söndag 18 september 2011

Kitt, jag är min kropp!

Nu är det slut med överstar i badtofflor på parkbänkarna i den här stan. För resten, JCB skrev om gänget för en tid sen, de där som tomtar runt i pyjamas och tofflor, jag tror att det är där vi finner svaret. Hur som helst, det har blivit höst, så där kall och blåsig höst, då och då med sol, då och då med några regnstänk i luften, som om de aldrig kom ned.
Och det är så jäkla - typiskt. Jag har hört på radio igen, om PMS-monstret och om att föda barn som Existentiell Fråga (Filosofiska Rummet). Kittfilosofen var med igen. Jag har svårt för henne. Kitt, jag är min kropp! Kitt! Det har jag aldrig varit förut.
Och PMS-monstret. Ett helt osannolikt program. Folk som ville slå ihjäl sina sambos, typ. Och som sökte för det då de kom upp i 40-årsåldern. Varför inte tidigare, undrar vän av ordning. I alla fall, sen kom en av dem på att hon inte ville det längre då hon börjat med yoga, en annan ville inte heller efter att ha gått ned trettio kilo och satt igång träning fem dagar i veckan.

Jag tycker, ibland, att P1 är en sorts skrattspegel. Mycket snack och lite verkstad. Herregud. Det är normalt, tänker jag, hela den där pms-grejen är i fortplantningens tjänst. Folk tror att de ska ha trevligt med sina sambos. Det är fel. De ska ha barn med sina sambos.
Och så kommer de upp i fyrtioårsåldern och så vill de inte ha barn längre och så blir det där ett problem. Att de vill slå ihjäl dem. Och då måste de börja med typ yoga.

Det är egentligen ganska konstigt att till slut vara i fyrtioårsåldern, eller säg mer 45-50-årsåldern. Man är medelålders. Man springer. (Eller börjar med yoga.) Något tippar över, får en annan riktning. Man vet inte riktigt vad.

Å andra sidan har annat också hänt. Eventuella barn har blivit tonåringar, det är helt uppenbart att de är kapabla att slå ihjäl sina sambos, men eftersom de inte har några sambos än så ligger syskon och föräldrar illa till. Det händer liksom grejer. Men andra grejer. Fokus ligger utanför jaget. Jag är inte längre min kropp.
Kitt, vad det är skönt.

PS. Egentligen gillar jag programmet Filosofiska Rummet. Just det här var dock lite banalt. Det lärde mig inget nytt.

7 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Men hörde vi samma filosofer? Det jag hörde handlade mycket om Vi och Dom, och att man ju inte kan vara ett Vi utan att det någonstans finns ett Dom. Kom man fram till, alldeles mot slutets djup. Ja, det var inte det mest upplysande jag hört - heller ;)

Karin S sa...

Nä, det var FÖRRA programmet. Det var bra! Även om man ibland blev lite trött på den kvinnliga teologen så var till slut även hon VETTIG. Eller man lärde sig i alla fall nånting.
Det här kom idag. Du får lov att återkomma! (Ja, med tanke på att grejen går i repris ca 29 ggr så lär du komma ikapp.)

Gabrielle Björnstrand sa...

Jag slölyssnar på Filosofiska, och halvsomnar på Teologiska. Men jag gillar att de finns; de lysande undantagen som man alltid väntar på.

Ok, återkommer kanske, om jag råkar köra disken i repris medan de tänker.

annannan sa...

Tack för varningen. Jag automatpoddar Filosofiska Rummet men nu ska jag se upp. Jag tror inte att jag orkar med just den filosofen som alltid är på gränsen till för mycket bli på gränsen till för mycket över att vara ett med sitt barn.

Tack för att du inte dissade hela programmet också. Eller hela P1 för den delen. Jag tycker att det finns riktigt riktigt bra program. Filosofiska Rummet hör dit. Godmorgon Världen också. Konflikt också. Och en del riktiga bildningsprogram, som de inte sänder regelbundet, men till exempel Sommaruniversitetet.

Karin S sa...

Gabrielle,
jag lyssnar random, dåra. Det blir vad det blir. Men det finns grejer jag stänger av direkt. Dit hör Tankar vid dagens slut, Ring P1 och oftast radioföljetong av olika böcker. För irriterande.

Annannan,
Ja, se upp. Det var faktiskt tröttsamt. Men visst är somligt bra!

Gabrielle Björnstrand sa...

P2: Jag säger bara CD-revyn! Sen är jag glad i flera timmar!

Men ibland sjunger det till även om Filosoferna och P1.

Anna, uppläsningar av romaner med Henriksson och andra - inte heller så dumt!

Karin, du och jag har diskuterat tidigare, detta med trivialiseringarnas kvällsandakt, "och då sa lilla Ada till grodan, men hoppa nu, du kan ju. Och det får bli dagens ord!"
Tjing!

Jorun sa...

Apropå trivialiserade andakter (jag lämnar i tangentens riktning ämnet för det ursprungliga inlägget...) så fick jag häromdagen en påminnelse om den här texten från 2006: Dagens predikotext