Har bestämt mig för att bli lite mer ornitolog, till slut.
Det började igår, jag gick längs ett enormt miljonprogramshus, det stod där som en skiva och liksom blockerade allt, men på lite avstånd. Gatan tyst, som alltid i såna här områden, det finns inga bilar.
Och så hördes då fågelsång, stark och melodisk. Koltrast, tänkte jag tvärsäkert. Jag började kolla efter träd (först) och det stod några små i en rad framför huset. I ett av dem satt mycket riktigt en svart fågel.
Haha! tänkte jag. Det var en koltrast.
Men man kan aldrig vara säker på sånt man en gång glömt. Väl hemma googlade jag på koltrast. Kollade bilden. Det var den.
Och nu har jag kollat lätet. Fast jag blir lite irriterad, för den här radiotrasten är inspelad med störningar, andra jåglar som jiddrar runt i etern, typ.
Nej, en koltrast ska sitta i absolut stillhet, antingen framför en borg, i rosenträdet som står mellan mur och vallgrav, eller framför ett miljonprogramshus.
11 kommentarer:
Hm, koltrast i stillhet? Riktiga sprättar är de! rafsar runt och jagar undan och sjunger en trudelutt med andan i halsen. Men de franska koltrastarna kanske är av ett lugnare och värdigare släkte än de svenska.
Nja, jag menade nog att det är stilla runt omkring dem, de ska sjunga (gärna för mig flygande) mot en stilla fond, liksom. Det är snyggast.
Håller med Karin. Dom andra ska hålla klaffen när koltrasten tar ton, det tycker jag med.
Gunnar,
:D
Man är väl ornitolog!
Här, Karin, hör man den bra.
Roligt att du kan höra koltrasten där.
http://www.wildlifegarden.se/fagelsidor/koltrast.html
Malou,
Snygt! Och väldigt stressigt varningsläte. Måste vara effektivt.
I pappas fotspår?
Koltrasten hörs alltså där nere i låglandet. Här är det mera korpar (kraxus kraximus?) och jag själv som sjunger, och vinandet av vinden. Jag bor i snöns förrådshus. (SE Jobs bok).
Jepp, man har tagit sitt förnuft till fånga.
Snöar det i Jobs bok?
Nä. Men Job ställer Gud till svars, du vet...Och får en massa gåtfulla frågor till gensvar: "Har du varit framme vid snöns förrådshus?" är en av dem.
Där är jag, och tror Han fattar det. Kanske.
Koltrastar omger vår boning året runt. De håller sig inom sina rätt små revir och tillsammans med skator, råkor, ett duvpar, ett kajpar och en ensam snöskatehanne förlitar de sig på att vi bidrar till deras överlevnad under vinter. För några år sedan hade vi en mycket skönt sjungande hanne vars drillar hördes mer eller mindre dygnet runt. Kanske flyttade han, kanske dog han. Den skönsjungande efterträddes av en yngling som inte kommit alls lika långt i sin sångarbana. Han har nu vuxit till sig lite, men låter inte alls som den gamle. En fullständigt lysande mästersångare bland koltrastar har jag hört i Bryssel.
Agneta,
Tack för fin bild av en mysig koltrast. Man fäster sig tydligen vid dem.
Skicka en kommentar