tisdag 6 januari 2009

Jef


Eftersom Bodil håller på att läsa Soffan fick jag för mig att jag skulle lägga in en av förebilderna till huvudpersonen, nämligen Brels "Jef".

Det handlar om Jef som är Brels kompis, de befinner sig på trottoaren och Jef är full som ett ägg och grinig - förstår man av Brels lockande på honom. Jef, kom nu, säger han hela tiden, kom, vi går härifrån, sluta gråta bara för att trekvartshora övergivit dig, en falsk blondin... Rör på hundrakilosskrovet, sluta larma, Jef, det här är ingen trottoar längre, det här är bio!
Kom så går vi och äter pommes och musslor och musslor och pommes, kom så går vi till Madame Françoise, där finns flickor, har visst hört att det till och med finns nya...
Nej, du ska inte dränka dig och det enda du klarar av är inte att hänga dig.
Kom nu Jef, kom så dricker vi lite till, kom, jag har fortfarande min gitarr...

Ja, ungefär så... Två äldre gentlemen på en trottoar nånstans i en stad i Belgien.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Polanski och Snelling va? Ett av de finaste avsnitten i boken tycker jag.

Fin video också. Men "äldre" gentlemän? I fyrtioårsåldern hade jag tänkt mig. Är man 'äldre' och lever som Jef är man nog närmast död. Tänker jag mig.

Kanske framgår det av "Soffan" hur gammal Snelling är på slutet eller kanske kan man räkna ut det. Men jag såg honom aldrig som speciellt gammal. 50 max.

Varje läsare gör sig en egen bild av de förekommande personerna i en bok och den kan ju vara helt fel.

Karin S sa...

Bengt O,
Ja, tänk att du kommer ihåg dem! Jag tycker också att det är ett av de bättre partierna, det är liksom helt vansinnigt och samtidigt finns där ett lugn som känns bra.

Du har rätt vad gäller åldern, jag borde väl rätta till det hela och ta bort ordet äldre. Men jag försvarar mig med att även Brel (som ju inte ser lastgammal ut), melankoliskt minns den tid då han och Jef var unga, vackra och hade pengar. Till skillnad från den tid där själva scenen med Jef på gatan utspelar sig.