fredag 8 februari 2013

Mer länktips

En intressant artikel jag fann via en god vän på fb.
Författaren går in på hur medelklassen bytt/glidit i sin identitet (skulle jag kalla det) och numera snarare identifierar sig med överklassen - mot "de fattiga".
Så länge socialdemokratin hade makten (och väljarstödet) så såg den identifikationen tvärtom ut.
Vad han dock inte nämner är att socialdemokratin faktiskt bidrog till den här övergången (i alla fall som jag minns det) genom att i alltför hög utsträckning profilera sig som ett parti för just fattiga och marginaliserade väljargrupper.
Och att socialdemokratin (svenskarna?) hade skapat ett samhälle där avvikelser från normen straffades hårt. Inte med spöstraff men med utfrysning/mobbning.

Det som händer idag i Europa är ju i det här ljuset rätt intressant, för hur det än är, fler och fler inom medelklassen riskerar ju också att hamna i loser-gruppen. Lågkonjunktur, arbetslöshet, industrinedläggningar... jag fattar fortfarande inte hur något annat än produktion (och försäljning) av varor och för all del tjänster, men i såna fall rätt kvalificerade sådana, skulle kunna skapa välstånd.

För det man kan misstänka är ju att de här som nu och i framtiden hamnar i skugga inte går tillbaka till att rösta på socialdemokraterna, utan istället helt enkelt hittar någon att skylla på, och då blir det väl rimligen sd de röstar på. Eller?

7 kommentarer:

Anna Brodow Inzaina sa...

Jag tycker att du drar kloka slutsatser av artikeln - som jag ärligt talat inte orkade läsa hela, den var för lång och för mycket omtugg.

En sak som också kommer bort i sammanhanget är svenskens skulder. Bilen parkerad utanför villan eller radhuset i stockholmsförorten tillhör inte medelsvensson utan banken, likaså bostaden och kanske även kläderna på kroppen. Vårt förhållande till sparande och skuldsättning har helt förändrats på bara några decennier. Det är därför som svensken måste jobba så mycket, för att helt enkelt har råd med sitt liv. Men det är inte tillgångar. Svensken har knappt några tillgångar. Enligt en undersökning jag har läst kan svensken betala sina räkningar, mat och hyra cirka fyra veckor, sedan är pengarna slut. Det gäller även de som har ganska goda inkomster. I Europa finns inte medelklassen längre, det finns bara mer eller mindre fattigdom - och ett skikt av riktigt rika förstås. Jag tror att vi är på väg dit även i Sverige.

Karin S sa...

Jo, den var lite tjatig, det håller jag med om. Ändå tyckte jag att den formulerade något från andra hållet, från vänsterhållet, som var tänkvärt och som var ett försök att ta tillbaka initiativet.

Har fattat det, att svenskar har höga skulder. Fransmännen mindre. Här får man aldrig låna allt till en bostad, vilket väl är den stora skillnaden. 30% ska komma från annat håll.
Men bankerna är också ovilliga att låna ut pengar till folk som driver företag, det är osäkrare att låna ut till dem än att ingå i bingolotton som är börserna... vilket inte kan vara långsiktigt hållbart som jag fattar det.

Och vad gäller medelklassen så har den väl funnits och finns än i någon mån i länder som Tyskland, Frankrike och benelux ändå.
Liksom i Skandinavien i stort.

Men. Man kan undra vad som kommer att hända med den, om vi allihop, eller majoriteten av oss ska tillbaka till dräng-piga-kroppsarbete... och hur många som går med på det.

Det är ju en underlig sak, nu ska alla läsa en väldig massa innan de får jobba, och sen finns det liksom inte jobb.
Jag tycker att det verkar som om Västeuropa tuffar på som om ingenting hade hänt, allt kommer bara bli bättre och bättre i evig tid, samtidigt som fler och fler liksom faller av i farten.

Men jag kan ju i och för sig tycka att Sverige verkar extremt där. Folk verkar ha haft orimligt mycket pengar att röra sig med sen jag flyttade därifrån, och alla jag känner har köpt bostäder som kostat skjortan, ska de betala tillbaka vad de lånat så kommer de hålla på hela livet många av dem.

Lätt virrigt svar, men sånt händer.

Anna Brodow Inzaina sa...

Jo, det stämmer, det var nog snarast sydeuropa jag tänkte på. Italien. Där går ett företag omkull - i minuten! I det landet är ju en stor del av befolkningen egenföretagare, så det drabbar folket hårt. Mycket av detta beror på en helt sanslös byråkrati och att t.ex. kommuner och stora företag inte betalar i tid.
Men även där, har jag förstått, äger man i större utsträckning sitt hus.

Magnus sa...

Visst är det så att Europa (och USA) egentligen skulle behöva återskapa en rejäl hemmaproduktion av varor, både mat och kvalificerade industriprodukter. Det behövs både för att driva det tekniska kunnandet framåt och för att skapa ordentligt med jobb på hemmaplan. Ska vi fortsätta importera allt och dessutom förlita oss på kundtjänster, biltillverkare och flygbolag som finns i Asien så hamnar vi i längden i samma situation som romarriket på Hadrianus tid: massiv import som bara kunde betalas med hårdvaluta - då guld (och vapen?), nu pengar, skuldsättning - och kanske också vapen.

I nuläget är det ju ingen som verkligen suger upp de mängder av kunnig och utbildad, eller bara hungrig, arbetskraft som kommer hit. Även om det blev en högkonjunktur skulle Volvo, Ford, Siemens, Nokia eller Telia inte anställa hundratusentals människor: de behöver inte eftersom produktionen oftast är utlokaliserad till Asien. Det är klart att det tillståndet undergräver ekonomin, samhället också för den delen.

Fortsätter det så här länge till så lär vi antingen få se protektionism eller krig, på flera håll i "den utvecklade världen".

Magnus sa...

Eller de som är födda här, har utbildat sig här - eller som inte har håg eller möjlighet att vika typ tio år av sitt liv, mellan 16 och 26, till heltidsstudier för att kunna ge sig in i jakten på ett jobb (eller änu mera, till kostnaden av skyhöga studielån).

Robotifieringen har ju, i skön förening med utflyttningen av många branscher till det vi förr kallade tredje världen, kapat basen av hur många ett företag som GM, Nokia, Apple eller Svenskt Stål ens *behöver* anställa för egen del: de behöver inte längre de där femtiotusen i fabriken eller säljet.

Bengt O. sa...

Jag tyckte Arenaartikeln var bra och intressant (men man måste nog orka läsa alltihopa...;) ) även om jag inte håller med om allting förstås. Har just nu läst ca 80 % av Henrik Berggrens kritikerrosade Palmebiografi. Utan att i det här sammanhanget glorifiera Palme vill jag säga att boken är en alldeles strålande beskrivning och analys av Sveriges politiska historia, speciellt efter andra världskriget. Den kastar ett delvis annorlunda ljus över de fenomen som Karin diskuterar i sitt inlägg.

I slutsatserna om väljarflödena i sista stycket tror jag -dessvärre- att Karin har alldeles rätt. Men även för den som haft lyckan att inte hamna i skuggan är problematiken: det finns inga alternativ! Alla partier i Sverige har anammat den ohämmade marknadiseringen som enda medel för att lösa alla ekonomiska och sociala problem.

Jag beklagar verkligen att Juholt visade sig vara en person med mycket bristfällig privat etik och integritet. Annars fanns det under hans korta tid vissa antydningar om skapandet av en alternativ politik som kanske kunde ha förhindrat eller åtminstone bromsat det till synes accelererande flödet mot den högerextrema avgrunden.

Jag delar, till en viss del, Magnus skepsis mot det postindustriella samhället. Risken för protektionism och krig, åtminstone handels- och valutakrig, ökar. Bl.a. därför är fördjupat samarbete och integration inom den europeiska ramen livsviktiga. Tyvärr har vi just fått bevittna ett ordentligt kliv tillbaka i utvecklingen taget av den samling inskränkta nationalister -oavsett politisk färg- som för tillfället står i spetsen för Europas regeringar och vars tankehorisont endast sträcker sig till nästa val.

Ursäkta längd och åtminstone delvis irrelevans för problemställningen.

Karin S sa...

Tack för bra kommentarer.

Ja, Berggrens Palmebiografi läste även jag med stor behållning. Jag fattade genom den hur präglad min barndom faktiskt var av det kalla kriget och hotet från Ryssen.
Det är en jättebra bok, den och Åmarks (om han nu hette Åmark) om Sveriges förhållande till Nazityskland borde vara OBLIGATORISK LÄSNING för alla politiker och alla som skriver (seriöst) i dagspressen.