Kan någon förklara det här för mig? Är verkligen alla de här "paketen" helt bortkastade? Okej, vi har fattat det som så att antingen måste en mycket hårdare styrning in på central nivå (överstatlig), i såna fall för att man ska kunna behålla euron men antagligen även resten av Europatanken, eller så gäller Norbergs tes? Var och en klarar sig själv men med så goda förutsättningar som möjligt?
Det här tyckte jag också var en bra text. Även om jag inte blir klokare av den.
Men frågan är rätt ställd: Vad händer nu?
Annars fortsätter jag att läsa Roth.
15 kommentarer:
karin
det är knepigt att bli klok på detta, i synnerhet när norberg skriver på det sätt han gör. premisserna för hans resonemang tycker han sig ju inte behöva redogöra för - de flesta känner ju till hans (ny-)liberala utgångspunkter, filosofen ayn rand, "objektivismen", osv. men det är inte lite magstarkt att inte ställa "liberalismen" till ansvars för den utvecklingen världen tagit, o nej, problemen (exploatering, tillväxthysteri, etc) beror på för mycket statlig/politisk inblandning.
läste precis ut alan greenspans självbiografi, och där härskar samma blindhet inför det kapitalistiska systemets skuld till den situation som uppstått.
att den politiska utvecklingen (eu, globalisering, mm) bidragit till problemen är självklart, men vad föranledde denna utveckling? den som tror att inte ekonomiska (läs ytterst ideologiska) skäl varit betydande för behovet av globala marknader osv får nog tänka ett varv till.
jag skickar en länk till en artikel jag skrev om euron, kanske tillför den något till en diskussion - (den publicerades först i axess, i en starkt förkortad och stympad version)
http://www.nytid.fi/2011/03/ett-storslaget-experiment/
allt gott
einar
Den "liberala ekonomin" och dess samhälleliga följder betraktas ju helt enkelt som höjd över diskussion i dagens värld. I ett halvt uppsluppet samtal om bevakningen av IT-boomen (i P1:s "Ekonomiska klubben" för några år sen) och om den totala bristen på genomslag för kritiska synpunkter på miljardrullningen till joddlarföretag som Icon, bristen på kritik av börsen som institution etc, så uttryckte någon börsjournalist det så här:
"De som klev av tåget och sade att det skulle köra in i klippväggen klev antagligen på nästa tåg en halvtimme senare och så körde de också in i klippväggen".
Tydligare kan man väl inte bli med tendensen att skoja bort allt eget ansvar. Nu stämmer det säkert at ingen tacakar dig om du som mäklare eller mellanchef på banken drar i bromsen och två år (eller ett halvt år) före kraschen vägrar att handla med det du bedömer vara skitaktier. Resultatet blir snarare att du får kiocken, alltså tiger man, och denna mentalitet speglas hela vägen in i det lånerally som uppmuntrats i Grekland, Irland, USA etc de sneaste fem-tio åren. Men helheten diskuteras inte heller. I Sverige verkar media överlag apatiska inför berg-och-dalbanan och det ibland oförfalskade skojet i börs- och finansekonomin.
Om ewuron som idé vill jag bara säga att den förutsätter ett Europas förenta stater med gemensamma skatter, gemensamma socialförsäkringar etc, annars fungerar det inte.
"Vilken dilettant som helst kan numera ha synpunkter på hur stabiliseringspolitiken ska bedrivas utan att bli beskylld för att vara en charlatan.
Läs gärna det här blogginlägget av Danne Nordling.
"Ett hushåll måste i en sådan situation dra in på utgifterna och då måste också staten, som består av alla hushåll, göra detta, menar politiker" På det svenska planet var Juholts tal ett paradexempel på detta. Han anklagades av motståndarna för att inte kunna "finansiera" sina förslag. Hans försvar var att det kunde han visst det. En helt meningslös diskussion från båda håll. Man vet inte om det är så att de inte begriper vad de pratar om eller om de försöker att slå blu dunster i väljarögonen. Gäller båda parter.
Det går inte att föra en saklig diskussion längre där varje förnuftets röst dränks av panikmakare pch självutnämnda experter som vill passa på att göra sig ett namn. Det var länge sedan jag slutade läsa paradliberalen Norberg. Trots att det faktiskt finns ett par förnuftiga synpunkter i hans artikel. Men de dränks av hans försök att övertrumfa andra i rollen som Kassandra.
Bra artikel, Einar. Bengt O var den som först påpekade på ett sätt som jag begrep att om euron ska hålla så måste den centrala styrningen bli mycket hårdare. Men han är skeptisk till att politikerna klarar det. Zaremba/Bauman i DN idag är väl inne på samma spår? Slutsatsen verkar bli att det hela fortfarande är en öppen fråga.
Här skriver en utbildad nationalekonom om vissa kritiska aspekter i Norbergs artikel:
Vägen ut.
Men eftersom han inte förutspår att det skall komma en stor jädrans komet och slå sönder allting lär väl igen lyssna på honom.
Bengt O, tack för länkar. Andra artikeln bäst. Och vad som kommer att hända/göras återstår liksom att se. Men det verkar ju åtminstone som att det GÅR att göra nånting.
Bengt O, tack för länkar. Andra artikeln bäst. Och vad som kommer att hända/göras återstår liksom att se. Men det verkar ju åtminstone som att det GÅR att göra nånting.
Varför kan vi inte återgå till en gammaldags hederlig ekonomi? Då sund ekonomi var ganska enkel dvs man var medveten om att det på sikt inte går att ha utgifter som är större än inkomsterna. En enkel ekonomi som gäller för såväl länder, företag och enskilda hushåll.
karin
men är det eftersträvansvärt att den centrala styrningen skall bli hårdare?
Jag säger: Tack och lov om politikerna inte klarar av det!
från mitt perspektiv är den form av ekonomiskt tänkande som råder anledningen till att sådana politiska lösningar blir nödvändiga - två sidor av samma samtidigt atomiserade och centraliserade värld och världsåskådning.
det finns menar jag ingen anledning att ta denna utveckling (ontologi, människosyn)för given -
problemet med exempelvis det finansiella systemet är inte att en eller annan aktör är duktigare
än andra på att parasitera på det - det är "systemet" självt. att den naturliga kopplingen mellan ägandet och ansvaret för det ägda inte längre finns; ett
resultat av avståndet mellan äganden och det ägda.
man är mån om det som är en del av en!
allt gott
einar
Karin S,
1) Konjunkturcykler, ekonomiska kriser och spekulationsbubblor beror på att politikerna tillåter banker/centralbanker att öka penningmängden. Dessa problem beror inte på marknadsekonomin utan på socialistiska regleringar.
Det är i stort sett matematiskt omöjligt att bjuda upp priserna på spekulationsobjekt (aktier, fastigheter etc) och på konsumentprodukter om inte penningmängden ökar. De som först får tag på de nya pengar (oftast de rika) tjänar på att kunna köpa innan pengarna höjer priserna i ekonomin. De som sist får tag på pengarna (oftast de fattiga) har då under lång tid fått betala högre priser på konsumentprodukter.
Systemet skapar en överföring av köpkraft ifrån de som sist får tag på pengarna till de som först får tag på pengarna. Systemet skapar även en onormalt stor finansiell sektor där människor kan tjäna pengar på att helt nya pengar skapas.
Systemet skapar även konjunkturcykler med snabba uppgångar och snabba nedgångar. Maknadsekonomin koordineras genom prissystemet, vilket skapar intäkts- och kostnadspriser, och som i sin tur skapar vinst- och förlustsystemet.
Entreprenörerna i ekonomin kommer att öka sina investeringar där vinsterna är höga och minska sina investeringar där vinsterna är låga. Detta innebär att produktionsresurser (arbetskraft osv) överförs ifrån sektorer där de inte behövs/inte efterfrågas till sektorer där de gör nytta/efterfrågas. Om ekonomin tillåts koordineras/korrigeras snabbt kommer inga konjunktursvängningar att uppkomma.
Men detta fungerar endast om penningmängden är stabil. Om penningmängden tillåts att öka kan snabba uppgångar uppkomma inom vissa branscher (i USA var det biltillverkning, bostadsbyggande och finansiell sektor) eftersom företagens intäker ökar i snabbare takt än kostnaderna.
Detta leder till kraftiga vinstökningar inom vissa branscher och därmed också till kraftiga överinvesteringar inom dessa branscher. Men eftersom produktionsresurserna (arbetskraft osv) är knappa kommer detta att leda till underinvesteringar i andra branscher.
En ökning av penningmängden gör att ekonomin inte koordineras. Det sker en artificiell överföring av arbetskraft, maskiner, datorer etc ifrån branscher med relativt låga vinster till branscher med relativt höga vinster. Men detta är inte långsiktigt hållbart eftersom penningmängden måste öka exponentiellt över tiden. Krisen måste helt enkelt komma med tiden.
2) Marknadsekonomin är människorna själva och den minsta enheten inom marknadsekonomin är individen. Marknadsekonomin är enbart ett abstrakt begrepp. Marknadsekonomin är ingen levande varelse som kan fatta egna beslut och som kan agera på egen hand. Det är endast individen som kan agera och individen agerar i samspel med andra individer.
3) Marknadsekonomin (människorna) har under tusentals år kommit fram till att pengar är guld. Penningmängden blir i praktiken stabil.
4) Makthavarna har tjänat på att införa sin egen definition på vad pengar är. Syftet är att kunna finansiera de offentliga utgifterna genom en ökning av penningmängden. Skatterna hade i annat fall blivit för höga och människor hade revolterat. Historiskt sett handlade det om att finansiera krig och idag om att finansiera välfärdstjänster som röstköp.
Staten kan enbart ha budgetunderskott och en stor skuld om banksystemet får lov att skapa helt nya pengar utav ingenting vid sin utlåning. Sparandet i ekonomin kan inte finansiera stora underskott och en stor statlig upplåning.
Staten och bankerna är därför ömsesidigt beroende av varandra. Bankerna vill tjäna pengar och politikerna vill finansiera välfärden genom att penningmängden tillåts att öka.
"Grejer jag inte fattar." Ja nu har vi en till. När jag läste Per-Olofs kommentar förstod jag först inte om det var en marxistisk analys eller tvärtom en libertariansk d:o med inflytande från Ayn Rand (f.ö. litet överraskande svenska centerpartiets nya idol). Jag är fortfarande osäker. Men jag tror att summan av denna kardemumma är att han tycker vi skall återinföra guldmyntfoten.
Men vad händer om man plötsligt hittar en massa mer guld? Ökar inte penningmängden då?
Se f.ö. min första kommentar.
(PS En intressant men helt och hållet bisarr diskussion om den digitala valutan "bitcoins" pågår just nu. Pipipartiets chef har satsat alla sina pengar på det. Det bli så här i tider som denna och man får försöka ta vara på underhållningsvärdet.)
"Marknadsekonomin är människorna själva och den minsta enheten inom marknadsekonomin är individen. Marknadsekonomin är enbart ett abstrakt begrepp."
Detta är, om man inte håller sig på en rent teoretisk nivå, rent nonsens. "Marknadsekonomi", i den mening som är av betydelse i ett sammanhang då man talar om det ekonomiska system vi lever i, är en ideologi, ett sätt att förstå sig själv och tillvaron på. I denna förståelse ingår att egenintresset är det enda som driver en människa. I denna ingår en idé om att samhället - det gemensamma - kan upprätthållas och rent av förbättras genom att var och en tänker på sig själva.
I själva verket undergräver detta (inskränkta) "ekonomiska" tänkade och handlande allt vad gemenskap och hållbart samhälle heter.
einar
Ekonomisk bubbelkris som en följd av "socialistiska" regeleringar.
(???!!!)
Man tar sig för pannan. Ännu en klokskalle (PO) som inte fattat att vad som hände i USA 2008 var resultatet av avregleringar, ringa insyn, bankgeschäftets okontrollerbara utbredning ad nauseam.
Man kan inte frivilligt stå och stampa på den debattfläcken tre år senare. Så jag avstår gärna.
Ledsen att jag varit dålig på att utöver försöka begripa, även kommentera.
Jag har ingen vidare bra uppkoppling just nu.
I Per-Olof kommentar finns mycket att läsa men (ledsen, P-O!), jag blir inte så mycket klokare.
Einar,
Ja, jag tror att det skulle kunna vara bra, själva Europatanken gillar jag, men i praktiken verkar det alltför svårt. Å andra sidan, som han Bauman sa till Zaremba, ekonomin har blivit global, däremot inte politiken. Vill vi att politikerna ska vara de som bestämmer, så måste alltså politiken återta makten? Hur? Ja, det hade han inget svar på. Inte jag heller, förstås.
Men jag ser ändå inget alternativ, egentligen. Gör du?
karin...
alternativet är att föra ned makten till mer lokal nivå. detta görs inte minst genom att ägandet av närmiljön - skog, vatten, etc - tillhör de människor som bor där. i ett större perspektiv: ekonomiska och politiska intressen får aldrig överskugga de kulturella/mänskliga/andliga - traditioner, språk, folk, är inget medel för diverse från ansvar frikopplade aktörer/företag/institutioner att använda sig av efter eget gottfinnande (som material att maximera egen vinst, förverkliga sina politiska visioner). en människa är - eller skall inte främst vara - ett varumärke, inte heller en "medborgare" eller en konsument. arbetet skall inte vara en produkt att sälja till högsbjudande.
de väsentliga värdena - i människan, i tillvaron, i naturen, i historien - är ingenting som bör vara till försäljning (eller spekulation).
för en sådan utveckling, ett sådant alternativ, krävs en helt annan moral/ontologi (förståelse av vad som är verkligt och inte), och en sådan tror jag formulerar sig mer eller mindre av sig självt i ömsesidigt relaterande till och beroende av det "näraliggande".
en närvaro som omöjliggör all abstraktion - medial, politisk eller ekonomisk.
typ.
allt gott
einar
Skicka en kommentar