tisdag 1 maj 2012

Mer om skrivprogram och romaner

Jag håller er uppdaterade om det här med det nya skrivprogrammet. Inte för att det är jätteintressant kanske, men för att jag inte har något bättre för mig.
Igår fixade jag alltså in den långa textremsa jag hade i nya "fack" i det här programmet. Man kan, nej, man bör, innan man sätter igång med sin roman, välja ram eller mall.
Jag förutsätter att man kan byta mall om det man håller på med visar sig ändras, men så långt har jag inte kommit än, och jag tycker ändå att det är något komiskt med att man innan man sätter igång ska veta om det ska bli en roman eller eller roman i flera olika delar.
Inom den ramen man nu valt har man sen kapitel, och inom kapitlen "scener", vilket är den minsta enheten i den mall som programmet tillhandahåller.
Jag tänker mig scener som i amerikanska teveserier, vid byte av scen så visar man liksom huset först, och sen är man i vardagsrummet igen och där är ett antal personer igång med att gräla. Ja, sen kanske de går ut och fortsätter gräla.
Men så byter man till ett annat gräl i ett annat hus och då börjar man med det huset.
Och så tror jag att man ska hålla på när man skriver amerikanska romaner (eller teveserier).

Jag tänker mig att resultatet blir som ett nytillverkat pussel där alla bitar är lika stora men inte identiska i formen, trots att de är väldigt snarlika.
Medan mina texter inte funkar så. Det finns inga "scener", det finns inga jämnlånga kapitel, det är väldigt mycket mer hoppigt. Och jag kan verkligen inte sammanfatta en scen eller ett kapitel i några ord, typ: Ludvig möter Cecilia på busshållplatsen och medan de väntar på bussen diskuterar de den kommande kvällen.
Nä, istället står Ludvig och Cecilia där och glor och var och en tänker på sitt, liksom. Och det kan hålla på i fjorton sidor och sen är nästa kapitel fem rader.
Som de träpussel vi hade då jag var barn där bitarna ibland liknade former i sig, en fisk, en hatt, en blomma. Och de satt inte alls ihop med de andra bitarna eftersom konturerna inte hade former som grep in i varann, och dessutom var lite trä i varje skarv bortsågat vilket gjorde pusslet till en svajig och lös konstruktion. Man fick skjuta ihop den med kartongen så gott det gick då alla bitar var lagda.

Sen kommer Part Two och den titulerar man 1947. Om nu Part One hette 2007. Om man skriver en riktig roman, vill säga.

Och så funkar det inte heller när jag skriver. Men det kan jag ju naturligtvis bortse ifrån, och om jag gör det så är det egentligen bara en grej som stör mig. Bokstaven i använd som proposition i svenskan ändras automatiskt till I, jag antar pga engelskan. Och jag har försökt ändra i mallen. Programmet kan rättstava och kolla på svenska, men det där förbannade I-et blir jag inte av med.

Gunnar, hur ordnade du det?

Annars allt väl. Hörs,

11 kommentarer:

Gabrielle Björnstrand sa...

Intressant alltihop: Men samtidigt känns det lite som den där sortens målarböcker jag (sällan) hade som barn; där man fyller i figurerna. Och känner sig nöjd men tom efteråt.

Undrar om den här sortens program kan inverka menligt på nästa författargeneration? Hum.
Hur som - är det nog bra att man redan har något knöligt och oantastligt att putta in i programmet; jag menar, sånt som INTE vill anpassa sig alltför väl till mallen.

Men om överblicken ökar, verkar det ju bra. Det är den jag själv har haft svårt med ett tag.
Och lycka till för övrigt, med boken. I ska du nog klara av. Gone so far.

Gabrielle Björnstrand sa...

Kort o praktisk fråga, mest till Gunnar S (varför litar man alltid mer på karlar i dessa lägen?)
Jag har laddat ner en 30-dagars provversion och nu frågar "den" om "den" har tillåtelse att ändra i min dator, är det okej? Jag har alltså Windows 7, vilket är vad som behövs.

Karin S sa...

Gabrielle,
Jovisst gör det det, det där med målarböckerna. Och man misstänker ju att det liksom uppstår en litteratur till följd av de här mallarna, men mallarna i sin tur följer nog såna där regler för hur man ska skapa en spännande historia à l'americaine.
Och mycket som skrivs idag tror jag följer såna modeller, i alla fall vad gäller underhållningslitteratur, ja, allt i stort sett.

Fast vadå, man får väl ändå utgå ifrån att det finns några författare kvar som inte låter sig styras. Du och jag t ex, och antagligen Gunnar.

Man ropar väl på den som påstår sig veta något om saken.
Vad vill "den" ändra i din dator?

Karin S sa...

Jo, Gabi,
Om du googlar lite precist på det "den" vill ändra i förhållande till förutsättningarna eller går igenom FAQ på sajten kanske du hittar svar.
Bara en tanke.

Anonym sa...

Nej, som sagt många finesser som åtminstone inte jag brytt mig om.

Jag brukar ha ett kapitel eller nåt jag tror är ett kapitel som minsta "enhet". Eller så struntar man i det helt.

Använder heller inte "synopsis"-korten som kopplas till varje text-snutt. Men däremot Document notes där jag brukar försöka skriva när jag arbetat med kapitlet och kanske vad jag gjort eller vad som återstår.

Till I-frågan. Det går att lösa.

En sak som är riktigt fint med Scrivener i Mac versionen är att den använder Mac OS X inbyggda texteditor. Det gör att Scrivener blir ett litet och snabbt program med små filer.

Dock, det som inte riktigt framgår är att vissa inställningar som den med i->I görs under Mac OS X Systeminställningar->Språk och text... Inte helt uppenbart. Gå in där och dra upp Svenska till "första" språk, och klicka sedan på knappen Text och välj bort "Symbol- och textersättning". det borde göra susen. Brasklapp: Jag kör "gamla" Scrivener dvs. ver. 1.54 och inte 2.X.

Gabi: Du kan lita på Scrivener, tror inte att det ställer till med oreda om du låter det göra ändringar.

Karin S sa...

Gunnar,
Tack! Visserligen funkade det inte, men jag gjorde som du sa, och det gjorde ingen skillnad, då gick jag in i programmets egna inställningar och hittade "Capitalize i" som jag klickade bort och nu är saken biff.

I och för sig måste programmet hänga ihop med Mac OS som du säger ändå, för annars skulle det bli större, det håller jag med om.

Nu funkar det mesta bra, so far.

Anonym sa...

Haha, ibland ska man inte sticka ut huvudet för långt...

Minnet är tydligen inte så gott. Hursomhelst så påverkas Scrivener av Systeminställningarna eftersom det använder den inbyggda editorn.

Måste ha haft något annat liknande problem som jag löste mha Systeminställningarna, enda förklaringen till att jag ens kom på tanken.

Anonym sa...

Just det, nu minns jag.

Även om jag stängde av "Smart Symbols" i Scrivener (en inställning under "Typography" blev (c) ersatt med copyrightsymbolen, 1/2 med symbolen för en halv etc etc.

Ända sättet att få bukt med det var att stänga av funktionen Symbolersättning direkt under Systeminställningar i Mac OS X.

Karin S sa...

Aha. Men då finns två förklaringar, antingen funkade det därför att jag hade gjort som du sa OCH dessutom hittat grejen i Scrivener, eller också har de uppdaterat Scrivener och jag skulle alltså kunna ta tillbaka de där "smart symbols". Språkhierarkin hade jag redan ställt in i och för sig.

Hur som helst hade jag nog inte kommit på det om du inte hade lett in mig på rätt väg.

Helena von Hofsten sa...

Det fina med att skriva romaner är att man INTE behöver någon mall.

Karin S sa...

Helena,
Nej, mall behöver man inte. Men till slut behöver man översikt och begränsningar. Faktum är att det här programmet ger mig det. Förut hade jag mina romaner i en mapp där varje kapitel var ett dokument. I slutändan så redigerade jag om alltsammans i ett enda dokument. Och det är den grejen som det här programmet gör åt mig. Samt att man kan inkludera hur många post-it-lappar som helst och se allt i ett svep eller varje enskild del för sig. Jag slipper helt enkelt en hel del utskrifter, vilket jag tycker är bra.

Jag tror att ju tjockare roman, desto bättre är det med ett program, därmed inte sagt desto bättre roman. Tyvärr.