Nu ska jag berätta hur vi har det med zappen. Le zap, som vi säger, men det säger man inte på franska, kanske säger man inte zappen heller på svenska? I alla fall, fjärrkontrollen, la télécomande.
Jag har sällan åtkomst till zappen. Jag tittar lite inte så mycket på teve, mest tittar barnen och deras far. Ibland blir det bråk. Nå, när jag väl vill titta så finns det många zappar. En till teven och en till freeboxen och ytterligare en som jag inte riktigt vet vart den hör.
Ibland får jag inte igång teven med zapparna och då ropar jag på barnen och då kommer de och skäller på mig för att jag är som en pensionär och sen sätter de på teven och sen rusar de iväg igen. Ibland klagar jag högljutt då, för att ljudet är för högt eller lågt och att jag inte kan ändra. Efter en stund kommer de rusande, ännu argare, och sänker eller höjer och sen försvinner de som oljade blixtar igen. Och då sitter jag där.
Igår samma visa men då vägrade dottern att sätta på teven: Men mamma, nu får du faktiskt lära dig det här, jag har visat tusen gånger!
Det gick inte. Jag kunde inte.
Då kom yngste sonen och sa att batterierna var slut i zappen så man kunde inte sätta på teven med den.
Så det var alltså inte mitt fel att det inte gick.
Sen laddade han ned en fjärrkontrollsapp på min telefon, så nu kan jag zappa teven igen, också när någon annan har zappen.
Då blir det zappkrig.
Det vet man sen länge för barnens far har appen och ligger i sovrummet och zappar bort deras program ibland.
Detta var en text i serien Vardagsteknik.
Hej.
5 kommentarer:
Kul, kul, kul, madame!
Men att någon kan sitta med appen i sovrummet och kontrollera TVn, det låter som en svindlande teknisk bedrift. Undrar vad den gode Fadern kontrollerar bort? Ngt värdelöst...antar jag. Fast det kan ju bli lite som när min pappa sa att Bob Dylan inte kunde sjunga och ville att jag stängde av. Iofs hade han rätt, men det var liksom inte det som var grejen...
hej o hå!
Gabrielle,
Jepp, det är TRÅDLÖST, wifi du vet. Nu har vi tre zappar/telefoer som kontrollerar teven, nej, fyra! Dottern har nog också en.
Går genom väggar som spöken.
Håller fö med din pappa, har aldrig förstått mig på Dyllan (som Klas Östergren lät en tjuv skriva i någon av sina tidigare romaner).
Underbart! Jag kan se framför mig när alla i familjen sitter inne på sina rum med sina apptelefoner och zappar utan att egentligen bry sig om vilken kanal det är, bara man vinner kanalstriden.
:)
Ungefär så!
Skicka en kommentar