har jag just tagit del av. Först den om Läsning som lust och last, en plädering mot läsning, åtminstone i hög grad, och i vilket fall som helst som socialt tvång och som snobbmarkör. Sen en så gott som totalt intetsägande: Litteraturen lika farlig som livet självt, samma problematik: blir vi verkligen moraliskt bättre människor av att läsa skönlitteratur och det är fan svårt att fylla en hel jäkla sida i SvD med argument mot det. Slutligen den enda som verkligen hade något intressant att komma med: Du är inte skapt för att läsa detta. Där själva hjärnan och människans förmåga stod i centrum. Och där även en sak som jag menar är grundläggande i frågan tangerades (i de andra två inte ett ord om den saken) nämligen att läsning ger ett bättre språk.
Poängen med läsning är just den, den som läser mycket får ett rikare mer varierat språk, det är nyttigt i många sammanhang, ibland mer än nyttigt.
Men att vi moraliskt skulle bli bättre eller sämre - ja, då är vi återigen i landet Jante, i drevens och moralisternas land.
Allt ska motiveras med högre moral - åtminsone inom räckhåll. Och det beskrivs ungefär som ett scoop om man säger att läsning inte ger finare människor.
Nä, tacka vet jag franska fd modersmålslärare som skriver böcker om läsning och grammatik. Det hela är mycket pragmatiskt, mycket jordnära, beskriver i tekniska termer varför man måste behärska språket. Varför man ska uttrycka sig tydligt och klart och utan missförstånd.
Där hjälper läsning, inget annat än läsning hjälper.
Men det verkar inte nordbor ett dugg intresserade av. Eller jag misstänker att de helt enkelt inte begriper det.
11 kommentarer:
Där satt den! Nu är du grym, Karin...
...Varför man ska uttrycka sig tydligt och klart och utan missförstånd...
Själv tycker jag mig märka en tydlig tendens på motsatsen: det synes vara eftersträvansvärt att undvika klarspråk och tydlighet, dvs allt detta som av "vissa krafter" hålles högt och heligt.
Varför skulle något vara heligt?
Kanske bara rondellhundar och sånt då...
Jamen det är väl just det? Man luddar till det och framför allt talar man om en massa pseudohändelser, låter dem ta upp etern.
Ungefär som två av de här understreckarna som verkligen inte hade mycket att säga. Ordmoln.
Lite elak mot oss nordbor är du allt... i slutklämmen.
Vi förlåter dig. Vi äro barmhärtiga ehuru något klämda.
Trevlig helg, Karin.
Läsvärda understreckare, även de som går i strid med väderkvarnar... Naturligtvis blir man inte en bättre människa av att läsa. Men man kan inte tänka utan ett språk och man kan inte förstå världen och människorna utan att kunna tänka. Man kan uttrycka sina tankar bättre om man har ett utvecklat språk. Och kan man uttrycka sina tankar och förstå andras tankar, då kan man i bästa fall bidra till att göra sig själv och världen bättre.
Men även skitstövlar läser och har ett språk och tänker och bidrar till att göra världen till en sämre plats.
Det är en kamp som pågår. Alltid.
...Men även skitstövlar läser och har ett språk och tänker och bidrar till att göra världen till en sämre plats.
Mycket, mycket bra sagt. Tänker ofta på skribenter och debattörer i dessa dagar, att de alla har fått ett språk som de använder till att missbruka och våldföra sig med. Kanske tankeförmågan fördunklas hos dessa av någon skum agenda? Så, här håller jag till fullo med Lennart.
Lennart, på vilket sätt menar du att dessa tre (fast man kanske inte ska bunta ihop dem så) går i strid med väderkvarnar? En av skribenterna har visserligen läst en bok där poängen med att läsa klassiker ifrågasätts och populärkulturen försvaras.
Men frågeställningen minns jag som densamma, blir man en bättre människa av att läsa? Och det blev man väl inte, enligt den skribenten och hans refererade bok, utom möjligen på sluttampen.
Det hela skulle liksom vara lite chockerande sådär, men lyckades inte riktigt, tyckte jag, kanske just för att det ändå gick ut på det gamla vanliga: moral.
Poängen, som jag ser det, är inte att läsning och språk skulle vara till för att göra världen bättre. Poängen är att språket finns för att uttrycka den värld som är, visst, även drömmar om en kommande och bättre, men lika mycket en frånstötande och avskyvärd.
Språket innehåller (som människan själv), ont och gott, men kan aldrig vara ett uppfostringsverktyg. Inte heller litteraturen.
Och det är här jag menar att alla tre understreckarna kan katogoriseras under rubriken: Frågan är fel ställd.
Vilket inte på något vis innebär att jag menar att man sen kan frånsäga sig personligt ansvar för hur man använder språket. För vad man faktiskt sen säger.
Men det är en annan sak.
Jag tjatar, men jag menar, annorlunda uttryckt, att språket är ett självändamål. Att komma så nära det man verkligen vill säga med språket är sporten, poängen. Att uttrycka det som folk säger inte kan uttryckas.
Ett bra exempel är just Auschwitz. Länge läste jag texter där skribenten menade att det inte fanns ord. Det var för hemskt, för omänskligt etc.
Och så läste jag Kertesz. Det fanns ord. Det behövdes en Kertesz - men de fanns.
Språket kan uttrycka allt, och det lämnar åt oss att dra slutsatserna.
Karin, du missuppfattar mig!
Jag skrev "även de" och syftade på de två första understreckarna, inte på den tredje, som jag, precis som du, tyckte var mest intressant.
Nu på morgonen hinner jag inte läsa om dem (vad är det för liv jag lever..!?!?), men den tredje tog väl mer fasta på det som gör läsningen så viktig: att den utvecklar vårt språk och därmed vår förmåga att beskriva och förstå verkligheten.
Sen är det en annan sak om man använder denna förmåga på ett bra sätt eller inte. Även onda och dumma människor använder språket. Där kommer moralen in. Det handlar inte om att läsa eller inte läsa, eller om vad man läser.
Ett kul sammanträffande: jag fick ett bokpaket igår, innehållande bl a Careys "What good are the arts?" och Prousts "Om läsning"...
Lennart,
Skönt!
Förmodligen har jag blivit överkänslig, men bra att du tänker ungefär likadant. Och kul att du fått dina böcker!
Jag skrev också om de här tre texterna, och tyckte väl ungefär som du, att det var mycket mos i de två första, men att Mazzarella som vanligt har en del kloka saker att förmedla. Det konstiga är ju att det går att diskutera det här fortfarande - med så många skrivtecken! - när det självklart är individuellt. Och vad är "en bättre människa"? Vill vi ha sådana? Bra skrivet om språket, för det är det man får - just struktur, ordning, sammanhang, när världen annars mest ter sig som ett myller av intryck. Språket kan skapa lite reda.
Har läst din text Björn, och ja, vi är överens. Märkligt att man får ta upp så mycket plats på något vis med så mycket ord som säger så litet. Är det nya kulturchefen som spökar bakom?
Understreckarna brukar ju utmärka sig för att vara innehållsrika...
Nej, bättre människor på DET sättet vill vi nog inte ha.
"Vi känner mycket väl att vår klokhet börjar där författarens slutar" skriver Proust i "Om läsning", som jag för några minuter sen läste klart.
Jag vet inte om det är det goda vinet eller denna lysande lilla bok, men det känns som om jag kan börja läsa, verkligen läsa igen, efter två veckor av stiltje i hjärnan när varje boksida varit seg som sirap...
Prousts poäng, att läsningen inte ger oss något om den inte får oss att skapa själva, i vårt eget tänkande, är något jag håller med om.
"Läsningen befinner sig vid tröskeln till det andliga livet; den kan leda oss in i det: den utgör det inte."
Jag skrev tidigare här att det kanske inte är så noga vad man läser - men det menar jag ju inte. Varför ska man läsa dåliga författare, när man kan läsa bra? Bra författare är de som ger mig något som jag kan arbeta vidare med, som inte skriver mig på näsan hur allting är, som ger mig nya pusselbitar...
Skicka en kommentar