tisdag 13 januari 2009

Barbariet

Finns inget jag tycker så illa om(?) som denna hemgjorda rättvisa som Sverige håller sig med. Marklund ska nu dras i smutsen, mobben känner vittring av blod, bloggrubriker som "Nu ska Marklund hängas" figurerar på knuff.se. Och jag antar att vi fortfarande inte sett kulmen på det här drevet.
Alla vet väl vid det här laget något om bakgrunden. Jag orkar inte dra den. Senast i raden är ett antal "brottsoffersspecialister" som ondgör sig över Marklunds moral i DN. De konstaterar att Marklund håller sig med dubbelmoral.
Jaha. Och sen när blev det olagligt?

Men det kan man förstås pröva genom att åtala henne eller snarare förlaget - för något. Låt rättvisan ha sin gång! Men om nu det visar sig lönlöst - ja, då är det bara att svälja citronsaften. Blåst på femtionio spänn för en pocket.
Kunde vara värre.

Problemet med denna uppretade mobb är förstås att den gick på taktiken. Problemet är att den inte hade redskap att analysera det den läste, att den inte kände igen en text i en tämligen begränsad genre. Att den inte såg att personerna var klichéer, att den lät sig luras.
Det kan vi tacka det svenska utbildningssystemet för.

Nix, jag tänker inte säga att den som ger sig in i leken får leken tåla och hela biddevitten.
Låt mig gissa, när det här har gått för långt så kommer någon, gissningsvis "feminist" dyka upp till Marklunds försvar och säga att det är den svenska avundsjukan och hon har råkat ut bara för att hon är blond och snygg och tjänat si och så mycket pengar.

Men i själva verket är det så att det här har Marklund råkat ut för därför att hon bor i ett protestantiskt land. Men den parallellen orkar jag inte dra just nu.

FYK: Jag granskar kommentarerna innan publicering, tillfälligtvis.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, och vilket tjusigt bloggdrev det blev! Nästan lika fint som med Lars Danielsson eller IPRED. Medborgarjournalistik och användargenererat innehåll så det stänker om det.

Även Lizas kollega Jan Guillou blev på sin tid avslöjad av ingen mindre än forskningschefen vid Totalförsvarets Forskningsinstitut som visade att det inte alls fanns någon ubåt av den typ som G. skrivit om. Inte heller var Condoleeza Rice så smart som G. påstod enligt forskningschefen.

Så många böcker är bara påhitt tydligen!

På en punkt kan jag inte hålla med dig. Du skriver "snygg". Ja, var och en får väl ha sin egen uppfattning.

Karin S sa...

Javisst är det ett "fint" drev!

Snygg. Ja, jag tror att hon anses snygg. Själv kan jag i och för sig också tänka mig snyggare, men så pjåkig ser hon väl inte ut?

Jorun sa...

Jag har inte riktigt lust att engagera mig i den här diskussionen, men jag köper mer av Isoble H-Ks argumentation än av din - i just det här fallet.

http://isobelsverkstad.blogspot.com/2009/01/tv-intressanta-texter-om-gmda.html

Karin S sa...

Det jag inte begriper i DN-drapan är på vilket sätt Marklund skulle gett den här pappan en andra chans?
Jag begriper heller inte, om nu de här människorna är anonyma hur barnets liv kunde bli förstört av Marklunds bok?
Jag tycker att det låter som en dålig snyftare alltsammans.

Men okej, vi säger att pappan fick det svårt (och dessutom anställde ju inte Marklund honom som chaufför vilket hon borde ha gjort om hon velat ge honom också en andra chans) och att barnet köpte Marklunds och mammans version - skulle det ha gjort någon skillnad om boken kallats något annat? Det är ju inte det man bråkar om nu utan att en miljon läsare ser sig som blåsta på femtionio spänn!

Sammantaget tror jag i alla fall att Marklunds böcker gjort mer nytta än skada i de här frågorna. Så läser åtminstone jag dem.

Och slutligen, om nu Marklund gjort något olagligt, utred saken! Gå till domstol, stäm människan eller vad man nu gör.
Vad jag fattar är det ju snarare den andra människan som röjt identiteter?

Karin S sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Ack. Det här var väl en "debatt" som jag aldrig hade tänkt lägga mig i. Men eftersom jag i något slags anfall av intellektuell masochism brukar läsa igenom rubrikerna i "intressant.se" någon gång i veckan har jag naturligtvis lagt märke till drevet ang. denna icke-händelse nummer 1 på ganska länge.

Kommer ni ihåg "Linda Skugge"? År 2006 var det en Marklundliknande affär i USA där en författare gjorde stor succé med en bok om hur hemskt han hade haft det i sitt liv. Sen visade det sig att allting vara bara påhitt. Jag sparade Skugges inlägg eftersom jag tyckte att det var kul att denna jäntjournalist frågade "Vad är sanning" liksom på sin tid Pontius Pilatus (Joh 18:38)."Jag tror att allt författare skriver om är en enda misch-masch av påhitt-sanning. Vad är sanning? Herregud! Det spelar liksom ingen roll om det står självbiografi eller roman på boken, det enda intressanta är om man gillar det man läser."

Jag bryr mig inte om Marklund och andra inblandade men jag är bekymrad över att den hyllade "medborgarjournalistiken" och de "nya media" ägnar sig åt sådant här strunt. Just nu förekommer tydligen en massa tävlingar om "bästa bloggen". Jag ser att de nominerade huvudsakligen är knarkliberaler, pornografer och fildelare plus Carl Bildt. Folk får naturligtvis skriva och tycka vad dom vill men haussen av denna föregivna gräsrotsdemokrati skrämmer mig. "It's ignorance meets egoism meets bad taste meets mob rule,' I said,...'on steroids.'"

Ja, nu halkade jag iväg från ämnet men jag tror nog att det är viktigare saker på spel här än om en författare har fibbat i sin marknadsföring eller inte.

OK, hon är väl snygg då.