måndag 30 juni 2008

grejer jag inte bryr mig så mycket om

Jag är också totalt ointresserad av Waltic.
En gång i mitt liv har jag varit på författarförbundets stämma, det var förra året vid den här tiden, eller kanske på våren? Nåja, det var ett gäng vithåriga författare och ett antal käppar och hörapparater och så var det Stora Ämnet Waltic.
Från ordförandens sida.
Medan medlemmarna mest ville diskutera om man inte kunde sänka medlemsavgiften för pensionärer, men det menade ordförande och styrelse att det kunde man verkligen inte.

Stora jippon med hyper-pk ämnen, varannan damernas och läskunnigheten i världen - det är klart att man inte kan säga att man är emot det. Men man behöver ju inte vara för heller. Man kan säga pass eller jag avstår.

Jag har över huvud taget svårt för författarjippon. Har aldrig varit på en författarafton eller signering.
Jag tål inte ljudböcker heller, tycker att de väsnas lika mycket som radion eller teven.
Jag menar att läsning är något mycker mer intimt, det är direkt mellan hjärnor. En tanke tar sig in i mina tankar. Lämnar spår.
Jag vill inte ha en röst till det.

Och kongresser... Ja, det är inte heller min grej, jag tror att det är något man mest deltar i när man letar ny partner.
Visst, man kan säga att det är jättebra och jätteviktigt och utbyten och blablabla. Men egentligen är man ju där för att mäta attraktion. Sin egen och andras.
Det är jag helt säker på.

lördag 28 juni 2008

Sommarläsning

Har hittat tre böcker jag ska försöka få tag i och läsa i sommar, det ska väl inte vara omöjligt.
1. Empati och engagemang med Ami Lönnroth som redaktör och utgiven av bloggande vännen Helena von Hofsten.
2. Judehatets svarta bok, antisemitismens historia från antiken till idag, intressant recension om den i senaste numret av Axess magasin.
3. Grekiska språket, kulturen, myterna också recenserad i senaste numret av Axess magasin, men även behandlad under strecket i SvD. Intressant det med.

torsdag 26 juni 2008

kryddkaka

Jag har sån lust att skriva om kryddkaka.
Igår gjorde jag och ett barn en sån.
Recept: 3 ägg, 3 dl socker vispas pösigt (elvisp). 1 tsk mald kryddnejlika, 1 tsk mald kanel, 1 tsk mald ingefära vispas ned. 75 g smält smör, smältes i formen och blir klibbet för skorpmjölet också, hälles i. 3 dl mjöl, 1 dl mjölk 2 tsk bakpulver.
Form med pinne i mitten.

Har googlat på kryddkaka, det verkar som om det är en klassiker, det är i alla fall ett av de tre recept jag kan utantill. För att det är så god smet. Kajsa Warg har recept. Då är det väl en klassiker?

Iaf, gjorde en igår, och min man tog en bit efter middagen och stoppade i munnen.
- Men det är ju alltid samma! utropade han. Alltid samma smak. Antingen små torra platta eller fluffiga och lite övergräddade. Men alltid samma!
Det är inte klokt. Jag kan ju göra fransk chokladtårta också. Det gör jag till födelesdagar, utom min egen, då vill jag ha en köpt tårta med choklad och kaffesmak. Eller chokladmousse.
Han verkar blanda ihop allt, min man.
Helt sjukt hur jag kunde gifta mig med honom.

Jag skriver det här för att jag är helt trött på fra-lagen och svensk politik egentligen. Fattar inte varför jag hamnade i den smeten. (Hehe, en annan smet.) Om man ska hamna i en smet i livet så förordar jag den till kryddkaka.

Ibland tänker jag på hur det var när jag var ung. Jag tror inte att det var så mycket bättre egentligen.
Och om jag blir gammal så ska jag utnyttja det där med senilitet. A max.

onsdag 25 juni 2008

Partisympatier?

Elfenbenstornet skriver idag om den svenska nyborgerligheten. Med utgångspunkt i en artikel av Elise Claeson i SvD summerar han att någon svensk konservativ borgerlighet i själva verket inte finns. Alla svenskar är i grund och botten en sorts sossar, något jag kan skriva under på efter femton år i utlandet.

Samtidigt, europeisk konservatism ser inte ut som amerikansk. Europeiska konservativa står till vänster om amerikanska.
Om inte annat fick jag mig själv en tankeställare när jag gjorde två olika tester på var jag stod politiskt. Den första, som jag förmodar är amerikansk, ställde mig i ett vänsterliberalt fält, i närheten av Gandhi. Det är inte så svårt att hamna där, man behöver bara vara emot dödsstraff så är man i princip i hamn, vad jag kan se. Gör jag däremot Axess partikompass så hamnar jag tryggt i någon sorts vag (svensk?) borgerlighet. Oklart vilken.

Och fransk borgerlighet då? Ja, om man ska snabbsammanfatta så är den mer konservativ än svensk, men fortfarande mindre än amerikansk.

Jovisst, det kan tyckas självklart. Men det var rätt kul att se det på pränt.

måndag 23 juni 2008

transfer

Gästbloggar hos Merit Wager idag med en längre text som utmynnar i att alla politiska partier måste ta upp invandringen på sin agenda. Media måste tala klartext.
Som jag uppfattar det nu så finns liksom två sanningar om invandringen, en "finsanning" som består av att alla gillar invandring, det finns inga särskilda problem och om det finns problem så överväger i vilket fall som helst fördelarna med en stor invandring.
"Fulsanningen" står väl då sd och en del mer eller mindre rasistiska bloggar för, dessa tar också på ett mer konsekvent sätt upp kriminalitet och brott som invandrare begår, samt beskriver i stor utsträckning hur etniska svenskar på olika sätt blir blåsta av invandrare.
Och en helt annan världsbild tonar fram.

Den mer melerade sanningen då? Ja, jag tror att just Merit Wager vet rätt mycket om den och hon beskriver den också. Det finns inslag från båda håll i den.
Och det är en sån genomlysning av den här frågan jag vill se. På fler håll.

Men för att klargöra min egen ståndpunkt: Jag sympatiserar inte med sd. I deras partiprogram som jag faktiskt ögnat igenom finns en passus om att man ska "underlätta återvandring" för de invandrare som inte gör rätt för sig ungefär. Möjligen i teorin en vettig synpunkt, men det kan ju bli vad som helst i praktiken? I synnerhet om man följer migrationsverkets olika utspel och förehavanden i pressen - de verkar inte särskilt rigorösa alla gånger.
Så det kan nog bli vad som helst och väldigt godtyckligt.
Har man tagit emot folk under vissa förutsättningar får man stå för det.

Däremot skulle jag gärna se att alla partier faktiskt försökte sig på att lösa de problem som finns i småstäder med procentuellt sett väldigt stor invandring, städer där sd ofta fått mandat i kommunfullmäktige. Jag skulle också (och nu får jag väl en rasiststämpel på mig) kunna tänka mig att man bromsar invandringen något tills man fått koll på de här problemen.
För de är inte små. Skolor och bilar brinner också i Sverige. Brandkåren/räddningstjänst vill på somliga ställen ha poliseskort för att åka in i områdena.
Det finns lika brinnande förorter i Sverige som i Frankrike.
Men man talar inte om det på samma sätt.
Det är vad jag önskar att man gör.

söndag 22 juni 2008

Sommarbilder

Eftersom jag egentligen tror att det här är en blogg tänkt för bilder, så passar jag på nu. Var på bröllop igår och det var fint.
En liten flicka ur näbbet(?) håller här på att slockna.

Bröllop är egentligen rätt underliga tillställningar. Alltså, det är ju glatt, ungefär som barndop. Inte som begravning.
Men av någon anledning gillar jag nästan begravningar bättre, det är som om man kommer närmare sanningen om tillvaron då.
Bröllop är fantastiska, barn som ser ut som små gräddtårtor, hattar som ser ut som papperskorgar, tanter som ser ut som tanter. Män i mörka kostymer.
Ibland kan det slå en hur mycket ett bröllop är brudens fest.
den vackraste blomman i buketten, typ.
Männen är reducerade till anonyma statister, nån sorts hållare ungefär som kandelabrar.
Medan bruden med sin slöja, med alla dessa skikt av vitt tyg som skalas av vartefer, är en lilja.

Jaja, detta om bröllop.
Man åldras.

Och med detta inviger jag en ny kategori här, sommarbilder.
Eller som jag tänkte förr: vykort.
För det blir det förhoppningsvis några stycken under sommaren. Hej!

fredag 20 juni 2008

svenska moralister har

Nina Björks texter brukar jag inte riktigt orka läsa klart. Hon har ibland rätt i något, men hon går alldeles för långt och det blir ofta en självklarhet som hon ska leda i bevis med någon sorts moraliska värden som alltid blir väldigt påfrestande.
Efter att ha läst det här t ex så får man ju nästan lust att köpa en totalt onödig handväska, som man aldrig hade tänkt köpa annars.

För en tid sedan hade min son ett sår som inte ville läka. Jag gick till vårdcentralen. Läkaren tänkte skriva ut penicillin, men jag var tveksam med tanke på rapporterna om överutskrivning. Hon sa "du får själv bestämma; du känner ju din son bäst". Det är naturligtvis sant, men huruvida en människa behöver penicillin eller inte beror väl på inte vem han är, vilken personlighet han har?


Så börjar hennes artikel, och redan här menar jag att hon är helt ute och cyklar. Det var inte en läkare som vägrade ta sitt medicinska ansvar, det var en läkare som stötte på en omöjlig förälder. Det ser man ju. Mamman vill inte ge ungen antibiotika, vad ska läkaren göra? Kan ju bara tacka sin lyckliga stjärna för att ungen inte hade något värre.
Och utifrån det här resonemanget kommer Björk i vanlig ordning fram till att man verkligen inte ska överkonsumera.
Nej, det ska gudarna veta. Hellre ska barnen dö i blodförgiftning, och då ska man sen som förälder kunna hävda att det var doktorns fel!

Men jag hade väl aldrig skrivit ovanstående om jag inte sen hade stött på något ännu värre.
Björk har fått konkurrens om överste moralpredikanttiteln.
Detta att kasta första stenen.
Vilka tror sig dessa fruntimmer vara för att det ska ha rätt att fördöma andras beteenden? Var finns ödmjukheten? Tror de att de ändrar något med sina texter?
Tror de att Sveriges väskköpare och tjockisar läser de här texterna och omedelbart tänker: Jamen, det visste jag inte, nu ska jag lämna tillbaka handväskan respektive banta?
Klart att Björks och Heberlains barn måste ha en fläckfri framtid att tro på.

Egentligen orkar jag inte bry mig. Det är ju så här svensk press i stor utsträckning är. Människor som antagligen tror att de håller på med något jätteviktigt, hur de nu kan ha fått för sig det.
Det är liksom luften som är ond, tidsandan och koldioxidutsläppen. Ojojoj, verkligen ett farligt och förskräckligt ställe att vistas på, Sverige.

torsdag 19 juni 2008

fra tredje gången gillt

Jo, det här var helt klart dystert.
Ändå kan jag inte låta bli att tro att detta speglar något som vi kommer att få se mer av. Civilt motstånd eller vad man nu ska kalla det. Vanliga väljare som gör sin stämma hörd.
Skrev lite om det här, och som sagt, jag tror inte att vi har sett slutet på det hela än.
Frågor som engagerar uppkopplade storstadsmänniskor kommer att diskuteras mer och pressen på politikerna kommer bli större.
Hoppas jag.

onsdag 18 juni 2008

FRA igen

Martin Jönsson säger det så bra. Lite bättre än jag själv hade gjort.
Men det handlar förstås om bloggsosfären igen, bloggosfären som den här gången faktiskt påverkar. Och inte bara Maria Schottenius (som senast) utan Sveriges Riksdag.
Frågan om FRA-lagen har skjutits upp. Den verkar nyanseras, om än inte stoppas. Personligen är jag för ett fortsatt ifrågasättande av hela grundtanken. Inte att man petar i detaljer.
MEN, ett steg i rätt riktning har alltså tagits.
Och det är inte "gammelmedia" som drivit detta, utan bloggare. Mötespunkten har, som Jönsson skriver, varit portalen knuff.se.
Det är en revolution.
Till bloggosfärens stötande och blötande av denna fråga kommer minst två facebook-grupper med (igår) ca 10.000 medlemmar var. Kanske finns där fler.
Och till saken hör ju också att fler och fler seriösa och kunniga bloggare finns där ute, på nätet. Liksom fler och fler (unga) politiker bloggar.
Man kan fråga sig vart detta leder.
Det visar ju ändå en avgrund mellan riksdagsmän och (drivande krafter i) folket.
Det visar på den klyfta som många bloggare talar om, både från höger och från vänster, som vidgas mellan en styrande politiker-"elit" och vad folk verkligen tycker.
Det finns många frågor på den dagordningen. Att sd för någon tid sen i opinionsundersökningar verkade få en plats i Riksdagen är ett annat tecken. (Om än mer oroande.)

Jag tycker att det är glädjande. Jag blir upprymd av ett folk som inte nöjer sig med bröd och underhållning. Jag blir glad av att läsa om uppsagda prenumerationer av DN och annan press eftersom folket (liksom i vidare bemärkelse) inte bara vill ha uppslag efter uppslag om Hollywood-filmer, mat och TT-annonser.
Människor vill läsa, förstå, ha djupare analyser. Människor vill kunna lita på media och politiker.
Och det kan de alltså inte, och de börjar begripa det.
MEN då finns andra seriösa aktörer att tillgå. Bloggarna.

De som säger att detta inte är viktigt - har inte förstått någonting alls.

Politiker går tydligen att påverka. Inte så konstigt egentligen. Alla människor går att påverka. Stelaste klossen i det här sammanhanget är, vad det verkar, gammelmedia. De som alltid varit politikernas megafoner. Och ju starkare ställning ett gammelmedium (kul ord!) haft, desto större verkar fallet bli. DN är ju på fallrepet nu. Särskilt kulturchefen.
Än har inte kritiken på samma sätt nått in i stv. Men, om jag får gissa, så kommer den. Och det rätt snart.
Det finns en lyssnande, kommenterande och kritisk skara här ute. En som inte längre är stum.
Med bara några knapptryckningar kan man manifestera sig. På facebook, i olika nätverk burna i etern.
Jag tror bara att vi sett början på detta.

lördag 14 juni 2008

fra-lagen

Nix, jag fattar inte heller vitsen med den här möjliga? lagen.
Visserligen förmodar jag att det mesta fortfarande inte kollas och avlyssnas, försvarets forskningsanstalt har förmodligen annat att göra. De kommer väl typ inom ramen för lagen googla eller fragla eller vad det nu kan kallas på ord som terrorist, bomb, tunnelbana och så vidare.
Men om nu någon föreslog att en instans skulle kunna öppna all gammaldags vanlig post? Utan att det märktes och sen skicka den vidare, ja, då skulle väl de flesta tycka att det var en ganska så avsevärd åtgärd. Tveksam, dessutom.
Liksom att alla myndigheter kan göra samma sak. Om jag fattat det hela rätt. Det känner jag ännu mindre för, måste jag säga. Vad fan har myndigheter med mitt privatliv att göra?

Så länge ingen kan övertyga mig om motsatsen är jag också emot det här lagförslaget.

Uppdaterar med den här belysande artikeln ur Sydsvenskan, som jag för övrigt fann på errata i ett inlägg som även länkar till annat intressant.

Sommar

Det är något så hjärtskärande med den här tiden. Allt tar liksom slut. Normalt sett ska skolan sluta och man ska över till en annan värld, lika rik, men annorlunda.
Om man är barn är det så, eller var det så. I mitt minne är det så.
Men nu är jag ju stor och ska liksom ordna dessa världar åt andra. Scoutläger och segling och Sverige och Frankrike. Biljetter och datum och så vidare.
Och överallt tycker jag att det är helt omagiskt. Det är som att vara scenmästare och dra i trådarna till kulisserna men bara se baksidan. Rep och ställningar, typ.

Vad händer egentligen med minnet? Hur gör det för att förgylla, försköna, sålla, salta, peppra och beströ med glitter?
Våfflor t ex.
Jag gör aldrig det till mina barn. Kan en barndom vara förtrollad utan att man någonsin får våfflor?
Jag tvivlar verkligen starkt på det.

lördag 7 juni 2008

Läget

Jäklar vilket maraton sista månaden i skolan och med olika aktiviteter är ändå! Skolan slutar den 5 juli och nu är det quicher och barnkalas och partyn och skådespel och bazarer och scouthelger hela tiden.
Jag hinner knappt kvirra över nånting hos axess, men lite i alla fall.

Och här startar jag inga föreningar och skriver inga deckare och gör ingen nytta heller. Men det kanske kommer.
Hej så länge!

torsdag 5 juni 2008

medlemsskap

Har gått med i yimby (tipset kommer från Bengt O) och det känns bra. Det enda är väl att jag är lite tveksam till just skyskrapor. Tät stad och förlängd tvärbana är jag helt för. Tydligare urbanitet, färre impediment, klara staket kring parkerna, hårdare kanter på motorvägarna - jepp, allt det är jag för, men jag tvivlar i och för sig på att det blir av.
Sverige är för g l e s t.
Men det hindrar inte att man kan försöka.

Och etiskt motiverar jag det hela med att mina två romaner utspelar sig i denna stad. Liksom mina drömmar, typ. Jag är en sorts låtsasPAF, där.
Så vadå, även om jag inte bor där längre, så är min bild av vad en stad egentligen är just Stockholm.
Märkligt nog känner jag att min barndoms Stockholm var en större stad, men där kanske själva storleken (min egen alltså) bedrar mig. Eller så är det alla lantisar som flyttat in i stan och som driver runt med sina enorma barnvagnar överallt som gör att stan känns... eh, klaustrofobisk på sina ställen.
Man måste uppsöka kustlinjen för att kunna andas.
Å andra sidan är den fortfarande rätt närvarande.
En dag kanske jag lägger upp mitt examensarbete som är en film om och en kärleksförklaring till, Slussen.
Och nu hoppas jag bara att Jean Nouvel vinner den där tävlingen.
Hej!

onsdag 4 juni 2008

Bonnierlyrik ballar ur?

Sajten Bonnierlyrik.se har väl alla sett vid det här laget.
Jag höll på att skriva in mig, men när jag läst alla klausuler i medlemsvillkoren uppfattade jag den ungefär som facebook, det vill säga man får så gärna stoppa in hur mycket som helst, och Bonniers förfogar sen över rubbet. Och själv kan man inte ta bort det igen. Och inte får man betalt heller. Medan Bonniers får göra som de vill med det, och dessutom skära i det och använda bitar av det (punkt 4).
Det känns okej med animerade diskussioner på errata - en privatpersons blogg, men det känns svårare att bidra då man vet att en mediakonsern står bakom med sina femton upphovsrättsjurister samt sina miljarder. Och gnuggar händerna.
Stället har i mina ögon låg cred för att uttrycka det lite försiktigt.
Nu har i alla fall en diskussion om Noréns dagbok startat som är rätt intressant, även om den delvis har urartat. Eller snarare, det är väl "Crister" som sätter igång personangrepp igen. Och för egen del håller jag på och med "Sigge". Samtidigt som jag känner mig kluven inför hela fenomenet, hela sajten, hela jippot.
Man tycker ju att Bonnierlyrik borde vara ett ställe för skönandar som vill diskutera poesi?
Och inte ytterligare ett ställe för vendettor?
Och ingen kan ju avhålla sig från att tänka på att det är väldigt mycket mer pengar i vendettor än i lyrik?

Ångrar mer eller mindre att jag skrev den här stumpen, men gjort är gjort.
Men för att klargöra: Jag ogillar också Crister Enanders sätt att recensera, på ungefär samma sätt som Sigge. Det har jag skrivit om förut.
Det betyder å andra sidan inte att jag tycker att böcker som jag uppfattar Noréns skulle vara oproblematiska. Skrev om något som tangerar här.

måndag 2 juni 2008

nätet

Jag har nu bloggat i två och ett halvt år.
Har det förändrat mitt liv?
Väl stora ord, kan man tycka, men man bör inte rädas dem. Orden.
Och ja, på sätt och vis har det nog det.
Jag bor ju som sagt i Frankrike. Genom blogg och nät framför allt kan jag hålla en tätare kontakt med Sverige, på gott och ont, skulle jag nog säga.
Det är som om bara ett kulturliv och samhällsklimat i taget får plats.
Det blir en tydligare klyvning - av teori och praktik, tanke och liv, språk och verklighet.

Men att nätet påverkar den enskilda människan är jag helt på det klara med, liksom att det påverkar hela samhället och förmodligen hela världen.
Thomas Gür skriver i senaste numret av Axess om nätets förmåga att påverka och att skapa tillfälliga eller mer långvariga grupperingar, ibland med en viss makt i kraft av sin storlek. Intressant.
Nicklas Lundblad skriver med utgångspunkt i en bok av någon som heter Zittrain en i en understreckare om nätets revolutionerande verkningar på samhället och om faran med det och hur man bemöter den.
Och Martin Jönsson skriver om var pengarna i detta finns. Inte hos de traditionella tidningarna, konstaterar han, utan på andra ställen, som hos google.

Egentligen kan jag inte påstå att jag är särskilt intresserad av frågan. Men ändå verkar jag ju vara det. Jag läser de här artiklarna och försöker begripa vad jag är en liten men dock del av.
Och jag tänker med stor nostalgi på mina första blogginlägg för två och ett halvt år sen, hur de verkligen skapades i en annan tid, nästan av en annan människa.