Funderar på att döpa om bloggen till Black Sverige. Särskilt om jag får betalt gör jag det. Lättit.
Annars har jag som jag gör med ojämna mellanrum pluggat fågelläten igen. P2s pausfåglar med tillhörande kommentarer är en guldgruva!
De där två farbröderna kan otroligt mycket om fåglar och är djupt engagerade. Oh nej, kan en av dem utropa om någon titas varningsläte. Inte alls.
Och så liknelserna. En fågel som sjunger som då en silverslant liksom svirrar ned på en marmorskiva. Och sen undrar de om det säger något egentligen för några marmorskivor har vi ju inte längre. Tror de. De har inte sett nya kök, säger jag.
Sen försökte jag återigen ladda ned koltrasten som ringsignal till min mobil, men det gick inte. Lyckades däremot få den att låta i teven när dom andra kollade på någon amerikansk serie (gick via modemet). Det blev ett jädra liv. Och sonen påstod att den där fågeln hör man bara i Sverige.
Fel, den satt ju framför en miljonprogramsskiva och sjön för full hals här i Paris för något år sen.
Vilket bekräftades av de små farbröderna. Koltrasten väljer platser med god akustik för sina framföranden.
Kanske skulle man vara koltrast. Merle noir.
By the way, de flesta fåglar med en färg i namnet har samma färg i namnet på franska. De flesta fåglar är gröna och grå, svartfläckiga och kindade, rosiga, röda och egentligen beiga.
Men ingen har ordet beige i sitt namn.
När jag var liten och vi åkte till landet körde min pappa fågelkasetter i radion. Först sa en röst det latinska namnet, sen kom lätet.
Det innebär att jag känner igen rätt många latinska namn också.
Och innan internet fanns - om man ville ha reda på ett fågelnamn - så fick man gå via just latinet, från fågelbok till fågelbok. Det gick det med. Innebar att jag läste mer om fåglar. Och fågelböcker är ren poesi, hör här t ex den som kan säga vicken jågel det är vinner - eh, något (tar bort lite här och var annars blir det för lätt):
...Skuttar fram på marken i långa hopp, spanar i upprätt ställning, niger... Sjunger i topp. Sången silverklar, börjar med hisnande höga toner, ramlar så ned i en blixtsnabb räcka av ostyrigt porlande toner, hejdar sig igen, dansar åter iväg. Annat typiskt läte är ramsor av hårda kraftiga knäpp. "tick-ick-ick...", låter som när moraklocka dras upp...
Detta bör ni väl klara.
Hörs !
15 kommentarer:
Den där fågeln du har på g - måste vara en blandning av skata, flugsnappare, samt gök och filikrom.
Men koltrasten heter Solsort på danska. Ett av de vackraste orden i det språket.
Rödhake.
Men det känns inte roligt, det här att vi alla är uppkopplade mot ett jättelikt externt minne och har tillgång till ett operativsystem som är kusligt snabbt...
Är det inte en enkel näktergal? Den har ju ett extra läge som låter ungefär så där vill jag minnas (eler var det mera ett kluckande än ett tickande?). En gång bodde jag i lägenhet där vi blev störda hela tiden av en näktergal utanför sovrumsfönstret.
När vi gissat färdigt på fågeln tycker jag vi skall gissa på GB:s "filikrom." Jag råkar av en slump veta vad det är men är nog tämligen ensam om det, he he he ;-)
Gabrielle,
Fel. Det är en riktig art.
Solsvart?
Lennart,
Rätt. Men varför deppar du? Jag tycker att det hela (nätet) är dagens svar på Linnés latin.
Och jag tycker att det är rätt fantastiskt.
Men det hindrar mig inte från att verkligen gilla det gamla exemplar jag har av Europas fåglar.
Bengt,
Fel. Näktergalen har ännu mer varierat läte och jag har då aldrig sett den hoppa runt på marken. Man ser den så gott som aldrig, däremot hörs den ju bra.
Filikrom kan man väl googla på, men eftersom jag inte vill göra Lennart ännu mer deprimerad så låter jag bli.
Gissar grej till bil.
Boken heter Alla Europas fåglar i färg och författarna Bruun och Singer.
Och som bonus får ni näktergalens sång från samma verk:
Sjunger från dold sångplats nästan dygnet om, men mest under natten. Sången liknar sydnäktergalens till sin uppbyggnad med räckor av snabbt upprepade toner men den är mycket kraftigare och mindre melodisk, innehåller fler skärrande motiv och typiska mycket vittljudande (ett par km) snabba djupa serier av djupa "djock". Ur buskagen hörs även hårda, gälla, utdragna "ihp", envist upprepade och ganska likt läten hos halsbandsflugsnappare och drillsnäppa. Vidare enstaka stenhårt rullande "errrr".
Så nu vet ni det.
Karin,
nja, jag deppar väl inte över Internet, snarare är jag väl glad som en lärka, och min bransch har ju revolutionerats - men medge att något far illa nu för tiden: den där djupa kunskapen som man bär med sig överallt, alltid, oberoende av uppkopplingsmöjligheter. Faran med tanken att "det där behöver jag inte lära mig, det finns ju på nätet", en fara som bl a innebär att man inte fattar vad man hittar på nätet...
Lennart,
Jo, jag förstår vad du menar. Du ser det förmodligen ännu tydligare i ditt jobb.
Och så bor ju jag i Frankrike och har barn i skola och de lär sig (om de vill vara duktiga i skolan) i stort sett allt utantill.
Så jag kanske är mindre orolig.
Fast visst, de läser ju ingenting i övrigt.
Och djupa kunskaper man bär med sig... behöver ju ibland fräschas upp. Vad gäller fåglar för mig t ex, så är det ganska dåliga kunskaper jag har om dem, och då är det så otroligt mycket enklare att just ta reda på mer nu. Och på alla möjliga språk.
Filikrom förekommer hos en artonhundratalsförfattare som har mycket gemensamt med Almqvist, och som skrivit ett vad-ska-man-säga "skälmstycke" vari ingår många av skogens väsen, trali, trala och kvitt och fjutt.
Rödhaken är Lennarts älsklingsfågel, så det var alldeles för lätt för honom : )
Gabrielle,
rödhaken min älsklingsfågel? Har jag skrivit det? Eller vet du det bara så där? Det är i alla fall en av dem... :)
Filikromen var också en gautmusiker i Stockholm på 1810-talet som livligt grimaserande sjöng till eget fiol- eller nyckelharpsackompanjemang. Kanhända inspirerade denne till rollen Filikrom? Filikromen är också en samling med "hittills otryckta skämtsamma sånger" samlade och utgivna 1850–65 i nio häften.
En liten klocka ringer svagt och säger att filikrom /filikromen i dag kan ha med nyckelharpa/fiol eller folkmusik att göra. Eller utövare därav.
Jo, Lennart - du har skrivit något ovanligt optimistiskt om Rödhaken,
troligen i samma veva som jag skrev om "min" aldrig sedda näktergal ; )
De e nåt visst me fåglar, erente?
Det här med latinska namn på fåglar väcker trevliga minnen. När mina föräldrar började bli gamla brukade en av mina systrar träna fågelnamn på latin med dom som hjärngymnastik. Dom pluggade fåglar och namn. Det ledde ju till att jag lärde mig en del också som jag fortfarande minns, särskilt om namnen är vackra som Tadorna tadorna (vacker fågel också: gravand), Motacilla alba var min mammas favorit. Bombycilla garrulus är en till jag lärde mig och tycker om själva fågeln också. Fast nu får jag nog sluta annars kan det bli mycket...
@GabrielleRW. Ja! Och Pica pica. För att inte tala om Bubo bubo! Och Sveriges nationalfågel: Alces alces.
Alces alces har ett förvånansvärt litet vingspann med tanke på kroppsstorleken. Men den rör sig majestätiskt på marken.
Oh ja visst, Alces alces är stilig och majestätisk. Men nåt riktigt lyft är det inte över den...
Skicka en kommentar