Äntligen någon som säger (bättre) det jag försökt påstå i tjugo år.
Svensk sjukvård är inte särskilt bra.
Artikelförfattaren riktar in sig på sjuka barn för det är hans ämnesområde, och det är ju även något jag haft erfarenhet av i Frankrike, eftersom jag väntat, fött och uppfostrat tre barn där.
Och allt har fungerat fantastiskt bra. Har mycket litet att göra med det jag läst och hört om i svensk vård.
En läkare, specialist, följer graviditeten och dyker upp vid förlossningen. Liksom den narkosläkare man träffat innan på sjukhuset, som också kommer (vilken tid på dygnet det än är frågan om) och fixar den smärtlindring man kommit överens om.
Spädbarnet följs sedan av just det Lagercrantz efterlyser, utbildad barnläkare.
Allt kollas, mäts och vägs, minsta lilla avvikelse kollas igen.
På så sätt hittade dessa barnläkare även hormonrubbningar hos mig. Via spädbarnet. Och skickade mig till vuxenspecialist.
För akutvård finns åtminstone i Paris, två stora barnsjukhus.
Brutna ben och krångligare sjukdomar tas om hand där.
Och det värsta med det här är förstås alla de sjuka svenskar som inte får den vård de behöver. Men det näst värsta är den propaganda som så effektivt bedrivits, gissar jag under hela efterkrigstiden, där svenskarna hjärntvättats och tror att de är bäst på allt, för evighet amen.
Det har ju liksom varit omöjligt att diskutera en massa saker med svenska småbarnsföräldrar t ex. Vilket gjorde att jag snart slutade med det. Tjejen som varnade mig för att föda barn i Frankrike t ex.
Tyckte att jag skulle åka "hem" istället.
Andra saker jag stött på som fungerat bättre (vad det verkar i alla fall) är barnpassning (dagis, förskola, dagmamma etc), skola - när den fungerar, elförsörjning, kollektivtrafik, tågtrafik, monumentvård, turism.
Vad svenskar fortfarande verkar bättre på: körsång, dataspel, popmusik, sopsortering, åtminstone på individuell nivå, artkännedom flora/fauna, och - bland politiker - medvetenhet om ekonomi.
Om man lyssnar på P1 får man en rätt bra bild av just detta. Kulturprogrammen ofta under all kritik, i den mån de finns, omvärldsbevakningen lätt psykotisk ity i stort sett gränslös (inga hierarkier existerar, Eritrea lika viktigt som Norden och Tyskland tillsammans t ex), men naturprogrammen helt outstanding, liksom programmen om ekonomi, gäller från hushålls- till internationell.
Men just det där gränslösa gör svensksvenskar många gånger omöjliga att ha att göra med. Jag menar, man orkar ju inte diskutera med folk som har fel men uppenbarligen inte kan ta in att de har det.
Hoppas nu bara att svenska politiker gör som Hugo Lagercrantz säger.
Hej.
5 kommentarer:
Hallojs, jag tror att ni i Frankrike/Italien/Grekland/Spanien etc helt enkelt får ha överseende med lilla skruttiga Sverige. Det här är ett ödsligt bonnland i norr där man bodde i långhus och sprang omkring och brölade och högg runstenar när länderna kring Medelhavet redan hade utvecklat sin konst, filosofi, arkitektur, mat och politik. Vi är efter här, helt enkelt. Vi fattar inte så mycket. Och då ingår det i konceptet att man inte fattar att man inte fattar – men de mer utvecklade kulturländerna kanske kan se på oss som en vuxen ser på ett litet barn eller så?
Förmodligen. Men det som ändå är upprörande, kommer inte ifrån det, är hur ministern ifråga står och blåljuger om läget då han talar i Almedalen.
Folk lider ju och till och med stryker med på kuppen.
Det tycker jag är allvarligt.
Kan inte riktigt ha överseende med det.
Vad gäller resten går det bra.
Men ministrar ljuger väl alltid? Är de ärligare i Frankrike?
Nej, tvärtom. De ljuger. Kanske mer.
Å andra sidan, ingen fransman tror väl att Frankrike har Europas bästa sjukvård, vilket de enligt den här artikeln har. Däremot tror rätt många svenskar att den svenska vården är just världsbäst.
Och under de tjugo år jag bott utanför Sveriges gränser vet jag inte hur många diskussioner i ämnet jag haft. Rätt många, även om jag numera försöker undvika dem.
Jag skulle vilja se stora undersökande och jämförande studier (svårt, jag vet) på t ex vårdens område. Jag menar, svenskar trodde ju länge att den svenska skolan var bäst i världen. Sen kom testerna (PISA, TIMS) och det visade sig att den var rätt dålig. Ja, då hette det i alla fall att den svenska skolan HADE varit bäst i världen. Även om bevisen för det lyser med sin frånvaro.
Förmodar att det handlar om något i stil med kollektiv självbild.
Fransmän har ju då andra blinda fläckar, de tror i högre utsträckning att den franska kulturen är bäst i världen. Och det är faktiskt också lätt missvisande ibland.
Men det kostar ju inga liv på samma sätt. Bara en jävla massa pengar !
Vår tioårige son bröt nyckelbenet när vi var på semester i Paris i somras (tumlade runt i backarna i Buttes-Chaumont). Först det där gamla sjukhuset nära Notre Dame, sen barnsjukhuset (Necker), sist ett besök runt midnatt på nattöppet apotek - jättebra bemötande, korta köer.
/Gustav
Skicka en kommentar