Såg två intressanta program på tevekanalen arte igår kväll. Det första handlade om Mein Kampf, och jag fick lära mig en hel del om den boken. Det var som jag vagt hade förstått, boken i sin helhet får inte ges ut i Tyskland. Delstaten Bayern hade rättigheterna och tänkte verkligen fortsätta göra vad man kunde för att fortsätta hindra spridningen. Man talade om åtminstone så länge som upphovsrätten är kvar. Nittio år efter författarens död, alltså?
Samtidigt finns boken på en massa andra språk, och enligt programmet hade Bayern reagerat på alla översättningar utom den till hebreiska. I Israel.
En tysk historielärare hade fått ett ex av den av sin farmor eller mormor. Han berättade om hur folk gjorde då efter kriget. Boken blev förbjuden, klichéerna förstördes, men folk brände eller slängde inte boken, utan stoppade undan den nånstans.
- Och så gör man ju med saker som har en viss betydelse? funderade han.
Han hade alltså fotokopierat hela boken till sina studenter för att de skulle kunna titta på texter tillsammans.
Och tjänstemännen i delstaten Bayern hörde av sig.
Programmet var vinklat så att en sorts dubbelmoral/tabu framgick helt klart.
En judisk historiker fick uttala sig för ett nytryck utan kommentarer.
Den officiella hållningen var att Mein Kampf kan man inte ge ut utan just kommentarer.
Man kan, likt den judiske historikern, fråga sig hur de skulle se ut.
Sen sålde boken bra i länder som Turkiet, Libyen och Egypten, om jag minns rätt. I Turkiet var den en best-seller med 80.000 ex sålda.
Den andra filmen handlade om en bok som jag knappt visste existerade, man kan efter att ha sett programmet kalla den konspirationsteoriernas urkund. Typ.
Les Protocoles des Sages de Sion (Sions vises protokoll). En bok (dokumentförfalskning) som tillkom i Frankrike innan den ryska revolutionen vars syfte är att "klarlägga den judiska världskonspirationen". Självklar källa för Hitler och många med honom. Också en bästsäljare i Mellanöstern idag.
Och, vad ännu värre var, tyckte jag, den ryska ortodoxa kyrkan har tagit upp den igen och trycker och säljer utan att någon egentligen opponerar sig.
En rysk historiker hade hittat bevis för att boken är falsk, det vill säga inte skriven av judar som en hemlig skrift och manual för hur man ska ta över världen, men av den ryska motsvarigehten till säpo i början av 1900-talet. Men den ryske historikern hade struntat länge i att publicera sin upptäckt. Varför? Ja, han muttrade ju, men man förstod på honom att det skulle bli besvärligt för honom själv om han gjorde så. Det var helt enkelt inte pk (där) att säga såna saker.
Rätt häpnadsväckande, tyckte jag.
Slutsatser... Tja, möjligen att med internet så blir ju den Bayerska delstatens agerande rätt löjligt.
Och förmodligen är det så att det bästa sättet att bemöta dåliga idéer är att ta fram dem i ljuset och skärskåda dem, bemöta och diskutera.
Inte lägga i omslagspapper på vinden, som den där gamla farmorn hade gjort. Samtidigt var det något rätt fint i att hon gjorde det, kanske tänkte hon att en dag blir det här ändå möjligt.
Hennes barnbarn, den unge historieläraren försökte, men än var tiden inte riktigt mogen, men ändå.
Det visade ändå att hon tänkte rätt, hon som så många andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar