måndag 31 mars 2014

Ni har väl alla följt de franska kommunalvalen? Trodde väl det. Blå våg, som de säger här. FN tillbaka till 1995 års resultat ungefär, det vill säga mer än de senaste tjugo åren. Men framför allt rök socialisterna i många städer och det beror förstås på missnöjet med Hollande och hans regering, det har ju pyrt rätt länge nu, genom vintrar av demonstrationer mm.
Alla skäller på honom, höger- och vänsterpress lika.
Och att regeringombilda anses lika effektivt som att amputera ett träben, men är förmodligen i alla fall vad som kommer bli resultatet.

fredag 28 mars 2014

Vårligt värre

Den här våren är så ovanligt ljus. Eller också är det det där med stegräknaren. Jag är ute och går i ljuset och först nu börjar det komma lite löv på träden. Men för tre veckor sen fanns inte ett löv och vi gick tre mil(?) mellan Versailles och Neuffle (typ) i lövlösa skogar fulla med nyavverkade träd. Det låg olika typer av vedtravar överallt och skogen var väl liksom utglesad också. Men som sagt, inte ett löv och vi gick i kortärmade skjortor. Släntrade in på en tennisklubb och köpte cocacola ur maskin.
Hörde rödhake, koltrast, bofink samt okänd pippi. Såg sothöna och vanliga gräsänder. Och en flygande dront eller dinosaurie. Samt tussilag och vitsippor, vilt.
Annars är ju rabatterna knökfyllda med primula och hyacinter, typ. Och på en svart telefontråd sitter svalor i rad.
Ungefär.
Och av någon konstig anledning känns det som om man dricker den där luften som är så ljus och kall.

Det var allt just nu.
Hej.

torsdag 27 mars 2014

Steg 1

Har ett annat projekt. Beror mest på att jag på ipoden har en liten stegräknare inkluderad och så googlade jag på stegräknare och steg och hamnade i den något jobbiga åsikten (tror who, typ) att man bör gå 10.000 steg om dagen. Minst.
Jag började kolla. I mitt fall blir det typ 8 km och det tar ungefär en och en halv timme. Kan gå lite fortare om man skalar på som en galning men det orkar man inte.
Så nu kör jag på det.
Men det gäller att inte glömma bort den där lilla prylen, för som med allt annat så blir man liksom sur då, om man glömmer att räkna in vissa steg.
Nu har jag vidtagit mått och steg, typ.
Igår gick jag två kilometer inomhus.
Det brukar jag inte göra men eftersom jag inte hade tid annars så körde jag även inomhus.
Det är ett projekt.

Har även försökt starta ett instagramkonto, med dåliga foton projekt.
Och ett särskrivningsprojekt för dåliga foton projekt.

Och så lyssnar jag på radio.
Hej.

tisdag 25 mars 2014

Sälja böcker

Jag sålde den där boken om de bulgariska prinsarna och Vichy-gänget i Bayern för den verkade, efter ungefär fyrtio sidor, så otroligt tråkig. Man fattade att de enda de hade att göra var att vänta på Tysklands seger (morsning, liksom) och intrigera. Bråka med varann.
Dessutom skrivet på en ganska rejält svulstig franska.
Så som sagt, jag sålde boken ihop med en bunt andra till Gibert. Fick välja mellan 39 jorrå cash eller 42 i tillgodohavande i butikerna. Valde det senare.

Men det är det märkliga med Gibert. De köper begagnade böcker och sorterar in dem på hyllorna mellan de nya. Har man tur kan man alltså hitta en bok för halva priset utan att gå till ett antikvariat.

Medan jag satt och väntade kollade jag på dem som var före i kön. Folk kom med resväskor fulla av gamla böcker och skivor. Mycket togs inte emot. För gammalt.
Hade jag kunnat tala om, jag tänkte nämligen igenom det hela innan.
Vad är det som gör att en dylik hantering kan löna sig, tänkte jag. Jo, två saker. Antingen att boken är en klassiker och läses av olyckliga gymnasister eller att den är förhållandevis ny. Hade rätt, men två böcker ville de inte ha för de hade redan för många i lager.
Men mitt resonemang var det inget fel på.
Men så är man ju i branschen också.

Folk som säljer böcker... är ett ganska udda gäng. Farmor/mormor i dräkt och promenadskor som alltid varit sparsam. Bosatt i kvarteret. Studenter såklart. Men också ganska luggslitna typer som man undrar lite över.
Nåväl. Inte så länge.

Det om detta.

söndag 23 mars 2014

Statskupp

Började fundera på hur man egentligen bär sig åt om man vill göra en statskupp.
Jag menar, vad händer och vem kan göra en dylik? Knappast jag.
Egentligen bara militärer, antar jag, högt uppsatta militärer som då har en stor och vid tillsägelse våldsam organisation i ryggen. Annars är man väl stekt som kuppare.

En annan sak som slog mig, apropå statskupper alltså.
I det ögonblick man lyckats, är möjligheten till pånyttfödelse där. När/om man väl sen missbrukat den nyvunna makten det minsta lilla så är man på full färd utför det sluttande planet.
Och ju mer ont man gör mot sitt folk, desto omöjligare blir det att hoppa av tåget. För vart ska man ta vägen?
Man blir sliten i stycken.

Statskupper är bedrägliga ting och inte får man lära sig hur man gör i skolan heller. I alla fall fick inte jag det.

Orsaken är en bok jag börjat läsa nyss, har bara kommit några sidor in i den, Sigmaringen heter den, skriven av Pierre Assouline som dessutom är fransk kritikerguru och bloggare.
Och den handlar om ett stycke historia i slutet av andra världskriget då hela Vichhyregeringen och ett antal kollaboratörer, milisledare och andra härbärgeras på slottet i Sigmaringen i södra Tyskland på Hitlers order.
Ut far och flyger den gamla adliga familjen som alltid bott där och som tydligen är den familj i vilken Rumäniens kungar föds. (Fråga mig inte mer, jag är helt kass på sånt här, det jag nu skriver kan vara delvis fel.) Och i just den familjen får männen (kvinnorna än mindre förstås) inte längre bli militärer för det ökar risken för statskupp.
Stod det i boken och det var det som fick mig att fundera.
Men det är klart, prinsar som kan göra anspråk på en tron och som då inte är döda, har förstås bättre förutsättningar(?) än vi andra att göra statskupper. Särskilt om de är militärer. Så mycket fattar jag.

Ja, det var nog allt för tillfället. Ser annars fram emot att läsa Thomas nya bok om Identitärerna, som jag tror har kommit till vårt kontor och som jag ska gå iväg och leta efter där idag. När jag ändå går och röstar. Hej.