fredag 19 april 2013

Vad händer?

Har handlat. Inga specialgrejer, bara det gamla vanliga.
Förra gången köpte jag en sorts konserverad bläckfisk i sitt eget bläck, en jätteliten konserv som var så äcklig att jag fick slänga det mesta.
Nu håller jag mig i skinnet vad gäller bläckfisk.

Varje gång jag handlar så slås jag i det absurda i situationen. Valfriheten kan man kalla det, överflödet också. Eller rikedomen om man så vill. Klisterlappar i kassan som man ska ta med nästa gång om man vill få rabatt på bestick från Alessi.
Vad tror dom egentligen?
Att man är dum i huvet, eller?

Mustafa. Snubben som gick upp som en sol och ned som en pannkaka. Begriper ni den grejen?

Våren kom och sen drog den sig undan igen. Här är kallt och fint, kan man säga.

Läser Stefan Zweigs En europés minnen, har inte kommit långt alls, men är redan lätt skakad. Han beskriver sin barndoms Wien och det samhälle han växte upp i, strax innan första världskriget. Optimismen, hur tekniken gjorde landvinningar och folk fick det bättre och bättre. Hur stabilt allt var eller snarare verkade. Österrike-Ungern hade ju varat i tusen år och skulle säkert vara i tusen till...
Helt otroligt.
Men man får väl komma ihåg att han skriver det i ljuset av landsflykten undan nazisterna. Allt, precis allt slaget i spillror. Först riket i första världskriget som ju var en masslakt som liksom knäckte alla. Men det kunde bli värre, visade det sig.
Och i den situationen minns han.

Men just det där bedrägliga i det som verkar så solitt...

Det kan man fundera på.

2 kommentarer:

Gabrielle RW sa...

Hm...och vad händer nu? Du är borta så länge. Kanske är du inne i dina franska romaner?
Här har våren äntligen kommit och jag gläds åt hägrar, scilla, magnolia och framför allt soooool. Allt gott!

Helena Looft sa...

Jag hälsar också på här ibland och hoppas på att det ska hända något nytt! Och funderar ofta på det "bedrägliga i det som verkar så solitt" – det finns ju på många olika plan.

För övrigt anser jag att valfrihet är överskattat, alltså den där konsumentvalfriheten som alla verkar älska. Det sägs ju att man bara ska erbjuda barn två val om man vill göra saker och ting enklare – inte säga "vad vill du ha till efterrätt?" utan "vill du ha glass eller kaka?" Ibland skulle jag önska att allt var lite mer sådär konkret.