Ja, vi flyttar ifrån det här huset vi bott i så länge. Bygget pågår för fullt, de har slipat golv runt omkring oss den senaste tiden. Förskräckligt.
Men byggnadsställningarna är borta, kvar blev osannolikt smutsiga fönster. I alla fall inifrån. Utifrån ser det bättre ut men maken har invändningar. Så även jag.
Jag har bott här i nästan tjugo år. Sett folk komma och gå, typ.
Som allra mest exotiskt var det i början då vindskuporna fortfarande var uthyrda en och en, gemensam toalett i slutet av korridoren.
I de där rätt eländiga rummen bodde unga män, oftast av magrebinskt ursprung, som det så vackert heter.
En av dem levde för öppen dörr, han hade en enorm bur full med kanariefåglar, en stor vattenpipa han kånkade runt på och irakkriget på full volym på teven.
Sen kom perioden då dessa rum hyrdes ut illegalt av en typ som länge behöll nycklarna till dem, men inte förstahandskontraktet. Det var en orolig tid. Såg honom i handbojor så småningom ge nedför trappan i sällskap med två poliser.
Hyran tog han in (hört av grannar där uppe) med hjälp av fyra skäggiga och traditionellt klädda muslimer som slog sönder både dörrar och hyresgäster, men som gjorde avbrott för bön på knä mot Mekka. Sen satte de igång igen.
Det var en period då vi trodde att vi kanske bodde granne med en islamistisk cell.
Och så hade vi de två systrarna som väl var i min ålder och som gifte sig med unga vackra irakier, var gifta i två, tre år och sen skilda.
För pengar, sa maken. Jag är beredd att hålla med. En av de två killarna var jättetrevlig, han drömde om familj och barn förstod jag, och det kunde det ju inte bli med en femtioårig fru...
Några få bor kvar.
Snart flyttar också vi.
Sen kommer huset fyllas igen, fyllas med nya människor.
Det ska ske om fjorton dagar ungefär, i eftermiddag ska vi få kartonger. Jag håller er underrättade.
10 kommentarer:
Min slovakiska kollega hävdar att det finns ett tjeckoslovakiskt ordspråk som säger "hellre att huset brinner ner tre gånger än att man måste flytta en gång". Hon flyttar i morgon till deras nästan renoverade nyköpta hus och jag vet precis hur illa det är i dag. Men det känns nog bättre redan nästa vecka.
Blir det lägenheten du beskrev för några veckor sedan?
Ja, det blir den lägenhet vi tittade på för några veckor sen. En ful men praktisk lägenhet i ett fult men förhoppningsvis praktiskt hus.
Nu återstår bara att packa hundratals kartonger.
Bra ordspråk, kanske mest som ordspråk, trots allt?
Ett råd från en nyflyttad: släng skit i två omgångar. Första omgången när du lämnar den gamla lägenheten (deckare, tvålkoppar, miniatyrdjur). Andra omgången när du flyttar in i den nya (svensk prosa, centralamerikanska tyger, hasch). Därefter följer allt som natt på dag, dag på natt. You will be happy.
Första omgången du föreslår känns redan självklar. Den andra däremot svårare, antagligen för att jag inte är där än. Svensk prosa har jag rätt mycket. Centralamerikanska tyger ett, tror jag. Ett kuddvar. Hasch inte alls. Vad jag vet.
Idag attackerar jag böckerna.
Gör inte som jag gjorde sist vi flyttade (för 12 år sedan). Jag skrev I.V på en del kartonger - Inte Viktigt. De kartongerna står fortfarande oöppnade... Där ligger antagligen massor av prosa och tyger och hasch som jag glömt bort. Och som jag borde ha slängt...
Maria,
Ja, man måste absolut slänga mer, känner det nu, kom igång till slut med böckerna. Har bestämt mig för att göra mig av med en tredjedel. Minst.
Jag har också kvar kartonger oöppnade från förra flytten. Dessutom omärkta. Tror jag slänger dem oöppnade nu.
men nog är det samtidgt kul att flytta? livet i sig är ju jobbigt ibland, annars hade det varit lite tokigt.
jag sparade alla böcker i första och andra sorteringen, men senaste gången åkte en hög ut. Kul att gå igenom vad man läst en gång i tiden - nu var det ju ifs 9 år mellan nedpackning o uppackning.
Eva
När de byggde lägenheter där vi förr hade vindskontor var jag tvungen att röja, och jag slängde nästan hela skiten opåsett. Säkert några gamla antikvariska godbitar också, för att inte tala om tjugo år gamla anteckningar. Att slänga är frigörande. I alla avseenden. Jag borde göra det igen.
Men flytta är ett av livets absoluta trångmål. Lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga ; )Good Luck!
Önskar dig all lycka till med flytten. Det här med att slänga och inte slänga är svårt. Visst kan det vara befriande att bli av med grejer samtidigt har jag själv ibland drabbats av slängraseri och slängt saker jag sen saknat. Bränt upp grejer jag inte skulle ha bränt. Inget livsviktigt förstås...men vad är livsviktigt av alla papper och grejer?
Det här med att flytta från en lägenhet där man bott väldigt länge kan ju också kännas rätt speciellt. När vi flyttade från den lägenhet där vi bott i 25 år och där pojkarna varit spädisar, småbarn, busungar, tonåringar och sen utflugna...kändes det lite i hjärtat faktiskt. Sen blev det bara bra alltihop.
Tack för alla uppmuntrande tillrop!
På något vis får jag liksom lite ångest av det här. Jag vet inte varför. Men antagligen för att jag måste gå igenom precis allt jag äger och har och dessutom ta ställning till om det är något att ha kvar.
Och så har jag, liksom du, Gabrielle RW, bott här länge, fått barnen och sett dem växa upp här. Det är verkligen en ny etapp för alla nu när vi flyttar.
Slänga opåsett är vad jag känner för, men det kan jag ju inte göra. Särskilt när det inte är mina grejer.
Men återigen tack för uppmuntran. Det behövs!
Skicka en kommentar