Ett framgångsrikt projekt

Sonen har läst ut den första boken i mitt (vore väl synd att säga "vårt") läsprojekt, nämligen Un pedigree av Patrick Modiano.
Det är en liten relativt lättläst självbiografisk berättelse om en barn- och ungdom, den tar slut då författarens första manus är antaget för utgivning och då är han i 20-årsåldern.
Min tanke var att just det enkla språket och att det handlade om en annan pojke så att säga, skulle göra att sonen inte tröttnade omedelbart. Även om själva berättelsen är lite jobbig för livet pojken lever är ett riktigt hundliv.
Nå, min son menade att den inte var så tråkig. Vilket man nog får se som positivt.

Sen har jag talat med hans modersmålslärare igår och det var ju däremot inte så kul. Det var en snäll människa så jag blev inte utskälld, men hon var väldigt bekymrad. Och sa vidare att han har prov som idag och på det förra provet av samma slag hade han ett väldigt dåligt betyg, hon undrade förstås varför, så det vore ju bra om han klarade det hela lite bättre den här gången.
På frågan varför hade hon egentligen inga andra svar än att han förmodligen inte läst på, för han verkade ju fatta i övrigt. Och han kunde ibland, muntligt, göra reflexioner som var väldigt intressanta och som ingen annan kom på, liksom. Det gamla vanliga, med andra ord.

Jag gick hem och gömde hans dator.
När han kom hem fick han lov att förklara sig och sen fick han lov att förklara vad det var han skulle göra på provet, och det var inte glasklart.
Men om jag förstod det hela rätt, de studerar ett textavsnitt, just nu 1600-talsdramatik, med andra ord Racine eller Molière, och sen ska de skriva en viss sorts text om det, det hela är väldigt precist och upplägget tillåter liksom inga större avvikelser heller.
Och inför provet har de dessutom fått en lista över ord som sen pjäserna skrevs bytt betydelse, samt en lista med stilfigurer som man ska känna igen och hitta exempel på.
Och sen tvingade han mig att läsa en bit ur Britanicus av Racine, och jag kunde nog inte göra så mycket annat än att hålla med om att det var chiant.
Men vi höll på med det där i en timme i alla fall och man kan ju hoppas att det klarnat lite för honom så att det går bättre idag.

Faktum är att jag har minnen av att ha gjort liknande grejer, inte så mycket Racine och Molière, men gamla greker (versmått) och isländska sagor (stilfigurer) med mera.
Men mycket har jag också glömt.

Och tillbaka till det framgångsrika läsprojektet. Nu är tanken att sonen ska skriva några rader om boken han läst. Med tanke på att det ser ut som det gör i skolan säger jag att han får skriva precis som han vill. Titel, författarnamn och årtal ska vara med, resten får han göra som han känner med.
Och antagligen måste jag gömma datorn för att det ska bli gjort... fast det går ju inte, för han ska skriva det på en blogg.

Nästa bok att läsa funderar jag på nu. Tror jag tar La vie d'un homme inconnu av Makine. Den är visserligen svår, kanske för svår, men det tål ändå att prövas. För den är faktiskt spännande.
Jag testar, går det inte så får han ge upp, säger vi.