Ni undrar kanske hur det går. Med allt.
Jag med.
Vår flyttning verkar vi förlora, eller vår kamp mot allmännyttan. De har lagstiftningen i ryggen för att köra över oss så att det bara osar om det.
Det borde vi ha tagit reda på tidigare, men bättre sent än aldrig. Nu rädda vad som räddas kan. Och sen stor omskyffling av alla grejer för att utnyttja den plats vi har bättre. Jag får se mitt arbetsrum i vindskupan bli ett av barnens rum. Vi andra får genomföra rockader här.
Det kommer bli urjobbigt, men i slutändan så lite dåligt som möjligt. Om man nu kan säga så.
Min roman. Jodå, den går framåt, ibland tycker jag att den är så tråkig så jag orkar inte hålla på med den. Men det kan ju inte skyllas på någon annan än mig själv liksom.
Våren. Lömskt kall, helt obegripligt kall, men klar och vacker att se på. Jätteskumt.
Hörs,
7 kommentarer:
Så ni kommer att bo kvar samtidgt som en större renovering/ombyggnad av fastigheten pågår?
Kanske inte blir så roligt i så fall, med byggdamm och sånt...
Ja, det är klart att vi undrar hur det går med allt. Låter lite blandat halvbra eller halvdåligt från ditt håll...att bli överkörd osv. Hoppas omskyfflandet går att få till riktigt minst dåligt.
Och så ska jag säga att det gläder mig att du håller på med en roman och att den går framåt även om det är motigt ibland. Heja heja säger jag.
Fåtölj,
Det mesta är redan gjort, nu ska de liksom avsluta det här och - äh, det är en lång historia. Men ja, jobbigt har det varit, och värre blir det väl, fast sen är det i alla fall över.
Gabrielle,
Skyfflandet blir ju OCKSÅ jobbigt men efteråt bör det bli bättre, avgjort bättre.
Romanen är just astråkig ibland, förstår inte hur jag orkat skriva så mycket som jag gjort. Men kanske att den kan engagera mig igen då byggdammet lägger sig. Hoppas det.
Karin, mitt i allt tycker jag mig ändå känna någon slags positiv anda. Sakerna kommer att ordna sig till slut.
Ang din roman, det lilla jag känner till, tror jag kan vara ett slags genombrott inom ett nytt område. Jag ser jättemycket fram emot att läsa den. Och inte bara jag, jag har redan hunnit att berätta om den...
Eva,
Ja, jag tror det, jag ser ljus i tunnelns slut, eller vad man brukar säga.
Och vad gäller min roman - tack! Inte så säker på det där med nytt genombrott, men visst är det så att den skiljer sig från de tidigare, nu är ju liksom berättaren utflyttad och det handlar rätt mycket om den problematiken.
Jag ska ta nya tag med den!
Vad bra med romanen - och lite lustigt också det där att man kommer till ett läge när det är tråkigt att hålla på; man blir trött på sitt eget material. Och så ska det skyfflas runt och renoveras - nästan lika omständligt som det materiella husochhem-skyfflandet. Helena L och jag brukar ge varann ett par tillrop i den där processen: Uuu, nu är det inget kul igen!
Men just organisationsfasen ÄR ju så där...
och själv kände jag inte att jag kunde få minsta lyft av det där Scrivener som du använder. So long!
Synd att inte Scrivener passade dig, men så kan det vara. Jag har helt klart glädje av det på många sätt.
Men tyvärr fixar det ju inte INNEHÅLLET, denna astråkiga historia som antagligen är skriven till ungefär två tredjedelar. Första skiss. Kvar alltså att knyta ihop det hela, det borde vara nedförsbacke men är det inte. Och SEN kommer hela den där grejen då jag ska ha som störst nytta av Scrivener bearbetningen.
Jag är långt ifrån klar.
Men tack för uppmuntrande tillrop!
Skicka en kommentar