Bästa mässorna i kvarteret helt klart hos dominikanerna.
Fördelar: De är många, de är glada, de skojar, när det är dags för nattvarden blir det liksom ett slammer. Barnen får bära fram bröd och vin, de tar emot och häller upp och pytsar ut. Det är lite som när barnen hjälper till att duka hemma.
De sjunger i stämmor på latin och de predikar med kunskap och distans. De är djupt personliga, och samtidigt eller just därför allmängiltiga.
Att fira mässan är att delta i bön.
Hos dominikanerna blir det tydligt.
Ibland tänker jag att just det är skillnaden mellan Stockholm och kontinentens städer. Här finns, vägg i vägg med frestelsen alltid förlåtelsen. Andra ord, andra budskap.
Och till skillnad mot vad man tror så är det killar med humor framför allt. De drar skämt, de skrattar när det blir fel. De är allvarliga men aldrig allvarliga på det sätt prästerna i Bergmans filmer är.
Mitt förhållande till protestantismen är rätt glest.
Pingis på fritidsgård i tidiga tonår.
Sen ingenting, tror jag.
Och det var ju inte pingis jag sökte.
7 kommentarer:
Två reflektioner (dina texter får en alltid att tänka på saker, fast kanske fel saker!)
1 Faktiskt håller jag just på att förbereda ett inlägg där dominikanerna ("domini canes") spelar en viss roll, framför allt inkvisitorn Bernard Gui vars handbok jag inköpte i "pressbyråkiosken" på Schwechat. Men jag kom på att jag behövde mera av den litteratur jag har i Wien så det får anstå tills mitten av januari.
2 "Här finns, vägg i vägg med frestelsen alltid förlåtelsen. Andra ord, andra budskap."
En träffande observation. Men när man står framför biktstolarna på ICA och ploppar i plastflaskorna och trycker på "Gåva till Röda Korset" och sedan går in och köper flera flaskor och burkar är det ungefär likadant. Hoppas att du inte tycker att det är alltför blasfemiskt. Men "miljörörelsen" och "klimathotet" har blivit den främsta surrogatreligion i Sverige. Vi kan synda men vi kan få förlåtelse genom att källsortera glas eller byta glödlampor. Eller i värsta fall köpa "utsläppsrätter."
Men den verkliga omläggning av levnads- och konsumtionsvanor som en seriös källskatt på koldioxid skulle tvinga oss till är vi inte beredda till. Det är enklare att bikta sig hos ICA och få förlåtelse tills nästa gång.
Du kan säkert se de religiösa parallellerna här. Hoppas att du ursäktar att jag utnyttjat ditt tankeväckande inlägg till dessa måhända blasfemiska funderingar av en person som aldrig vunnit inträde i den andliga dimensionen.
Bengt O,
1. Ser fram mot ditt inlägg om inkvisitionen.
2. Och det är väl här jag ser den stora skillnaden, månghundraåriga (ibland bortåt tusenåriga) lärdomsinstitutioner - kloster, kovent, har här fått fortsätta att utveckals, trots allt.
Det liknar inget annat jag varit med om, en väl genomförd mässa.
Men något motsvarande BORDE i och för sig finnas inom protestantismen. Jag gillar ju Lucia och julsångerna och jag gillar generellt psalmer - men, jag saknar rätt mycket runtomkring. Om man säger så.
3. Och vad gäller den andliga dimensionen så är det ju aldrig för sent. Som bekant.
Alltså, förlåt en oinvigd, men är "utsläppsrätter" inte en sorts avlatsbrev?
i ditt gamla hemland finns en kvinnlig präst i Svenska kyrkan som anser att Lucia är en symbol för kvinnoförtryck
"det kan vara farligt för flickor att drömma"
Men om jag förstått det rätt måste även pojkar tillåtas vara Lucia i Sverige numera. Så det jämnar väl ut sig.
Ibland undrar man om man lever i ett parallellt universum.Inte i samma som Annika Borg i vart fall.
@Karin. Det där med avlatsbrev var suveränt! Det skall jag använda när jag likt en nutida Martin Luther spikar mina antiklimathysteriska teser på den virtuella kyrkporten!
Agneta,
Ja, jag såg det. Men jag tyckte nog att hon var så pass stollig så det inte var värt att bemöta.
Bengt O,
Ja, gör det du!
Skicka en kommentar