Frågade sonen om han hade haft prov idag, de har nämligen det varje onsdag eftermiddag i hans skola.
Jodå, det hade han.
Jag: Jaha, vadå i?
Han: Tyska.
J: Åh. Tyska.
H: Jo.
J: Hur gick det då?
H: Bra.
J: (inresserat) Vad skulle man göra?
H: Först var det en text sen frågor på den och sen skulle man skriva en grej på hundra ord.
J: Aha. Hundra ord.
Tystnad.
J: Jag hoppas mycket på det här.
H: Jag också! I synnerhet som det var första gången jag skrev hundra ord.
J: På tyska?
H: På tyska.
J: Är det en ny typ av uppgift?
H: Nejdå, bara det att förut har jag skrivit åttio ord och fuskat och sagt att det var 90.
J: Jag förstår. Och hur många ord skrev du nu då?
H: Nittiofyra.
J: Och kallade det för hundra?
H: Jepp.
Ni hör. Det blir inte bättre direkt. Jag frågade om hade satt stor bokstav på substantiven. Jodå, det var trots allt fjärde året han läste tyska.
Hundra ord. Eller ja, nittiofyra, då.
Jag kan liksom inte riktigt tro det.
Men som jag sa till honom: Jag hoppas mycket på det här.
Vad gäller lägenheten var makens analys rätt tuff. De vill verkligen bli av med oss nu, de är försenade, bygget kostar skjortan, vi kan med andra ord tro att om vi inte tar den här grejen så kan det komma andra och bättre (som ju läsekretsen var inne på).
Det kunde man gett sig fan på.
Han är den verklige gamblern i den här familjen. Vi andra hinner liksom inte med riktigt.
Vet inte om vi orkar med det heller.
10 kommentarer:
Det är inte så att ni kan komma att erbjudas Yves Saint Laurent och Pierre Bergés forna pied-à-terre i Paris?
Har för mig att bostadsytan där inte räknades i kvadratmeter utan snarare, likt skogsskövlingar i Amazonas, i fotbollsplaner...
Eller riktigt så desperata är fastighetsbolaget inte, ännu?
Sopis,
Hade vart kul men jag tror att vi hade tappat bort oss där, det är redan ganska snurrigt.
Nu har jag i alla fall fått ut de här jävla rörmokarna. De gjorde inte färdigt det de hade sagt inom stipulerad tidsrymd. Nu har jag tvingat dem att sätta tillbaka våra köksskåp och arbetsbänkar.
De blev inte färdiga med sitt jäkla rör. Det kommer de heller inte bli förrän vi flyttat.
Jag är helt slut, det här är för mycket för mig.
Vad tror du om tyskan?
Om tyskan tror jag bara gott. Ett fantastiskt språk att kunna. Mitt skäl att välja franska som tredje språk var att min mamma hade ett antal akademiska betyg i tyska (och i engelska) så jag avskräcktes av min äldre brors vedermödor med kasus samt därmed förknippad läxhjälp från min mamma.
Och om nu Frankrike och Tyskland skall gå i union så kan det nog vara bra med inte så lite kunskaper och färdigheter i tyska, även i Paris.
Franska är gott att tugga på och tyska är gott att kunna sköta tugget på. I framtiden, då'rå'.
P.S. YSL o PBs krypin var tydligen bara på 500-någonting kvadrat på Babylongatan i din stad. Fast med trevlig innergård. D.S.
Åh, gift med en gambler. Jag vet: Det är härligt. Särskilt då gamblers som lyckas med sina chansningar. Jag tror på hans cheat-them-and-beat them-attityd. I detta fallet alltså.
Ni kan få ngt bättre. Tyskan blir också bättre, långsamt. Även min.
Sopis,
Han kommer bli min tolk! Illi facit, eller vad det heter, det kan nog
Gabrielle,
Nädu, det är jättejobbigt då man har nervösa och hariga barn. Endast ett av barnen (det dåligt tysktalande) tror som han.
Idag har jag dessutom fått ytterligare indikationer på att det är som jag tror: säger vi nej till den här grejen så räknar de med att vi bor kvar och gör som de säger då de vill jobba i vår lägenhet. Orkar inte dra bevisen, men jag är helt säker.
Gäller att få gamblern att förhandla hyreskontraktet istället.
Vad gäller tyskan (min) så blir den långsamt (ännu) sämre.
Aha; DU har bestämt dig, och gamblern är överoptimistisk. Så kan det gå. Men jag gillar gamblers i alla fall. Min var för övrigt en rätt präktig sådan.
Kanske du skulle vila lite på frågan? Eller är den där våningen din framtid?
Tyskan ja: man kan bara öva genom att hålla på. Jag läser Malous blog ibland, nu när min gamle vän från Wien är död sedan ett par år.
Gabrielle,
Min analys är alltså att säger vi nej till det här erbjudandet så blir det inte fler, då blir vi kvar där vi är också med de jobb de ska göra här. Men det blir alltså inte fler erbjudanden. De har ingen som helst skyldighet enligt lagen att erbjuda oss något alls. Tvärtom, eftersom det finns asbest och bly i den här lägenheten vi bor i nu så är det vi som är skyldiga att göra som de säger.
Nu påstår gamblern att de politiskt/medialt inte kan ta risken att köra över folk hur som helst, och han KAN alltså ha rätt.
Men den här lägenheten de erbjuder är som jag ser det helt okej. Till saken hör att gamblern inte sett den än.
Min gambler är nog också ganska präktig i slutändan.
Men visst, jag har bestämt mig.
Tyska har jag aldrig läst, det är därför, inbillar jag mig, som den är så dålig. Och kan bli sämre.
Gabrielle: Glöm inte att du har en ny vän i Wien nu...
"Ille faciet" - "han skall göra det". Yttrande som tillskrivs Karl IX om sin son Gustaf som sedermera blev Gustav II Adolf vars trupper bombade sönder den stadsdel där jag bor nu. Han var då själv död sedan många år.
Karin; ja, vad ska man säga: håll de jävligt kort men artigt, är nog min modell i dessa sammanhang; men jag vet ju inte hur det går till i Frankriket.
Bengt; don´t tell the others ; )
Skicka en kommentar