Majrovor

Vi har religiösa högtider här. Första nattvardsgången för den minste. Konfirmationen för den äldre sonen. (Dottern tar förhoppningsvis studenten här så småningom. Sen vill hon läsa juridik.)

Men jag lagar mat och införskaffar religiös litteratur. Hittade Bibeln i tre delar som tecknad serie av en bra Manga-tecknare. Den fick det bli.
Gjorde lammnavarin här. Blev jättegod. I mitt svenska recept ingår små färskpotatisar men det sa maken är FEL, och att det måste bero på av vi inte har navets (mamma säger att det är majrovor på svenska) i Sverige, men eftersom vi är i Frankrike där navets finns så ska vi ha dem. Istället för potatis.
Barnen, som gillar potatis, blev besvikna.
Men den blev god ändå.

Sen tänkte jag göra en rabarberpaj nästa gång med mandelapparat. Vid det här laget har jag väl vant mig vid franska konditorrecept, men jag har fortfarande ett kg rabarber, fast även en större pajform och det där med bönor vid första gräddningen skiter jag i. Jag står och kollar in i ugnen och gör degen en sorts blåsa så öppnar jag luckan och kör en förskärare i degen. Man får inte vara tappad bakom en ugn eller nåt.

Kanske rostbiff.
Sparris käkar vi ändå och nu finns det äntligen lite körsbär men jädrar vad allt går dåligt i det här landet, våren är kall och eländig.

När allt det här religiösa joxet är över återgår förhoppningsvis livet till något normalt. Kanske kommer även våren eller sommaren.
Då ska jag sortera mina papper och köpa ny peppar. Peppar ta i trä.
Papper, papper ta i tu.

Ursäkta röran, vi bygger om också. Hej.

Emeutes/Riots/Upplopp

Jag fick lov att plugga på upploppen i Paris förorter 2005, har rätt suddiga minnen av dem. Eller rättare sagt, inga minnen alls. Bara av Sarkozy som dök upp i teve och skulle rensa bort slöddret med högtrycksspruta.
Men i alla fall, för att få slut på dem införde man undantagstillstånd och typ, vid det laget hade de spritt sig (säger man så verkligen, som om det var ett virus, typ) över hela Frankrike.
10.000 bilar brända, otaliga skolor, förskolor, föreningslokaler etc.
Det tog tio dagar innan polisen (nånstans läst 25.000 extra-insatta) påstod sig ha situationen under kontroll.

Sen kom upploppen i London 2011, dom får ni googla på själva.

Och nu har ni upplopp i Stockholm, eller snarare i Stockholms förorter. Av en så vitt jag förstår, i Sverige inte tidigare sedd omfattning.

Pressen i hela världen rapporterar faktiskt om det här.
En engelskspråkig sida (amerikansk) skriver bland annat om hur svenskarna uppenbarligen misslyckats med att integrera de stora grupper invandrare man tagit emot.
En fransk nyhetssajt skriver exakt samma sak.
Och på en indisk sida konstaterar man förutom samma grej igen att det här händer i en av Europas rikaste städer, Stockholm.

Utifrån betraktat ser det alltså ganska enkelt ut.
Stor invandring, misslyckad integration (under två generationer, verkar det som) och voilà, upploppen som ett brev på posten.

Nu kan man förstås konstatera att upplopp inte bara utförs av invandrare, upplopp genomförs av alla möjliga, i samhällen med starka spänningar, som det brukar heta. Ojämlika samhällen.
Vet inte heller om det tjänar så mycket till att fundera på huruvida detta hade kunnat undvikas. Kanske, kanske inte.
Frågan nu är väl hur man kommer till rätta med problemen.
Och det lär ju inte precis bli enkelt.

Jag skulle ju inte påstå (men vet förstås inte det heller egentligen) att man fått någon vidare ordning på saken här. Det håller sig lugnt och sen blossar det upp igen. Förmodligen genomför man punktinsatser i förorterna, men själva förhållandet med massor av ungdomar utanför det normala samhället är fortfarande ett faktum. Också här.

Nej, jag har inga pigga förslag i den här frågan.
Att statsministern efter flera dagars tumult påstår att upplopp "inte är okej" gör ju i alla fall att man får sig ett gott skratt mitt i alltsammans.
Lite högtryckstvätt på honom kanske skulle göra att han kom ur sin förlamning?
Nå, så säger man förstås inte.

Nä. Jag ville bara visa att jag följer med i nyhetsrapporteringen, så nu vet ni det.

söndag

Kollade på melodifestivalen igår. Tycker att rätt låt vann, även om jag gillade Ungerns och Greklands låtar också.
Såg Bildts kavajchock. Kavajchock var ordet.

Det enda de franska kommentatorerna inte klagade på var Medes klänningar, i övrigt höll de låda precis hela tiden och sa ingenting begåvat. Jag körde svt parallellt på datorn.
Tyvärr var speakrarna där inte så mycket mer skärpta, men de höll åtminstone klaffen när föreställningen pågick.

Har i övrigt blivit klar med målningen. En blå vägg i ett i övrigt vitt rum. Sonen tyckte att vi skulle måla ett gult kors på den. Jag menade att det blir en mardröm med maskeringstejp.
Balkongen har nu även fått en sorts blomlådor, men inga växter. Det kanske kommer.

Nu handlar det om att sortera spik, samt lägga alla verktyg i sina lådor och sladdar i en annan och sen få in allt det där någonstans.

Här är återigen kallt. Inte så att man fryser inomhus men man bör ha en kofta till hands.

Slutligen, var på marknaden i lördags och höll på att komma hem med anklår för att göra på dem en ragu.
Det var kö och damen före mig i kön förklarade (då det behövdes med sång) en massa saker, barnvisan om Mor nånting som i sista versen äter upp sin katt (apropå kaninerna), hur man föder upp grisar, och sen pratade hon mycket om ragu. (Ragou) Det är inte estetiskt, sa hon, men finns det något godare?
Känner inte precis till raguer heller men höll för säkerhets skull med, ville inte att hon skulle brista ut i sång igen och uppfordrande fråga om jag verkligen inte kände igen den biten heller.
Till slut blev det hennes tur och då köpte hon alltså ankbitar.
Jag kom att tänka på när jag för tjugo år sen gick på marknaden och gjorde just det, köpte det som damen före köpte med sån självsäkerhet. En stor svarträdisa.
"Vackra" skinkskivor.
Bara för att se vad man får när man tar de där orden i sin mun.

Numera är jag rätt snabb i käften själv, behöver inte säga efter, men kan tydligen fortfarande hamna i det där hypnotiserade tillståndet.
Vad är en ragou?

Balkong

Var och handlade med maken idag, på LEROY-MERLIN. Jättestort, men verkligen JÄTTESTORT byggvaruhus eller vad det kan heta.
Vi har en balkong som liksom är som en smutsig betongficka framför vardagsrummet. Perspektivfönster ut mot den, men betongen sluter sig uppe och nere, lämnar bara som en remsa av utsikt. I den Kinakvarteren.
Men ändå. Det bestående intrycket är smutsig betong.

Nu köpte vi ett litet teakgolv (kanske) samt tre möbler, style Bistro, två rangliga stolar och ett bord.
Jag ville ha en fondtapet på betongen, själva räcket, badkarskanten liksom, men de verkade vara gjorda för inomhusbruk. Med bambu eller björkstammar.
Så det blev inget.
Ändå är förändringen, golv plus möbler, avsevärd.
Vi har tagit balkongen i besittning.

Om ni undrar hur det går med det vita vardagsrummet innanför.
Maken ville ha färg.
Vi gick runt bland kilometer av färg, som yoghurtarna på Auchan.
Och till slut kom vi överens om (ja, kom överens, fråga mig inte hur) om en ganska mörkt blå färg. Till en vägg.

Hemma försökte jag applicera rakt i hörnen/kanterna.
Deprime totale.
Jag lade ned och gjorde annat.
Maken kom tillbaka (efter vända två med golvet och möblerna) och tog över och målade blått.
Ännu värre. Jag hade målat svajigt men inom lagens råmärken. Han bredde ut sig helt.

Nu har vi maskeringstejpat där det gick. Den misslyckade kanten också, men den får vi maskeringstejpa  igen, när vi målat över det blå utanför.

Jag hatar att måla om. Men nu är lovet slut och i morgon börjar skolan igen, då kanske allt blir normalt. Som genom ett under.
hej.

Diverse

Nya tider. Nu skriver jag sådär stressat varje dag igen. Om allt och ingenting, sånt som gör att man tänker blablabla när man läser.
Det finns såna författare, jag är vän med åtminstone en av dem på fb.

Nä. Jag har tagit upp målningen igen. Eller rättare sagt, jag plockar ut grejerna ur ett rum för att kunna måla det. Men för att kunna plocka ur grejerna ur ett rum måste man tömma ett annat rum så att man kan ställa grejerna där.
Det har jag gjort. Hallen är nu tömd på vissa grejer, bland annat speldosorna.
Fy fan vad jag tycker illa om flyttkartonger med blandat innehåll. Typ: sladdar, stekpanna, fårskinn, foto i ram, multikontakt, övningsböcker i engelska, papper om en mobiltelefon. För att inte tala om pennor, suddigum, salladsskålar i plast och bålslev. Också i plast.
Det tar sån tid att ta ställning till det hela då.

Hittade t ex tre små speldosor. Ja, inte med dosa, bara själva maskineriet, made in China. De har drivit runt hos oss i åratal, vet inte riktigt var de kommer ifrån. Hade en kompis som hade en sån uppskruvad på torrdasset på landet.
Men vi har inte torrdass här och dörrkarmarna är av stål så det fick vara.
Till slut hittade jag tre små underliga brädbitar redan uppskruvade bredvid en dörr i garderoben. Tyckte att det var något av en ödets fingervisning och spikade upp en dosa på varje bräda.
Vi har: Oh when the saints, An die Freude samt en bit jag inte vet vad den heter, rätt lik Für Elise.
Jag ska inte gå in på hur det var i detalj att spika där, och jag vet att jag nog borde ha skruvat men så små skruvar hade vi inte. Dock kom jag ihåg att det finns en grej man använder, ett verktyg alltså, när man spikar ner i hål, en grej som förlänger spiken liksom.
Jag kom aldrig på vad den heter.
Vet någon?
Detta var en testfråga för att se om man orkade läsa klart texten. Hälften av alla svenska universitets- och högskolestudenter skulle aldrig komma hit. Tänk på det.

Lite mer om jordbruk

Ni tycker att jag är dålig på att uppdatera, ja? Det har ni rätt i.
Har varit nere i Södern och beskurit olivträd. Fast det fick jag rätt snart sluta med för maken hade köpt en liten motorsåg. Är ju ingen mening med att gå runt och fjutta med en sekatör när någon kommer efter och sågar ned hela skiten i stort sett.
Fick istället börja elda träd då. Inte lika kul. Jättejobbigt att släpa träd till brasan och att kasta upp dem på densamma också.
Men det gick.
Och solen sken, i alla fall ibland. Och vi träffade folk som bor på landet.
Det är ju möjligt att Frankrike får mest jordbruksstöd i hela världen, men de bönder som får något av det där stödet träffar man aldrig. Egentligen vet man väl vilka det är. Precis som i Sverige är det de största jordbruken som lyckas pricka in EU-bidragen.
Och de bönder vi lite slumpartat sådär träffar har väl ärvt sina jordar i mer eller mindre bördiga landsändor, och eftersom det inte lönar sig med jordbruk har de sålt av av sina jordar och tja.
När de dör så är det inget av barnen som vill eller kan ta över, eftersom det är rätt mycket jobb för något som inte ens innebär existensminimum i lön.

När vi vandrade i somras träffade vi en bonde som hade sin gård längs den stora leden mot Kompostella. Han insåg själv att han i och med det hade räddat sin gård, för han lät bygga om en del av den till vandrarhem och sen gjorde han goda middagar - hans grej var uppfödning av kalvar.
Och det gick.
Han berättade om alltsammans, hur de tagit stora lån för ombyggnaderna, hur han måste avväga pris kvalitet. Hur uppfödning av kalvar går till.
Och han gjorde jättegoda kalvgrytor till middag...

Men slutsatsen är alltså att jordbruk är ungefär som att skriva eller måla eller något annat man inte kan leva på. En hobby. Sen måste man ha en försörjning också.

Pratade även om det med svågrarna. Så kom vi in på glödlampor och en svägerska morrade över att de här nya lamporna går fort lika snabbt som den gamla typen men kostar cirka 100 gånger mer.
Jo, det stämmer, förklarade en annan svåger. De nya lamporna tål inte att tändas för ofta. Något vi alla kunde bekräfta, det är lampor i badrum och typ passager som går sönder hela tiden.
I alla fall, svaret är att inte släcka dem. De drar så lite energi så att det lönar sig bättre.
Eller också aldrig tända dem förstås.

Och då sa en svåger, antagligen både apropå jordbruk och glödlampor: Men är det inte en underlig tid vi lever i?

Och det är precis vad jag tycker.
Och underligare lär det väl bli.
Hej.

Vad händer?

Har handlat. Inga specialgrejer, bara det gamla vanliga.
Förra gången köpte jag en sorts konserverad bläckfisk i sitt eget bläck, en jätteliten konserv som var så äcklig att jag fick slänga det mesta.
Nu håller jag mig i skinnet vad gäller bläckfisk.

Varje gång jag handlar så slås jag i det absurda i situationen. Valfriheten kan man kalla det, överflödet också. Eller rikedomen om man så vill. Klisterlappar i kassan som man ska ta med nästa gång om man vill få rabatt på bestick från Alessi.
Vad tror dom egentligen?
Att man är dum i huvet, eller?

Mustafa. Snubben som gick upp som en sol och ned som en pannkaka. Begriper ni den grejen?

Våren kom och sen drog den sig undan igen. Här är kallt och fint, kan man säga.

Läser Stefan Zweigs En europés minnen, har inte kommit långt alls, men är redan lätt skakad. Han beskriver sin barndoms Wien och det samhälle han växte upp i, strax innan första världskriget. Optimismen, hur tekniken gjorde landvinningar och folk fick det bättre och bättre. Hur stabilt allt var eller snarare verkade. Österrike-Ungern hade ju varat i tusen år och skulle säkert vara i tusen till...
Helt otroligt.
Men man får väl komma ihåg att han skriver det i ljuset av landsflykten undan nazisterna. Allt, precis allt slaget i spillror. Först riket i första världskriget som ju var en masslakt som liksom knäckte alla. Men det kunde bli värre, visade det sig.
Och i den situationen minns han.

Men just det där bedrägliga i det som verkar så solitt...

Det kan man fundera på.

transfer

Om ni tror att jag inte gör något så kan man väl säga att det är både rätt och fel. Men jag läser i alla fall några franska romaner.

I övrigt fortfarande dålit väder.

Klagovisa över den här dåliga våren

Ja, det är ju själva fasen också. Här blir man påmind om gamla kul projekt, som dåliga-foton-projeket, och så kommer man att tänka på andra misslyckade bilder. Och kollar sin kamera. Jodå.
Man skulle kunna lägga upp suddig närbild på bordduk, del av hockeyrink, barn som håller upp spelmoj som en sån där svart remsa precis över ögonen, suddiga blommor och en skarp och lite dyster bild på en oklädd gran ihop med en ljuskrona utan stearinljus.
Men man orkar inte.

Man läser dåliga franska romaner. Man googlar metmask, fågelholk och grodyngel.
Och våren, den uteblivna, håller i sig.
Kallt som det land man flytt.
Det händer ingenting. Allt har frusit faktiskt, det är liksom bottenfruset och väntar på bättre tider. Det. Paris. Våren. Platanerna, barnens armar, deras ansikten.

Det som ligger framför är som det som ligger bakom som det som är nu.
Bärnsten, vet ni att det finns en term för grejer som fångats i bärnsten? Inclusion. På franska. Inte så märkvärdigt, samma finns säkert på svenska men jag kan den inte. Det handlar om mineralologi. Heter det inte. I alla fall. Bergarter.

Läser kassa romaner och är dyster till sinnes.
Började istället läsa en bok om mordet på Folke Bernadotte.
Bra bok, antagligen, men inte blir man gladare?

Kanske vänder det typ om några dagar. Kommer någon ihåg det där fenomenet då sjöar vänder? Det var när allt vatten var 4°C (om jag minns rätt) och med andra ord lika tungt överallt. Då syresattes sjön och vattnet bytte plats med sig självt.

Det är nåt i den vägen man väntar på. Hej.

Dålig vår

Min son försökte förklara att det här ovanliga kalla och torra vädret som bara håller på och håller på kommer från Polen.
Jaha, men var var det innan, sa jag.
Polen, sa han.
Som om Polen liksom tillverkade jordens alla väder och sen skickade ut dem åt alla håll.
Jag misstänker Sverige.

Idag är det ledigt sen skola i morgon, jag är trött på ledigt, men framför allt trött på kylan. När den släpper ska jag fortsätta att måla om. Hej.