Utflykt

När vi satt på bussen hem igen så tyckte vi båda två att det kändes som om vi varit på en utflykt, inte långt bort, men ändå. Vi hade liksom fallit ur mönstret, vårt vanliga beteende, vår vanliga lunk.

Det började på vägen till simningen. Sonens simning. Vi åkte förbi place d'It och hela platsen var smyckad med kinesiska lyktor och banderoller i rött med kinesiska tecken i guldskrift.
Vad är det här, undrade sonen.
Det står nog Gott Nytt Drakens År, sa jag, för det var ju nyår i Kina häromdagen.
Och det här är ju Kinakvarteren, tillade jag.
Är det? ekade sonen, som tydligen inte visste det, trots att han drömmer om att åka till Kina.
Ja, kolla nu om inte några av tecknen föreställer röd eller grön drake, sa jag. (Vi spelar nämligen Mah Jong ibland, och känner igen dessa två.)
Nej, sa han, och draken är en vattendrake, den är blå, förklarade han.
Men så kom en banderoll där skriften var på franska och det var mycket riktigt en lyckönskan om god hälsa inför det nya året, underskriven av Bröderna Tang.
Det är den största och bästa kinesiska matvaruaffären i Paris, förklarade jag.
Var ligger den, sa han.
Precis här, sa jag.

Vi bestämde oss för att gå dit efter simningen.
Sen simmade vi, fast inte som vanligt för fröken kom inte, så vi gick in båda två på vanlig biljett och simmade ihop. Han hade blivit mycket bättre och kunde crawla. En fröjd att se.

På hemvägen gick vi till Bröderna Tang. Där fanns förstås en massa frukt och grönsaker vi inte kände igen. Vi köpte två mogna mango och litchis. Små bananer som var som ett diadem.
Han ville mest ha kinesiskt godis, så det köpte vi också. Det var en massa guld och rött på det med. Sen kollade vi på snabbmat i enpersonsportioner, köpte ett urval nudelsoppor. Han förklarade att i Kina är det mycket snabbmat.
I kassorna pratade alla kinesiska och så gott som alla kunder var asiater. Affären var stor och skräpig.

Och sen tog vi alltså bussen hem igen, och det är något så mysigt med det. Man ser ut i glittret. På maireriet i trettonde har de inte tagit ned julglittret, fasaden på gobelängmanufakturen är belyst i grönt och violett, allt liksom glimmar.

Och hemma käkade vi snabbnudelsoppa (sådär) och mango som var jättegod. Även de i vanliga fall retsamma syskonen var positiva.

Och jag tänkte lite på Charlie, var tacksam att jag fick vara med om detta.