En bild av en äventyrare växer fram. En äventyrare med chaufför och dyra vanor. Kunde en pantbank vara tillräckligt för att försörja honom? Pappa kunde berätta hur farbror Ivar vid dagens slut kom och tog några tior direkt ur kassan, med dem gick han raka vägen till Metropol. Då hade han lugnat ned sig och kriget hade satt stopp för äventyren.
Det finns en bild från Metropols matsal också, ett hav av vita dukar och brutna servetter inom ramar av oskarianskt tunga draperier.
Och jag försöker känna stämningen. Bilen som startades med vev. Koffertarna som packades med kostymer och resplädar och pistoler och åtta dussin näsdukar. Pengar som växlades in.
Det måste ha varit ett företag att resa då, Hitler hade väl inte ens hunnit bygga sina famösa motorvägar.
Dammiga grusvägar, dåliga kartor och landsbygd så långt ögat nådde mellan städerna.
Men det är klart, nere på kontinenten ligger de tätare. Kanske reste de tåg ned till Berlin och köpte Bugattin där. Trivdes så pass bra med den att de tog reda på möjligheterna att få ensamrätt på försäljningen i Stockholm.
Det kan inte ha gått något vidare.
Jag läser intetsägande vykort från Ramlösa Brunn och ett sanatorium i Dalarna, undertecknade en Vivica von Bååth. Med henne kan det inte ha blivit så mycket. Ja, herregud, sanatorier fanns det också. Och ännu inget penicillin.
17 kommentarer:
"Och det spruckna läderetuiet med rakgrejor. Den fortfarande mycket vassa rakkniven, infälld i sitt skaft av elfenben, med konstfullt inlagda initialer i silver. Rakborsten och rakspegeln och rakkniven inpassade i fickor i etuiets vadderade innanmäte, klätt i vattrat siden. När jag öppnade locket som inte varit öppnat på mer än femtio år fick jag en förnimmelse av att öppna ett rum med instängd tid."
Lennart,
Vad är det här? Typ Sherlock Holmes?
Nej, det är bara en beskrivning av ett läderetui med rakgrejor som farbror Ivar packade ner i kofferten. Jag gjorde vad du bad om: försökte komma på en bra fortsättning.
Å fasen. Du borde skriva romaner!
Jo, jag vet. Men jag måste ha en inkomst också...
Din text här är ett slags litterär bildgenerator. När den drog igång dök den här bilden av läderetuiet bara upp. Ta det som en komplimang!
Mmm, du får göra det när du gått i pension!
Men du går närmre in på detaljer än jag gör här. Djisus, om jag beskrev varenda pryl de här jepparna hade så hade jag nog 700 sidor prylar. Jag gör nedslag i mögen och sveper i övrigt liksom över det.
Kul att du såg MER.
Är övertygad om att du måste inleda med att öppna dörren till ett rum där draperierna varit fördragna i minst 12 år, om inte mer.
Av någon konstig anledning är det alltid lite kallt i de där rummen och dammet brukar vara finstoftigt (om ett sådant ord finnes i det svenska språket).
Tja, vad vet jag!
/Sopis
Ja, det är nog lite kallt, och dammet är liksom svart och inte ett dugg ulligt.
Tolv år... ja, minst.
Tack för uppmuntrande tillrop.
Hej, Karin! Nej, jag klarar inte att fylla på eller föreslå fortsättning men texten gör mig klart sugen på att läsa mera!
Hej och hå - jobba på! Jag köper ett ex sen. Vi kan ses på nån hotellbar (håller du på med sånt fortfarande?) ta ett glas vin och göra upp affären.
JA, det gör vi! Och Sopis kanske också kommer, han var ju med förra gången.
Tack för stöd!
Klart jag gör. Måste hitta ett passande lokus för detta sammanstrålande!
Jag funderar på var Metropol var beläget och undrar om kriget som omtalas är första världskriget?
Metropol - the one and only - låg i hörnet Sveavägen Odengatan; där brukade min pappa luncha ibland och jag var med honom någon gång. Scenen finns faktiskt med i någonting jag skrivit. Men Metropol finns inte kvar, det är Hard Rock Café, tror jag, numera.
Ja, Karin, så vi får se vem av oss som förgyller Metropols minne...he he.
Lycka till!
Hard Rock Cafe har tagit Metropols plats. De hade gigantiska kristallkronor i taket. Nu har de nog rockmemorabilia i taket.
Men Metropol vid Odenplan var väl en tjugotalsskapelse och kan väl inte ha varit försett med oscariansk inredning? Jag tror att det fanns ett tidigare Metropol vid Norrmalmstorg.
Agneta, det är andra världskriget som menas, men jag blandar in den där tyska parlören från 1870-talet (om du minns den), därför är nog det hela anakronistiskt. Penicillin fanns nog också, säg på 30-talet redan, men knappast i större skala, vad jag fattar.
Ivar reste dock på 20-talet, kanske en bit in på 20-talet så det hela är väl lite oklart.
Gabi och Agneta,
Metropol är det på Odengatan, inredningen, som jag bedömer den från foto (ur minnet) är allmänt gammalmodig och murrig. Men den kan nog vara 20-tal... fast i såna fall inte det nya moderna 20-talet med kantiga former och tevagnar i funkisstil, skulle jag säga.
Vi kan väl kalla felen för konstnärlig frihet?
För övrigt har väl ingen precis monopol på Metropol...
Metropol - Karin - jag såg det mest som ett otippat sammanträffande. Inte som ett krux. Jag gillar Co-Incidence.
Skicka en kommentar