Ha! Nu undrar ni förstås hur det går med målningen? Inte det.
Det går fint, nu är all grundning gjord, måste väl slipa lite till (jättetråkigt) samt spackla ett par ställen igen. Sen blir det grått som gäller. Antingen överallt eller bara dörrar och dörrfoder. Vi får se.
Så har jag köpt Lucien Leuwen av Stendahl, det var den Imre läste under bänklocket istället för Rött och svart. Jag kollade på flera, de flesta var väldigt tjocka och Chartreusen från Parma lockade mig mindre. Medan Lucien ska vara en av världens mest poetiskt fina kärleksromaner enligt baksidestexten. Låter bra, tycker jag.
Vad gäller tidiga 1800-talsinteriörer lär jag väl också få mitt lystmäte, hoppas jag.
Förresten, det fanns en volym som var tre gånger så tjock som den här (vilket skulle innebära ca 2500 sidor) som hette Journal kort och gott. Dumt nog tittade jag inte efter vad det var, men det torde väl vara någon sorts dag- eller loggbok? Om den bara är politisk så måste den vara jättejobbig...
I alla fall man kan ju börja med romanerna.
I vårt Stensdahlrace.
Annars händer ingenting.
Gårdagens rullningar: SMATTRA och SÅNGARE
Ganska dåligt.
2 kommentarer:
Jo, visst undrar vi, eller jag. Och följer med uppmärksamhet och förundran de subtila färgsättningsdiskussionerna. Målning och tapetsering är tråkiga/traumatiska sysselsättningar för mig. Jag lever med en ständig oro att någon här (inte jag) ska få idéer i den vägen.
PS: "rullningar" - vad är det?
:) Subtila är nog att ta i. Men diskussioner är det ju i alla fall. Och tja, jag orkar liksom inte bråka så länge det verkar någorlunda uthärdligt. Jag verkställer liksom. Maken har idéer, ibland ganska irriterande idéer. Men eftersom det är jag som GÖR kan jag ju iofs strunta i dem.
Rullningar är när man lägger ut alla sju bokstäverna på en gång i alfapet.
Skicka en kommentar