Såna här artiklar dyker ju upp med jämna mellanrum. Nu är det ett antal lärare i historia på Uppsala universitet som skriver. Vill minnas att Peter Englund skrivit samma sak, samt ett stort antal andra som undervisar på universitetsnivå. Bodil, t ex. Jurister m fl.
Hur ska man då tolka den här artikeln? En majoritet av studenterna kan inte uttrycka sig korrekt i skrift.
Är det så överallt, kan man undra.
Skulle inte tro det. Men säkert på alltför många ställen. Men hur det än är, historia är inte något högstatusämne. Jag gissar att det lockar till sig en liten grupp av ambitiösa och duktiga elever som älskar historia, i övrigt är förmodligen studenterna - inte de bästa.
Det kan vara en del av förklaringen.
Men det räcker ju inte.
Sen kan man undra när botten för den här sortens artiklar är nådd. Som jag tolkar det hela kommer det fortfarande bara att bli värre i minst tio, kanske tjugo år. PISA, TIMs och allt vad de heter visar ju på konstant dalande resultat. Med andra ord, botten är inte nådd.
Man kan också fråga sig om det är vettigt att så många ska igenom universitet och högskola.
Jag menar, vilka odds finns det för att de studenter som inte kan skriva riktigt blir något annat än lärare sen?
Och hur bra blir då de sen på att lära ut?
Mina barn har här i Paris haft rätt lite med svenska och svenskt skolsystem att göra, men, det lilla som varit gjorde att jag tog fram rödpennan. Lärarna kunde inte svenska. De många bloggar som drivs av lärare är ofta förfärande läsning, just språkligt sett. (Visst finns där undantag, men det skulle inte förvåna mig ett skvatt om majoriteten av bloggande lärare inte kan skriva svenska. Förlåt Bernur!)
Som jag tolkar den svenska skolan så är den i stora delar ett sjunkande skepp. Men vad såna här nedslag inte ger är förstås en helhetsbild.
För jag gissar att det i Sverige liksom i Frankrike finns alldeles utmärkta skolor (fortfarande), och det på alla nivåer.
Vad som blir resultatet torde alltså bli ett än mer segregerat samhälle? En del studenter får fortfarande en bra utbildning som leder framåt, medan en (större?) del blir blåst på konfekten. De går ut något program, kan fortfarande inte uttrycka sig korrekt i skrift men vet knappt om det och kommer in på någon av de lärarhögskolor som enligt mina källor borde stängas.
Och tja, så är det hela igång och går runt.
Det vi ser är alltså inte den totala kollapsen, utan snarare något som är en utarmning av utbildningen för de stora skarorna, medan en mindre del fortfarande klarar sig fint.
Och samma sak i Frankrike.
Här är det dock ingenting man försöker sopa under mattan. Följer man nyhetsrapporteringen kan man få en ganska bra bild av vilka vägar som leder framåt, vilka betyg man måste ha för att kunna slå in på dem, vilka skolor som är att rekommendera och vilka som återvändsgränder.
Hittills har mina barn inte haft några lärare (utom hon som leder svenskan inom det franska skolsystemet) som inte uttrycker sig korrekt i skrift på franska.
Vilket förstås inte säger så mycket, men litegrann ändå. Eller?
Vad alla vet och begriper i Frankrike är att systemet är orättvist, att skillnader hemifrån förstärks med en sämre skola, däremot inte vad man ska göra åt det.
I Sverige verkar man, ärligt talat, inte ens begripa att det är djupt problematiskt med alla dessa lärare som inte kan svenska. En vettig bloggande lärare minns jag skrev när resultaten i matte också gick ned, att det förmodligen också berodde på att barnen inte förstod frågorna...
Om det är något man generellt är totalt omedveten om i Sverige, så är det språkets betydelse.
Och hur man ändrar på det har jag ingen aning om. Jag tror ärligt talat inte att det går.
Så prognosen blir ett än mer segregerat Sverige och än mer handfallna politiker inför detta. Eftersom så få verkar begripa att språket i våra postmoderna samhällen - fortfarande - är makt.
14 kommentarer:
Jag har inte så mycket insikt i den svenska skolan, men ser resultatet av svenskundervisningen i de uppsatser jag handleder på universitetsnivå. Det kan skilja sig rätt rejält mellan olika elever. Vissa har en imponerande analytisk förmåga, självständighet och språkfärdighet medan andra har stora problem och förmår knappt sätta igång med uppgiften.
Jag kan fortfarande stanna till när jag skriver och tänka: nej, så fick vi lära oss i skolan att man inte gör. Jag har ett minne av att ha blivit rättad och fått lära mig vad som är rätt och fel. Det jag undrar över, när jag ser resultatet av svenskundervisningen på universitetet, är om dessa elever någonsin har blivit rättade. De förvånas över att jag är så noggrann med språket. En och annan har också blivit kränkt när jag resolut sagt att det inte duger, att man helt enkelt inte får skriva så där pratigt och tramsigt i en akademisk uppsats.
Det gäller mycket mer än språket. Infantilisering och ansvarsabdikation leder till djup segregering i samhället: det finns alltid människor som kommer att kunna kontrollera den uppkomna situationen och på olika sätt dra nytta av den.
Mot den gruppen ställs ett nytt ekonomiskt, kulturellt och intellektuellt trasproletariat som hålls i schack med alltmer obscena dokusåpor, bidragsfinansierade gymnastikskor och fantastiska datoranimerade sagoboksförfilmningar.
Det kallas apartheid på ren svenska.
Anna,
Jag har noll insikt i den svenska skolan, läser bara om den i media. Och följer internationella undersökningar, vilket är jätteintressant i och för sig.
Så min bild är på det stora hela taget utifrån, och så kan jag ju då jämföra med den skola mina barn går i här. Jag ser liksom både likheter och skillnader, framför allt i debatten kring skolan.
Visst fick jag också lära mig rätt och fel vad gäller språket. Det tror jag att man fortfarande fick i vår generation.
Men om nu dina elever har haft de här lärarna som själva inte kan svenska, ja, då är det ju inte så konstigt om de aldrig blivit rättade?
Jag funderade just på det här och kom fram till att vad som borde göras är ett svenskatest på samtliga verksamma lärare upp till gymnasienivå. Alla ämnen. De som inte klarar det måste helt enkelt få lära sig, övriga kan ju fortsätta som vanligt.
Det skulle verkligen vara jätteintressant att se utfallet på ett sånt test.
Bengt,
Det du tar upp är väl liksom egentligen delar av samma sak? Skulle just infantiliseringen av befolkningen vara möjlig om den hade redskapen att försvara sig? Förnuft (ord) istället för det primitiva känsla? Analys istället för instinktiva reaktioner?
Min tes är att det är just medvetenheten om språkets roll som är själva roten till alltsammans.
Och i övrigt är vi ju överens. "Det vi ser är alltså inte den totala kollapsen, utan snarare något som är en utarmning av utbildningen för de stora skarorna, medan en mindre del fortfarande klarar sig fint." skrev jag. Du kallar det apartheid vilket förmodligen är mer av klarspråk. ;)
Jag har missionerat om det här lysande föredraget på annan plats, och nu tar jag tillfället och göra det igen:
http://player.fm/series/arts-and-ideas/r3arts-free-thinking-2012-lindsay-johns-13-dec-12
Det är bara en enstaka person men han kan ju inspirera fler.
Men jösses vilken svenska jag själv fick till då. Nu tar jag tillfället att göra det igen, heter det väl, eller kanske till och med tillfället i akt.
Ett bra föredrag är det, om varför vi ska lyssna mindre till unga och inte ge dem Shakespear i hiphopversion.
Språktest för svenskar! I alla fall för lärare, det vore något! Kan inte folkpartiet lägga fram den motionen?
Frågan är hur långt man skall gå. I Stockholms Tunnelbana står det t.ex.:"Vidtag försiktighet vid avstigandet" (skall vara 'iakttag'). Sånt får man väl ta med en klackspark. Men vad betyder det här i en artikel i DN häromdagen: ”För kunder i lägenhet blir skillnaden mellan ett tillsvidareavtal och ett annat avtal eftersom de förstnämnda har årsavgifter”. Jag skrev till författaren och frågade men fick givetvis inte något svar. "Hilary Clinton besöker Burma för första gången på 20 år" (också DN). (Skall vara "Amerikansk utrikesminister" e.dyl.)
Min favorit från SvD. för många år sedan: "Tatuerade hundar stoppar stölder."
Vad dystra ni är så här vid årets slut! Varför inte se det från den ljusa sidan: här växer och fostras ju ett perfekt underlag för det konsumistiska samhället. Glada konsumenter - eller snarare ständigt missnöjda, ständigt sökande snabb tillfredsställelse av sina konsumtionsbehov. Som får hjulen att rulla. Och samhället att fortbestå.
Medan en försvinnade liten (eller en försvinnande, liten) minoritet klagar:
"Vad du ej klart kan säga, vet du ej:
med tanken ordet föds på mannens läppar:
det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta."
Detta sista med särskild hälsning till Bengt O.
Rättelse, rad 4: "försvinnande", inte "försvinnade" - tusan också!
Mina barn går i svensk grundskola och på just den skolan arbetar de mycket med svenskan: både läsning och skrivning får stor plats. Att kunna läsa ordentligt och skriva korrekt på sitt modersmål är grundläggande och jag hoppas att barnen även fortsättningsvis kommer att få arbeta mycket med det i skolan. Den enskilde lärarens kompetens och engagemang spelar en helt avgörande roll för undervisningen och det är bara att vara tacksam att barnen fått bra lärare.
En utmaning i svenska grundskolor är att andelen elever som inte har svenska som modersmål stadigt ökar och nu är uppe i tjugo procent. Samtidigt tycks det bli allt färre lärare som har ordentlig utbildning i att lära barn svenska som andraspråk.
Jag fyller ut med en länk, helt fräckt:
http://boxgabi.blogspot.se/search?updated-max=2012-12-22T18:17:00Z&max-results=7
Apartheid var ordet. Ja ba.
I likhet med Anna har jag erfarenhet av uppsatshandledning på universitetsnivå. Det enda betungande (och deprimerande) med den var just den bristande skrivförmågan. Undantag fanns dock, och dem blev jag så glad åt att jag öste beröm över dem.
Dessbättre blev flertalet av de som jag meddelade att de måste arbeta mycket mer med språket inte kränkta. Tvärtom var de flesta tacksamma över att äntligen få rättelser, så att de lärde sig. Och jag frågade mig varje gång varför de inte fått det tidigare...
Några av svaren har ju redan antytts här. Nej, om läraren själv inte behärskar språket, är det inte konstigt om eleverna inte får den återkoppling som behövs.
Ja, det blev en lite dyster tråd, men tack för era kommentarer.
Själv anser jag nog att vi har kommit på vad som måste göras. Språktest för lärare på grundskola och gymnasium, kurs för dem som inte kan.
Sen ska väl Anna, Einar m fl slippa rätta för mycket språkgrejer i uppsatserna, tycker man.
Även om det är som Bengt antyder, problemet finns precis överallt.
Själv har jag hackat på regeringens hemsida en gång, fick svar att det skulle de verkligen rätta. (Tre fel om jag minns rätt.) Inte fan gjorde de det, och fem spänn på att den där ansvarige folkpartisten helt enkelt inte KUNDE det.
Men, om lärarna från och med ett visst datum kan så kan det i framtiden bli bättre. Annars inte.
Skicka en kommentar