För att åtminstone för närvarande avsluta Misslyckade Monument-tråden klämmer jag här i med Napoleons general Ney, som alltså inte slutade som tysk kanonkula, vilket Lars konstaterade under de tomma socklarna (skrolla nedåt en bit).
Ney har alltså både sockel och staty och dessutom ett litet staket. Plus sabel i högsta hugg.
Port Royal, där Ney står är en ganska monumenttät plats, alla statyerna verkar även intakta. Kanske återvänder jag dit så småningom för att dokumentera mer.
Men jag måste erkänna att jag tycker bättre om det halvdana och lite misslyckade, i alla fall vad gäller såna här nationella historier. Det gör dem mer mänskliga.
3 kommentarer:
Ah, där har vi honom, i full aktion! Napoleons marskalk sedan 1804 fick Ney under 1812 års krig mot Ryssland epitetet le brave des braves ("den tappraste av de tappra"). Nordisk familjeboks möjligen välgrundade omdöme om honom lyder: ”N. saknade den blick för krigsrörelserna i deras helhet och det initiativ, som fordras af en själfständigt opererande befälhafvare, men framför sina trupper och på slagfältet egde han en härförares allra bästa egenskaper.”
Det är väl den sidan av honom som skulptören velat ta fasta på i denna staty, en som eggar och leder sina trupper mitt i stridens blodiga vimmel.
Emellertid dog han inte på slagfältet, vilket både hans vänner och fiender kanske skulle ha föredragit, utan framför en exekutionspatrull (den 7/12 1815). Vad jag förstår arkebuserades han på platsen där han nu står staty. Hans dömdes till döden för att han gått över till Napoleons sida när denne återvände från fångenskapen på Elba. Han vägrade använda ögonbindel och fick den särskilda favören att själv ge order om eldgivning.
Wow, allt det där hade jag ingen aning om! Jag bara lallar runt och plåtar statyer, typ.
Ja, det kan nog stämma, det där att han arkebuserades där han nu står staty. Man borde kolla en karta för att se hur det kan ha sett ut där då. Nu ligger en rätt trevlig restaurang precis bakom ryggen på honom. Men det gjorde det kanske inte då. Husen är nyare än 1815 också.
Jag blir lite nyfiken, där.
Hoppas du fortsätter med att ”lalla runt och plåta statyer”. Kul att få glimtar av ett Paris som åtminstone jag har försummat under mina besök där.
Skicka en kommentar