i fjällen?