Kollade på debatten mellan Hollande och Sarkozy igår kväll och fann den helt värdelös. Verkligen helt världelös, båda försökte mer smutskasta den andre än klargöra sina egna ståndpunkter, sitt eget program. Världen utanför Frankrike existerade knappt.
Matematik. Läste häromdagen en artikel om att kunskaperna i matematik bland svenska högstadiebarn blir sämre och sämre. Det har man ju skrivit länge nu, gäller alla andra kunskaper också, vad jag fattar. Nu tillkom informationen att barnen inte kan multiplikationstabellen.
I andra artiklar har det framskymtat att de ofta inte begriper frågan, alltså svenskkunskaperna är för dåliga.
Ja, och så blir skolan mer och mer segregerad, liksom samhället i stort.
Jag tror inte att det är bättre i Frankrike utan i ungefär likadant. Eller möjligen lite värre på vissa fronter och lite mindre illa på andra. Kanske.
Men vad jag skulle komma till var att det är urjobbigt att lära barn som inte vill multiplikationstabellen. Faktum är att det faktiskt inte går.
Äldsta barnet lärde sig inte förrän vi satte henne i en annan skola, då var hon tretton. Hade väl tillbringat fyra fem år i skolan med matematik men utan att kunna de där jäkla tabellerna.
Andra barnet lärde sig däremot då vi tragglade med det första, har aldrig behövt jobba med honom där. Tyskan däremot...
Och nu, sista barnet som ju inte hört de två andra vid middagsbordet, ja, han har inte heller velat. Han är i och för sig bara nio, men det är nu han ska kunna dem. Och igår kom han på att han måste ta tag i saken. Då hittade vi en app till iphone som var bra, han jobbade en stund och var redan bättre. Jag tror att han kommer att fixa det hela i nästa vecka. Obs, några grejer hade ju gått in, det var bara de där svåra kvar.
Men kan det inte vara så att föräldrar helt enkelt inte har tid/ork att hålla på med det här? Precis som med en massa annat? I synnerhet om ungen själv inte vill?
Det som slog mig som förälder (i början i alla fall) till barn i fransk skola var hur mycket av ansvaret som faktiskt låg på familjen. Läxor och inlärning. De var inte klara då de kom hem, de hade mer att göra hemma. Så var det inte då jag var barn, inte förrän jag gick i högstadiet.
Och jag trodde att det berodde på det franska skolsystemet, vilket det nog gjorde också. Men nu verkar det ju som om det svenska blivit ungefär likadant. Det vill säga skolan jämnar inte ut längre, utan tvärtom förstärker den försprång och svårigheter. Nice.
Sen har vi börjat gå på biblioteket igen. De två stora hade en period med biblioteket men vi la ner den till slut, ingen ville gå och lämna tillbaka böckerna i tid och flera grejer kom bort och det var mest jobbigt. Med minstingen går det bättre. Han skriver upp på en lapp hur många böcker vi har och sen kommer han ihåg när vi måste gå tillbaka. Han lånar i stort sett bara seriealbum och manga. Ibland något annat. Och sen läser han och läser.
Och det är så fridfullt och lugnt där på biblioteket. Det enda, känns det som, som är sig likt från den där barndomen jag hade i ett annat land och en annan tid.
Jag sitter och blippar på min telefon och han går runt och väljer. Vi går hem igen genom mjukt vårregn, diskuterar hans kompisar eller om det finns maffia i Japan eller i Norge. Vad maffia egentligen är. Eller böcker han har läst eller saker som magistern sagt.
Hoppas att biblioteken åtminstone blir kvar ett tag till.
5 kommentarer:
Att lösa mattetal har varit ett favorittidsfördriv i bilen här, och det har självklart underlättat inlärningen av multiplikationstabellerna.
Jag läser också om alla larmrapporter kring svenska skolan och känner inte riktigt igen mig. Nu går våra barn bara i tvåan och fyran, men så här långt uppfattar jag att de lär sig mycket hela tiden. Och har bra mycket mer kunskaper än vad jag själv hade i samma ålder.
Men nog är det som du skriver, det krävs föräldraengagemang för att de skall hänga med, i alla fall när de kommer upp på mellanstadiet. Är inte mattebetinget gjort i skolan så skall det göras hemma, och då underlättar det ju om föräldrarna stöttar. Liksom med engelskan, för att inte tala om namngeografin (nu har även jag grundligt fått repeterat de svenska landskapen, sjöarna, floderna, bergen och städerna...).
Och så är det ju detta med att välja skolan, för att det är olika kvalitet på olika skolor är inget att sticka under stol med. Våra barn går i en föräldrakooperativ montessoriskola och vi är jättenöjda med det. Men det krävs en hel del av föräldrarna, och då är läxläsning ofta den lilla biten...
Biblioteket är härligt! Som tur är har vi en engagerad barn- och ungdomsbibliotekarie här som kan hjälpa till med att sätta bra böcker i händerna på barnen. Och eftersom jag själv lånar det mesta av det jag läser på biblioteket är det inga problem att lämna tillbaka.
Petra,
Vad gäller larmrapporterna så är väl en del av problematiken att du och jag (och många med oss) just inte känner igen oss. Vi väljer skolor till våra barn, är om oss och kring oss och ser till att tabellerna och floderna och sjöarna och bergen och vad som nu finns, går in.
Dessutom börjar man ju inte mäta resultat förrän senare. Nej, det var nog fel, men det tidningarna skriver om och de stora studier som görs görs ju på tonåringar i regel.
Och jag tror alltså inte att den väg både fransk och svensk skola valt(?), (vad gäller fransk har den alltid varit elitistisk med svenska mått mätt, men den har ju fungerat som social utjämnare - det gör den inte här heller längre på ett tillfredsställande vis) leder käpprätt åt helvete. Inte direkt för våra barn som går i bra skolor och utbildar sig, men naturligtvis för de barn som inte kommer från sådana miljöer, och därmed indirekt för oss andra. Möjligheten att klättra, ta sig ur misär och elände genom utbildning och ambition måste vara grundläggande i ett samhälle. Annars fungerar det inte längre, motsättningar och spänningar blir större, våldet ökar, samhället blir helt enkelt sämre. För i stort sett alla.
Och det är ju vad vi ser håller på att hända. Både i Frankrike och Sverige.
Hur man bromsar denna utförslöpa har jag inga svar på, det är ju enorma krafter där skolan bara är en liten del - men jag tror alltså att den är avgörande.
I DN skriver Metta Fjelkner just om att skillnaderna mellan starka och svaga elever ökar i den svenska skolan:
http://www.dn.se/debatt/skillnaderna-mellan-svaga-och-starka-okar-i-skolan
Men så skall det som krävs också göras...
När min dotter var liten (för 20 år sedan) fick hon inte ta med matteboken hem.
Det är tydligen fortfarande så.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/dags-att-forbjuda-larobocker-i-hemmet_7123193.svd
En sak som verkligen behövs i Sverige, både för kommunala grundskolor, för friskolor och på universitetsnivå, är verklig kvalitetsgranskning. Och den behöver göras av instanser som inte (via ett par mellanled) sitter i knät på dem de ska titta närmare på, inte har händerna i samma syltburk och inte heller har något intresse av att snacka upp de skolor de tittar på. I dagens Sverige är det ju tydligt att skolorna *inte* granskas ordentligt; de kommer undan med att hafsa eller bluffa, i varje fall på kort sikt - och för många av de här nya gymnasierna som drivs av riskkkapitalbolag är "på kort sikt" det enda som räknas, de har inget riktigt starkt intresse av att vara kvar om trettio år och fortsätta göra ett bra jobb.
Skolpengen blir det man konkurrerar om, helt enkelt, för med den får man både en hel del av kostnaderna betalda och en snygg statistik på antalet elever. Sedan strösslar man ut glädjebetyg på dessa elever och alla blir glada.
Så visst, både skolans och den högre utbildningens status behöver höjas. Men regeringens snack om ett kunskapssamhälle och excellens i kunskapernas framkant och allt det där betyder ju inte att man vill ha lärare med större myndighet och självsäkerhet, lärare som har råd att säga "det här håller inte. Gör om, gör rätt!" till sina elever. Debatten igår på SVT (som i och för sig handlade om mycket annat än skolan) visade den saken ganska klart: regeringen har ingen idé om innehållet i utbildningen annat än att eleverna ska göras anställningsbara, som det heter, eller lära sig att bli egenföretagare i tjänsteekonomin. Efter det är det tomt. Ska inte påstå att Sjöstedt och Löfvén var så mycket tydligare, men de ser i alla fall problemet med skolans reella nedrustning.
Skicka en kommentar