Stycket nedan kanske låter lite pretto?
Jag hoppas att det ska passera liksom naturligt då man läser det i sitt sammanhang.
Jag får Henriettes historia den kvällen. Hon får min, hon får den riktiga versionen av silvret, det silver som nu blivit en del av mig, som finns intryckt i min kropp som granatsplittret i den gamle frontsoldaten. Jag tänker så nu, också jag blev till slut märkt av den här epoken. Om än bara som en tanke. Också i mig, oskyldiga barn uppvuxet i det kalla krigets neutrala Sverige, finns metall, krigsrov, som en del av min identitet.
8 kommentarer:
Inte alls pretto. Löper naturligt, bra.
Kanske skulle jag ha funderat på "intryckt" med tanke på granatsplittermetaforen; liksom lite för vekt om du förstår vad jag menar. Välj en annan metafor eller ett ord som passar bättre.
Fattar vad du menar. Det är en grej som återkommer i flera olika tappningar, här börjar den liksom svalna eller vad man ska kalla det för. Bli något man kan leva med.
Ska läsa igen och testa din tanke.
Tack!
Inkapslat? I så fall?
Bli klar! Härligt.
"Inkapslat" låter faktiskt bättre.
Vad frimodig du är som lägger ut text.
Gunnar,
Ja, kanske det!
Gabrielle,
Frimodig och frimodig. Jag skulle nog inte precis lägga ut all text. Men jag testar.
Och jag har inte så mycket annat i skallen, liksom. Bloggen skulle torka ut helt om jag behöll rubbet för mig själv.
Och det tycker jag vore lite synd.
Men nu vill jag bli klar. Idag strök jag ett helt kapitel. Rätt skönt.
Kan inte du också lägga ut lite text?
Nä. Jag tror på hemligheternas bevarande just nu. Som kreativ point of departure.
Ber att få återkomma om ett par månader. När jag lugnat ner mig - eller nåt ;)
Ja, jag säger som Bo Holmström:
http://www.svtplay.se/klipp/70259/-lagg-ut-lagg-ut-
Lennart - riktigt på den olidliga spänningsnivån befinner vi oss inte ; )
Skicka en kommentar