I en av Némirovskys noveller är storyn återigen den unga flickan på flykt från revolutionens Ryssland. Hon och hennes familj tillbringar en vinter en bit från den rysk-finska gränsen i en by i Finland. Snön ligger vit och skogen står tyst och frusen. Långt borta mullrar kriget och lyser ibland upp natthimlen. Inne i skogen hittar flickan ett övergivet hus, en sorts datja, vilket enligt henne hela Finland är fullt av under den ryska tiden. Trävillor på naturskön landsbygd dit den ryska överklassen drar sig undan då och då.
I det där huset tassar hon runt och tittar, konstaterar att möblemanget är tyskt, alltså "europeiskt".
Och jag tänker på Sofi Oksanens Utrensning där ryssarna fullkomligt fördärvar ett tyskt piano då de annekterar ett estniskt hem.
Och jag tänker på mitt eget arvegods där sex stolar i biedermeierstil ingår. Om inte tyska stolar så stolar i tysk stil.
Kulturen kom från Tyskland. I hela Östeuropa liksom i Nordeuropa. Möbler, böcker, musik och idéströmningar. Rubbet.
För att inte tala om fina leksaker.
Det var liksom inte bara Luther och idéerna, det var prylarna också. Föremålen och möblerna. Det är ganska märkligt att tänka sig idag.
Tänker jag nu, apropå ingenting.
Det kanske kommer en fortsättning.
Uppdaterar med den här artikeln i UNT som Håkan Lindgren skrivit om en i mina ögon intressant bok, indirekt apropå det tyska, kan man kanske säga att den är.
Och så tar vi den här av Swartz också, om Tyskland rakt av.
Har för övrigt inte tänkt mer på det tyska sen, har hållit på och meckat med hyllor i ett skåp. Nån ska ju göra det också.
8 kommentarer:
Men hallå, var tog Verdi vägen, eller Valsquez, eller Calderon och Michelangelo, Don Quijote och Den gudomliga, Petrarca, Shakespeare, Chopin, marmor från Carrara, grekisk poesi och drama och Homeros?
Dostojevskij, Thechov, Leonardo. Ja, äsch, listan kan bli hur lång som helst. Som den ju också är.
Men just nu är du upptagen av det tyska. Fine!
Kan ligga något i det, men jag kollar referenser i östeuropeisk litt från eller som tilldrar sig under mellankrigstiden, typ.
Klart att det finns annat också, men större delen av alla pianon verkar vara tyska ungefär.
Och jag tänker mer på typ borgerlighetens smak liksom, varifrån man fick sina grejer och influenser. Klart att en hel del kom från annat håll, men kulturspråket i hela norra och östra Europa var tyska.
Tyskland var (och är?) liksom Europas hjärta som pumpar runt grejer, idéer och numera framför allt - pengar.
Jag tycker att det är så fascinerande att det är i stort sett helt bortglömt i Sverige (liksom i en massa andra länder också, i och för sig).
Men läs t ex Kertész eller Klein eller Müller eller Appelfeld eller Roth... är de jag kommer på i all hast som jag läst på senare tid. Och så har vi då Némirovsky, men hon är lite speciell så till vida att hon från första början orienterades mot det franska, av sina rika judiska ryska föräldrar.
Det finns ju franska perioder eller snarare perioder av fransk influens också, men den klart dominerande sen kristnandet (kanske även innan) är den tyska.
Men för att sammanfatta, jag begränsar mig till pianon under mellankrigstiden i stort sett. ;)
Och för att inte glömma, även andra influenser, men jag vidhåller nog att de är korta och få, i jämförelse med det tyska.
Samt franska i Polen, bland annat.
Ja, men du menar borgerlighetens influenser förstår jag. Det fanns ju andra. Som radikalt förändrade bildkonsten bland annat. Men vad beräffar musiken är ju Tyskland outstanding.
Och, visst ja, Marx kom ju också från Tyskland.
Tack för länken till Swartz' artikel! Jag hade missat den. Intressant också att se hur hög temperaturen i kommentarerna är.
Ja, det var blandad kompott i kommentarerna, på något vis kul att det blir lite respons. Ändå.
Swartz artikel var en bra överblick.
Men sen kan han inte undgå att dundra på med den mest arroganta retoriken : "det handlar då inte om att betala för länder som tillfälligt kommit på obestånd, inte ens om ett land som Grekland, knappast mer än febertermometern i Europas anus. Ty dagens skuldberg och bristande konkurrensförmåga är inte problemet utan misstanken att det finns eurostater som inte ens är reformerbara, oförmögna till tillräcklig ekonomisk tillväxt, följaktligen bara skenbart på akuten, egentligen redan i långvård."
Undrar om han skulle säga något liknande om USA med sina 110 % statsskuld. Tror inte det va?
Men Island vägrade betala bankgubbarnas förluster (en del av våra mest älskade "långvårdspatienter" är nämligen just banker) och har sen fått skutan att vända riktigt bra.
Det finns alltså andra temperaturer att mäta? Tydligen.
Jo, jag vet inte om ekonomi är hans grej, riktigt. Däremot kan han ju Europa, både historiskt och idag, och han har så fin överblick. Men jag har för mig att Bengt O också muttrat om hans ekonomiska analyser.
Skicka en kommentar