fredag 20 juni 2008

svenska moralister har

Nina Björks texter brukar jag inte riktigt orka läsa klart. Hon har ibland rätt i något, men hon går alldeles för långt och det blir ofta en självklarhet som hon ska leda i bevis med någon sorts moraliska värden som alltid blir väldigt påfrestande.
Efter att ha läst det här t ex så får man ju nästan lust att köpa en totalt onödig handväska, som man aldrig hade tänkt köpa annars.

För en tid sedan hade min son ett sår som inte ville läka. Jag gick till vårdcentralen. Läkaren tänkte skriva ut penicillin, men jag var tveksam med tanke på rapporterna om överutskrivning. Hon sa "du får själv bestämma; du känner ju din son bäst". Det är naturligtvis sant, men huruvida en människa behöver penicillin eller inte beror väl på inte vem han är, vilken personlighet han har?


Så börjar hennes artikel, och redan här menar jag att hon är helt ute och cyklar. Det var inte en läkare som vägrade ta sitt medicinska ansvar, det var en läkare som stötte på en omöjlig förälder. Det ser man ju. Mamman vill inte ge ungen antibiotika, vad ska läkaren göra? Kan ju bara tacka sin lyckliga stjärna för att ungen inte hade något värre.
Och utifrån det här resonemanget kommer Björk i vanlig ordning fram till att man verkligen inte ska överkonsumera.
Nej, det ska gudarna veta. Hellre ska barnen dö i blodförgiftning, och då ska man sen som förälder kunna hävda att det var doktorns fel!

Men jag hade väl aldrig skrivit ovanstående om jag inte sen hade stött på något ännu värre.
Björk har fått konkurrens om överste moralpredikanttiteln.
Detta att kasta första stenen.
Vilka tror sig dessa fruntimmer vara för att det ska ha rätt att fördöma andras beteenden? Var finns ödmjukheten? Tror de att de ändrar något med sina texter?
Tror de att Sveriges väskköpare och tjockisar läser de här texterna och omedelbart tänker: Jamen, det visste jag inte, nu ska jag lämna tillbaka handväskan respektive banta?
Klart att Björks och Heberlains barn måste ha en fläckfri framtid att tro på.

Egentligen orkar jag inte bry mig. Det är ju så här svensk press i stor utsträckning är. Människor som antagligen tror att de håller på med något jätteviktigt, hur de nu kan ha fått för sig det.
Det är liksom luften som är ond, tidsandan och koldioxidutsläppen. Ojojoj, verkligen ett farligt och förskräckligt ställe att vistas på, Sverige.

Inga kommentarer: