Och i såna fall, i vilken omfattning?
Läser en bok där fyra människor driver sysslolösa runt på Riviäran. En av dem röker opium, det unga älskande paret slåss och det lutar åt att berättaren kommer att överta den unge älskaren från den yngre kvinnan, mest för att hon inte verkar ha så mycket annat att göra. Boken heter L'entrave (Tjudret) och är skriven på 1910-talet av Colette.
Eftersom jag inte tänker skriva mer om den än så och eftersom våren har övergått i högsommar här och eftersom alla kastanjeblommorna föll av träden i gårdagens skyfall, så---
Funderar jag på att öppna en liten skoaffär av det slag som fanns i Midsommarkransen då jag bodde där. Oanvända skor från femtiotalet (och detta var på åttiotalet).
Hade en kompis vars kille var arkeolog och som hade grävt ut ett romerskt parti sandaler, i skick som nya, sa han, i Sudan.
Kunde ha sålts på vilken Carrefour som helst.
Bara väldigt gamla skor, men oanvända. Gärna överkomna(?) på lite lätt suspekt vis.
Jag skulle stoppa silkepapper i tårna och ha snygga skokartonger på lagret. Så att allt verkade vara på riktigt och helt i sin ordning. Kvitton skulle jag skriva med snirklig stil och extra slängar.
Kanske skulle jag stänga lite oberäkneligt och jag skulle klaga högljutt då det var dags att deklarera och få ordning på papprena. Den saken är klar.
Egentligen borde man bara skriva texter utan exakta tidsangivelser, det förbryllar mer.
3 kommentarer:
Underbar text! Glöm bara inte kassaapparaten med vev, stora tangenter och en låda som säger 'pling'.
Ja! Och kanske en gammal skrivmaskin med färgband som jag använder att skriva fakturor och hotfulla brev till leverantörerna med?!
Karbonpapper. Förstås.
Skicka en kommentar