Artiklar jag inte begriper.
Här skriver en tjej om sitt svenska pass och den tillgång ett sådant är. Visst, jag fattar också att ett EU-pass är ett EU-pass.
Men varför är det mycket bättre att ha ett svenskt än ett holländskt eller danskt pass när man ska in i Syrien?
Ja, det sjabblar hon bara förbi.
För mig framstår det som ett mysterium. Om någon kan förklara är jag tacksam.
Att amerikanska pass inte är det bästa just där, det begriper jag. Men jag lovar, vill du in i USA så är det väldigt mycket bättre att ha ett amerikanskt pass än ett europeiskt.
Själv har jag en kompis som reser mycket i Mellanöstern och på ställen som liksom är farliga. Ställen där européer tas som gisslan, typ.
I ett sånt läge (om inte andra) är ett franskt pass många gånger mer värt än ett svenskt...
Men den vinkeln kanske man inte ska begära? En liksom mer allsidig undersökning av detta med passen?
Nej. Bäst är att konstatera att de svenska passen är världens bästa pass.
Som om någon hade trott något annat.
15 kommentarer:
karin
jag dristar mig påstå att du läser artikeln fel... den är bara ännu ett förutsägbart angrepp på "dumheter" som nationalitet och klass... du missar den anda som råder i detta land, där alla intentiteter som inte går att "ta på" menas vara rena abstraktioner och/eller uttryck för inskränkthet och/eller förtäckt maktutövning/förtryck.
jag minns en dn-medarbetare som skrev en krönika (vad annars?) på temat "vad är en svensk?". medarbetaren - en slags filosofisk kåsör - menade att det inte existerade någonting som en svensk, att det var ett "organisatoriskt begrepp", och det originella argumentet (i detta fall) var att man inte kunde älska sverige, för det var inte möjligt att älska allting som föll under detta "organisatoriska begrepp". jaha. men det är som att säga att man inte kan tycka om vasaparken, för att man inte gillar hundar. eller att man inte kan gilla skog, för att man kan göra sig illa på en gren.
på senare år har "kön" (företrädelsevis det manliga) seglat upp som ett annat sådant suspekt och förtryckande begrepp.
vad är detta jagande efter (allmän-)begrepp uttryck för, kan man fråga sig?
jag ser det som ett sent uttryck för det genuint gåtfulla behovet av självutplånande som sedan länge härskat i västerlandet (från de fysiska krigen till den mer andliga nedmonteringen), där identiteten istället får bli just förmågan att "vara kritisk". problemet är att denna kritik inte är intelligent nog (den förblir negativ), och därför missar målet.
paradoxalt, och därför förvirrande för ögat: man skjuter på det verkliga för att man ser hjärnspöken.
allt gott från andalusien
einar
Einar,
Så kan man förstås också tolka den här artikeln, som du gör alltså.
För det människan klart och tydligt skriver är ju då att det är väldigt orättvist att Sverige har världens bästa pass.
Underförstått - det måste vi ändra på.
Och om man ska tro en annan bloggare, Merit Wager, så håller vi också på:
https://meritwager.wordpress.com/2007/11/15/i-finland-kan-man-inte-som-i-sverige-fa-ut-hur-manga-nya-pass-som-helst/
Men det jag alltså har mage att göra är att ifrågasätta påståendet att de svenska passen skulle vara världens bästa. Säkert (fortfarande) bra, men i vissa lägen rätt usla.
mycket talande - och skrämmande. säkert är passen värda en del i pengar, men man bör nog att skynda sig med att sälja dem. -
Motstridiga uppgifter där på fb, en god vän med dubbla pass, svenskt och utomeuropeiskt fick sitt svenska pass stulet och enligt henne gör då något som heter "medborgarskapsutredning". Och det var rätt mycket papper som skulle till där. Så. Jag är inte helt säker på att det bara ÄR att gå och hämta ett nytt. Men siffrorna där man jämför med Finland borde väl stämma.
Vidare googlade en annan fb-vän fram lite olika listor hur pass rankades vad gäller slippa visum till andra länder. Sverige låg bra till, men var, FÖRSTÅS, inte bäst.
Det finns fler, men jag orkar inte googla själv.
Rank. Passport[s] of Country/Countries, Number of Countries Accessible Without Visa on Arrival
01. Denmark, Finland, United States, 130.
02. Germany, Ireland, Sweden, 129.
03. France, Great Britain (UK citizen passport), Italy, Japan, 128.
04. Belgium, Norway, Spain, Switzerland, 127.
05. Netherlands, 126.
06. Austria, Canada, Luxembourg, New Zealand, 125.
07. Portugal, 123.
08. Singapore, 122.
09. Australia, Greece, Iceland, Malaysia, 120.
10. Liechtenstein, 116.
...
73. Algeria, Rwanda, 23.
74. Haiti, Mozambique, São Tomé and Principe, Sri Lanka, 22.
75. East Timor, Jordan, 21.
76. Comores Islands, Equatorial Guinea, Eritrea, Laos, Nepal, 20.
77. Angola, Bhutan, Djibouti, Libya, Turkmenistan, 19.
78. Burundi, China, Ethiopia, North Korea, Vietnam, Yemen, 18.
79. Albania, Cambodia, Lebanon, Pakistan, Sudan, 17.
80. Congo, Syria, 16.
81. Iraq, Myanmar, Somalia, 15.
82. Iran, 14.
83. Afghanistan, 12.
Så summan av kardemumman blir väl att det här var en sån där rätt typisk mysnationalistisk svensk artikel, känsla men inte fakta. As usual.
Vilket påminner mig om att jag helt konkret behöver ett svenskt pass; eftersom det blev stulet på tåget förra vintern.
Helt konkret ska det då gå till så här: Man har ett ID-kort (som också blivit stulet) och om inte: Man tager med sig en släkting lik eller olik, som säger att jag är jag, som har ID-kort, personbevis, själv har man också personbevis, fotot tar pass - ämbetet. It´s a peace of cake. Men det blir inte av förrän jag måste resa.
Jag förstår inte varför svenska pass skulle kunna bli en stor (eller lukrativ) historia - när redan svenska ID.kort är en lång och krånglig process. (Ett och annat stulet kan väl gå förstås?)
Men ni förstår hur efter jag är; har levt utan pass, utan ID ett år. Bara för att folk känner igen mig på Apoteket tex. Så var det alltid förr, på posten, på banken tom. Things change. Nu ska jag fixa nytt ID från SjF.
Och den här anlagda och liksom lite konstruerade historien om Bästa Passet är inget för min hylla. Ni fattar ; )
Gabi,
Håller tummarna för att det ska gå lätt och smidigt. När man har kvar sitt gamla pass så är det ganska enkelt att få ett nytt, till och med i utlandet. Man kan visserligen få vänta länge, men antalet papper som krävs är inte ohemult.
Det som intresserar mig med den här sortens artiklar är liksom hur navelskådande och dåligt underbyggda de är...
Är inte den här artikeln framför allt rätt slamsigt skriven, hur käckt skribenten än cyklar på nyhetscykeln och värderar eller inte värderar sorger?
Det var en krånglig artikel. Jag har läst den två gånger och förstår fortfarande inte riktigt vad det är hon vill ha sagt.
Eftersom jag numera nästan enbart reser inom Europa -och undviker England- har jag väl visserligen passet med men utan att veta riktigt var. ID-kortet räcker fint om det i något enstaka undantagsfall krävs legitimation. Men den gränsfria rörelsefriheten är ju i stort sett ett faktum. Tack för det.
Ja, då talar jag inte om Sverige förstås, där finns man ju inte om man inte har något "leg".
Bodil,
Fattar nog inte riktigt hur du menar.
Bengt,
Fattar tydligen varken vad skribenten eller jag menar...
Ska vi släppa den?
Vi kan lämna det hela. Dock tycker jag faktiskt att jag fattar vad Bodil menar ;-) "Slamsigt" var ordet.
Karin, kanske har jag kommit att ställa för höga krav på professionella skribenters skrivande...
Bodil,
Hehe, välkommen i klubben!
Kanske är det för sent nu, men du säger att du undrar så jag säger det ändå: förmodligen är förklaringen Danmark/Muhammedkarikatyrer och Holland/partiet som jag just nu glömt namnet på och som är uttalat antimuslimskt.
Laura,
Så kan det vara. Och rondellhunden har liksom inte nått ända fram...
Hur det än är, jag tycker nog att hon kunde ha fördjupat den delen lite. Samt även några andra, samt skrivit mindre slamsigt. Om man säger så.
Kul att se dig igen!
Tack!
Tror att rondellhunden är förknippad mer med själva konstnären än med landet i sig.
Jag har inte svårt att förstå hur hon menar, men visst är texten rörig och allmänt ofärdig, helt klart har ingen redaktör gått igenom den före publicering.
(Har själv varit passlös en gång i tiden, det kanske ger ett annat perspektiv än om man har haft det där svenska passet hela livet.)
Skicka en kommentar