fredag 30 september 2011

Gårdagens kalla kokta

Vad är det? Eller vilka är det?
Jag får sån lust att skriva boken. Eller vara redaktör för antologin.

I själva verket handlar det om makaroner. Och vad man gör med dem.
Men låter det inte som en satsning från SVT? Först ut på banan är Sir Arthur Conan Doyle, här i Gårdagens kalla kokta.
Eller: Idag smörwokar vi gårdagens kalla kokta.
Potatisar, makaroner, deckare.

Kanske borde man starta ett matradioprogram, ett alldeles eget, inspirerad av P1? Vad det heter har ni väl fattat vid det här laget, men för att förvirra lyssnarna så kör man slalom mellan gammal krimlitt och anrättning av rester. Och man låter sig inte begränsas av det. Man a.k.a. ALLT, typ.

Sen när man tröttnat på det så gör man smoothies istället. Jag och yngste sonen har börjat konsumera smoothies i en smoothiebar i vårt köpcentrum. I förrgår var det en sån där alldeles guldfärgad och het kväll, en omöjlighet, liksom. Trettio grader och höstfärger på löven, och vi satt på en uteplats och jämförde våra kalla kokta. Fast de var mixade och okokta. Råa. Om man säger så.
I en smoothie kan man ha ned vad som helst, det är en sorts mixad kompost, liksom. Tulpaner och mynta, tomater och bladselleri. Och röda bär, och tropisk frukt.

Den där stunden på den där uteplatsen var som tropisk frukt. Mitt i Paris.

Nu har vi två gamla bananer på banan här, på bananfatet. Och de ska in på banan. Jag har köpt lite fetare yoghurt, äppeljuice, frysta hallon och frysta blåbär. Det blir en drottningsmoothie som lagom hårt påminner om det där landet i norr där folk käkar det som växer i skogen.

Bon Apetit,
Kalla Kokta Redaktionen

7 kommentarer:

Jorun sa...

Tulpaner och mynta for the win!

Bodil Z sa...

Går att variera med lite okokt rogač kanske...

Karin S sa...

Yes.

annannan sa...

Det låter lite grann som Kjell Alinge skulle producera det radioprogrammet.

Jag tror att jag skulle lyssna mycket hellre på det än på Meny.

Agneta sa...

Kalla kokta från anno dazumal:

I min barndom körde vi kyliga veckoslutshöstkvällar med vispat ägg. Ägg och socker vispades med en gaffel i ett dricksglas till det blev pösigt. Man fick jobba rätt bra.

Varma kvällar eller dagar körde vi med mjölkdrink. Dvs. mjölk eller filmjölk eller kanske någon gräddskvätt blandades med olika sorters frukt och/eller bär. Denna anrättning förfärdigade vi en maskin som såg ut precis så här.

Karin S sa...

Agneta,
Det där med ägg och socker har jag också gjort.

Däremot har jag aldrig tidigare sett den fina maskinen! Jag skulle nog kalla det ni gjorde ungefär milkshake. Smoothien är rätt lik, fast man måste inte ha mjölkprodukt i. Typ.

Agneta sa...

Min barndoms matberedare finns numera på museum upptäckte jag och bildens receptbok känner jag såväl igen.

Minns inte om vi kallade våra mjölkblandningar för milkshake. Får för mig att sådana borde ha skakats för hand, men förmodligen är jag fel ute.

Mjölk stod högt i kurs i denna tid: redan något av mina första skolår gick hela skolan på bio och såg en film om mjölk: glada kossor, glada bönder, glada mejerister, glada mjölkaffärstanter, mängder av fyllda glasflaskor och mjölkglas och givetvis massor av glada barn. Allt i svartvitt, eller kanske sepiabrunt? Minnet blandar nog bort korten. Enklare lunchställen kallades Mjölkbar.

Numera kan man i stället läsa sådant här i bladen:
»Den svenska mjölken håller på att sina. Som riksdagsman och agronom ser jag med sorg i hjärtat på de negativa konsekvenser minskad mjölkproduktion får för svensk landsbygd, och hela Sverige. Den svenska mjölkproduktionen har sjunkit i 30 år och om det inte sker något drastiskt snart kan det svenska mjölkflödet börja sina.

Redan i dag har vissa landskap i Sverige tappat en tredjedel av sin mjölkproduktion. En sjunkande produktion blir ett bekymmer också för ett stort antal andra branscher som exempelvis transportnäring, livsmedelsindustri, spannmålsproduktion, foderindustri och en mängd andra underleverantörer till mjölknäringen. Dessutom växer det öppna åker- och betesmarkslandskapet igen.«