tisdag 25 december 2012

Mattan

Så är julen över också här. Märklig känsla, det blir liksom ett upplopp som lätt går över i en antiklimax. Jaha. Blev det inte mer?
I år gjorde jag ju dessutom en rush av sällan tidigare skådat slag vad gäller heminredning dessutom. Inte min starkaste gren. Och inte är det slut heller, det tar aldrig slut om man börjar.
Saken är den att jag har fått en matta som mina farföräldrar hade och som jag krupit på som baby (vilket jag inte minns) men som jag också spelat loppa med farmors spelmarker på, och det minns jag ju.
Mattan är nog, tror min pappa, vävd någon gång under mellankrigstiden och inköpt av min farfar på stadsauktion.
Nu är den alltså rätt gammal och den har blivit trasig i en kant, inte nog med att fransen är sliten, själva väven börjar repa upp sig. Och det fattar man ju att om man inte gör något åt det hela så är mattan snart slut.
Ni hör.
Så här är det ju när man börjar ägna sig åt heminredning. Jag talar inte om att köpa nya ikeaskåp, låta dem vattenskadas och sen köpa nya ikeaskåp, utan att hålla på med gamla grejer. Stolar som sitts sönder och sitsar som sitts ut, ljuskronor som mister sin lyster och en prisma som får ett jack.
Så fort man får grejer med någon sorts värde, materiellt eller emotionellt, så sitter man där och måste vårda.
Det är ingen slump att denna matta låg hoprullad på mitt vindsrum i femton år eller så. Trasiga kanter syntes liksom inte då. Man kunde heller inte spilla på den, där fanns inget att spilla och ingen som spillde.
Men nu har mattan sett dagens ljus och - tja. Jag misstänker att det är bara början på den där tillvaron som jag sett hos så många andra - äldre personer.
Nu är jag en äldre person.
Nu kan jag inte längre smäcka ett laminatgolv över en trasig heltäckningsmatta, inte längre klistra affischer på väggarna (fast det har jag i och för sig aldrig gjort). Jag antar att jag måste börja ha foton på barnen framme i små piffiga ramar som jag får av mina svägerskor och snart kommer jag vara glad för det för barnen har då flyttat hemifrån.
Sen måste jag börja leta av ett särskilt sorts bestick på auktioner och loppmarknader, kan gälla även porslin och annat, eftersom de inte tillverkas längre.

Alltså, jag tycker inte att det här låter ett dugg kul.
Men vad gör man med en matta som man inte har hjärta att göra sig av med, som man helt enkelt tycker om, men som börjar bli sliten i kanten?

12 kommentarer:

Petra Rhodin sa...

Man fortsätter att tycka om den: blir vän med slitaget som man raskt döper om till patina. Eller så lämnar man in fanstyget för reparation hos en svindyr konservator och mattan blir som ny. Alla spår efter babykryp, spelmarker och annat mys: puts väck, liksom kanske affektionsvärdet. Smällar man får ta.

Gabrielle Björnstrand sa...

Min buchara ligger hoprullad under en soffa, sen två år tillbaka. Den jag har framme är något annat orientaliskt nött efter maken. Affektionsvärde. Funderar på att laga själv.
Det kommer nog mest att vara en god tanke, och en vacker dag ger man den till någon mer behövande. Eller inte.

Eller inte - är nog mitt konstanta svar på ämnet Heminredning. Men jag har fönster som ser ut som Matisse-stilleben. Pottor, krukor, fat från lerbrunt till burnt orange och så blått då. Ja, du vet - Matissefärger. Trivsamt.

Don´t overdo it - kort sagt.

Anna brodow Inzaina sa...

Lämna in den för lagning och vårda den ömt, eller lämna tillbaka till givaren.

Jag har nog också börjat bli gammal, för jag har börjat lämna in för lagning gamla kläder som jag tidigare bara hade slängt. Funderar på att lämna in mina favoritjeans för lappning i stjärten, det myckna sittandet har satt sina spår.

Karin S sa...

Tack för era kommentarer!

Laga själv har jag också funderat på, men tror inte att det blir så bra. Men bättre än inte alls, å andra sidan.

Det blir lämna in för lagning och rengöring då jag ändå håller på. Ska bli intressant att se vad som händer.

Petra Rhodin sa...

Ser att jag kallade din matta fanstyget. Aj, aj, man skall inte skriva kommentarer sent på kvällarna. Jag som verkligen gillar gamla saker. Hoppas du får ordning på mattan så att fler generationer kan få krypa, spilla och spela spel på den.

Karin S sa...

Ja, du verkade lite mer kritisk till mattan än möjligen befogat. Men det är inte hela världen.
Jag håller er underrättade.

Gabrielle Björnstrand sa...

Anna, lite svårt att ge tillbaka mattor till de döda. Men visst - tron som förflyttar berg kanske även kan förflytta mattor. Förflyktigas kan de i varje fall.

Karin: Jag tror också på långsiktig lagning av varje ting man finner vackert. Call me präkto.

Karin S sa...

You a r e präkto.

Gabrielle Björnstrand sa...

Inte så präkto som du. Bobor ; )

annannan sa...

Man bejakar mattan och omtycknaden av den. Och struntar i resten.

(Jag förutsätter och läser liksom mellan raderna att du kanske inte tycker att svägerskornas piffiga ramar är roligare än jag skulle tycka om jag fick motsvarande piffiga ramar av portugisiska sidan av familjen).

Går det inte att ha den trasiga kanten under någon möbel, byrå eller soffa eller bokhylla??

Gabrielle Björnstrand sa...

Fyndigt Annanan,
just så behandlades min buchara, lampfot över hålet.

Men nu tror jag bestämt vi tröttnat på ämnet. Snart nog går det mal i oss ; )

Karin S sa...

Mattan ska lagas, tråden är slut. Hehe.