Varje år vid den här tiden är det alltså en middag på trottoaren framför den lilla parken. Någon (skolan kanske) lånar ut bord, och man tar med pallar och käk. Äter med grannarna och barnen leker.
Igår regnade det hela dagen men på kvällen blev det fint och vi gjorde en sallad och träffade de gamla vanliga och några nya.
Jag fick mer news om hunden, i alla fall om jag orkade bli snärjd i kopplet med jämna mellanrum samt springa efter matte då hunden ville gå in under parkerade bilar och allmänt trassla runt.
Hunden var faktiskt ganska söt, hade jättefina tassar.
Och var osannolikt glad i sin matte. När hon bar iväg en korgstol i två minuter stod den och gnällde. Sen var den helt till sig i trasorna när hon kom tillbaka.
De stora barnen vill inte vara med längre, de sitter hellre hemma framför teven och käkar pizza. Men, de frågar ut en då man kommer hem om vilka som var där och vad de hade berättat.
Det är den tid på året då det är barnkalas hela tiden, kvartersloppis och fest i största allmänhet. Den tid då man börjar förbereda skolstarten i höst, i alla fall med fritidsaktiviteter, och det är lika bitterljuvt som någonsin Den blomstertid och prästkragar.
Barnen har vuxit.
Psykoanalytikerns son t ex visade sig vara tretton och enligt henne röker han. Jag kände inte igen killen först. Såg honom dock inte röka, men hans mor var helt säker på det.
Hon har en symaskin som är min sen några år tillbaka. Jag måste få den tillbaka. Om vi flyttar. Måste sy om våra gardiner. Nu har vi vertikala fönster (franska), där borta är de horisontella (Le Corbusier-stil). Kan man ta samma gardiner och hänga dem åt andra hållet?
Det kommer bli ett helvete.
Jag gillar inte att sy gardiner.
Det allra konstigaste i allt detta är att barnen som verkar så franska fortfarande talar svenska. Det blir bara underligare och underligare.
Hörs,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar