Bra artikel om bokbranschen i Fokus.
Så är det kan man säga. Det är den utveckling, eller vi ska väl snarare säga avveckling, jag faktiskt hunnit se under den korta tid jag var i den där branschen.
Klart att det också blir något kvar, en liten litteratur som lever sitt egna liv på småscener och i källare, som blir läst i bokcirklar och säkert ibland annars också.
Men. Något har i alla händelser gått i graven. En epok, liksom. Jag tror faktiskt det. Den epok som var det gyllene 70-talet ungefär, då litteraturen lyckades vara bred och hålla hög kvalitet. Tänk gänget Delblanc, Tunström, Lidman, Ekman. Några fler fanns säkert. Få är kvar.
Nå, den sammanföll väl med välfärdsbygget och den allmänna uppgången. Kanske var det tvunget att det tog slut en dag? Allt kan liksom inte bara bli bättre i evigheter, det säger sig självt, ibland blir det sämre också.
Ungefär som i alfapet.
Å andra sidan får man nog säga att Sverige i det här avseendet är extremt. Som i så många andra. Utan knussel och prut avvecklar man sin egen litteratur. Häpp.
I ett land som Frankrike skulle det inte gå.
Men då finns ju här knäppgökar som Kundera (som numera skriver allt på franska, om jag fattat det hela rätt) och som till och med vägrar ge ut sina böcker som något annat än pappersböcker.
Här finns en kulturpolitik som inte ser litteraturen som en vara som vilken som helst. Däremot spriten. Frågan om vad som säljs från pall (i respektive land) på stormarknaden tycker jag är relevant.
Ja, ni vet. Jag behöver inte dra det igen.
Klart att man som svensk författare kan vara förbannad, förbannad över att vara avvecklad utan att ha blivit tillfrågad. Å andra sidan är det väl ungefär så det går till? Tekoindustrin, varven... det enda som kommer bli kvar i det där landet är kalhyggen och gruvor. Basindustrin, quoi.
I övrigt tystnad.
7 kommentarer:
Tack Karin, det var en länk att bita i! Välskriven, utförlig, analytisk och med ett underbart slut som säger det mesta. Jag är ju luttrad när det gäller själva ämnet, men det är uppfriskande att läsa en så rejäl och bra text.
Vi är nog rättså luttrade bägge två, Thomas.
Och visst är slutet fint, jag hade hört talas om det innan. Applåderna säger ju allt.
Mycket bra text av Adam Svanell, och av dig.
Man baxnar. Visst har jag fattat en del av det här, men att få det kartlagt och analyserat rejält. Prima!
Ljuset i tunneln för de flesta blir nog alla de små envetna kvalitetsmedvetna förlagen. I övrigt: Sic transit gloria mundi - som jag brukar säga när jag inte har mer att tillägga.
Gabi,
Ja, ska man liksom vara författare så måste man förhålla sig till detta, hitta ett annat förlag (förmodligen) som liksom ger mer, kanske inte ekonomiskt, men vad gäller engagemang och kvalitet.
(Eller står ut med Bonniers ointresse och dåliga ekonomiska villkor för att man vill ha den eventuella prestige förlagsnamnet fortfarande representerar i allmänhetens ögon på omslaget till sin bok. Tror man, alltså.)
Och sen måste man helt klart ha författandet som hobby eller vad man ska kalla det. Försörjningen måste komma från annat och det knappast från tidningarnas kultursidor heller. För inte heller där finns några pengar.
Jag tror i och för sig ändå att den seriösa litteratur som fortfarande produceras kommer att ta viss plats ändå, se ut som att den lever och frodas på kultursidor och festivaler, typ, men den kommer alltså inte längre ha någon beröring alls med bredare läsarskaror.
Så är det ju redan om man tänker efter.
Helst skulle jag gärna påstå att ett samhälle som är ordnat på det viset är dömt att gå under. Fast det tror jag inte på själv. Det kommer säkert att gå bra ändå.
Det enda jag tror på för framtiden för den smala och djupa litteraturen är den väg som Thomas gått.
Egenutgivning och nya uppfinningsrika sätt att finansiera. Billiga eböcker (som går att låna på bibblan från dag ett).
Den enda fördel de större förlagen har vad gäller smala och djupa författarskap, som jag ser det, är att deras böcker i större grad blir recenserade. Annars har de inget att erbjuda såna som inte skriver bästsäljare.
Gunnar,
Hittills inte bara recenserade utan även ekonomiskt premierade. Stipendier och priser går så gott som uteslutande till äldre smala författare på stora förlag. Ja, utom då det är uttryckligen frågan om en debutant eller ung författare, men det är en minoritet.
Sant, sant.
Skicka en kommentar