Carrefour market

Såg en svensk film igår, Nobels testamente, bygger på Marklunds bok med samma namn.
Det hela gick av stapeln gratis i svenska kulturinstitutets trädgård.
Behållningen var det godis man fick, också gratis.
Visserligen inte så väldigt annorlunda från annat godis, gratis eller ej. Men godis är alltid godis.
Som barn var man i stort sett beredd att mörda för godis, ifall ni nu hade glömt det.

Det är kallt och höstligt här. Jag har en sorts träningsskada.
Igår storhandlade jag. Har slutat tänka på hur mycket konstigt det finns i affären numera, carrefour market place d'it. Det är en helt sjukt dålig lokal för en jätteaffär. Men där ligger den, i källaren på ett köpcentrum, bitvis så lågt i tak att de tejpat upp mjuka korvar på låga partiers utskjutande kanter. (Det ni, som mening betraktat.) Jag har liksom utvecklat en runda i detta virrvarr till labyrint, och den tillåter mig att bara gå framåt.
Jag tycker det är poängen när man storhandlar. Det gäller att hitta en väg som gör att man bara går framåt, att man inte krossar varorna genom att ta sockerdrickan sist.
Det dröjde ganska länge tills jag kom på hur carrefour markets labyrint kunde tämjas.
Man tar för att starta den bakre ingången, den närmast vagnarna där de har lockerbjudanden på cyklar ibland.
Sen kommer babygrejer, det hoppar man över. Sen hygien och rengöring, där tar man sina flaskor. Sen vin, mer flaskor, sen vatten, juice och mjölk. Konserver och pasta, knäcke och flingor.
Sen blir det svårare. Ostar, men dom kan man liksom lägga ovanpå flaskorna. Frukt och grönt, potatis och lök i botten. Kakor och bullar. Färsk pasta, skinka, yoghurt och färdig mat, om man nu köper sånt. Kött och fisk färskt.
Djupfryst brukar jag ge fasen i.
På vägen mot kassan går man igenom bokhörnan, där kan man ta en bok om det är lång kö, annars inte.

Detta kan jag numera göra utan att fundera så mycket. Jag kan tänka på annat.
Och då har jag alltså bott här och storhandlat på just det här stället i ungefär ett år.

Ja, i drygt ett år har vi nu bott här. Och man börjar skymta skogen bakom träden, detta börjar bli centrum istället för en bit av kanten på en annan periferi.
Vi har sex busslinjer t ex. Jag tycker det är helt sjukt. Förmodar att man kan åka genom hela Paris och till i stort sett allt med buss härifrån. Men en sån kunskap (Typ svar på alla frågor i stil med, Jamen, då tar du bara 47an söderut från place d'It, den stannar fem minuter från xx) skulle ju ta ett liv att bygga upp. Och eftersom man inte behöver den blir det inte av.
Tre metrolinjer, det är mer hanterbart men trist att åka tunnelbana.
Mycket hotell, fast det fattar man ju bättre nu när man har kläm på alla kommunikationer.

Och så carrefour market då. Som jag numera känner som min egen ficka. Ska se om jag hittar en plan över den (nä), den är helt sjukt snurrig, hej.