torsdag 29 oktober 2009

I djurens värld

För en tid sen kallade Lars Vilks Anna Brodow Inzaina dyngsprätt, apropå att hon inte höll med honom om något. Jag orkar inte riktigt länka fram inläggen för poängen är inte diskussionen utan ordet. Det är ett kul ord. Lite originellare än många andra av det här slaget i kulturdebatten där folk väldigt ofta kräks över saker eller kallar dem för skit. Vill minnas att Maria Schottenius t ex kallade Noréns dagbok för en hink skit och menade att eftersom den var det skulle den behandlas som det.
Jag menar, då är dyngsprätten faktiskt roligare?
Men, vad jag grubblat på sen dess (och det här var ett tag sen) är genus här. Kan en kvinna sägas vara en dyngsprätt?
Dyngsprätten är för mig med nödvändighet en tupp. Tuppen står på toppen på gödselstacken och gal in dagen. Han kråmar sig och sprätter, ja? Och eftersom han står där han står så blir han en dyngsprätt. Eller?
Kan någonsin en höna inta samma position?
Nej.
En höna kan vara eller bli högsta hönset. Inte heller det är väl särskilt vackert att vara i överförd bemärkelse, precis som ett hönshus som liknelse är ett ställe där ett jäkla kackalorum råder. Alltså inte ett särskilt förtroendeingivande företag eller vad det nu kan vara.

Det som bekymrar mig lite är hur pass liten koll folk verkar ha på genus bland djur. Ett fruntimmer kan inte tuppa sig, svåreligen brösta sig (för även det gör tuppen), inte stå på ett ben och gala. Kråma sig kan hon, och säkert en massa annat ur den domestika fågelvärlden. Kackla, värpa(?), ruva (på hämnd). Hon kan nog även vara ett så kallat mobbarhöns.

Om man ska gå lite längre så kan man tänka sig t ex ett ord som tjurnacke. Den enda kvinna som skulle kunna ha det i mina öron är en fd östtysk brotterska eller nåt i den stilen. Jag menar, de här orden som är bundna till djur och kön kan inte överföras om inte människan också börjat mackla med kön?
Man kan naturligtvis tänka sig en hbt-tupp. Eller höna. Men i hönans fall så riskerar hon att bli hackkyckling i såna fall. Dyngsprätt blir hon knappast, som jag ser det.

Frågan är bara om någon håller med mig.

5 kommentarer:

Lisa sa...

Äh, visst kan kvinnor tuppa sig och en man kan vara en hönshjärna, det handlar om ett specifikt beteende.

Det stora tankesprånget ligger mellan djur och människa; inte mellan könen.

Eller menar du att en man är mer lik en tupp än en kvinna?

Resonemanget påminner om försvaret för stereotypa könsroller i t ex Sagan om ringen. Det speglar ju bara verkligheten att det är män som dominerar i krigföring. Det vore inte realistiskt annars. Hej på er orcher, alver och balroger, ni är fullt trovärdiga jämfört med en kvinna i vapen.

einar askestad sa...

karin,

roligt inlägg, i ett beklämmande ämne

att tuppa sig och kackla går uppenbarligen att förena i människans värld. dessutom, och vidare, är gränsen mellan djur och människa nog inte så absolut som man gärna föreställer sig. eller riktigare: man är antingen det ena eller det andra, men för att bli och vara det sistnämnda krävs någonting som det förstnämnda saknar. samtidigt: inte sällan möter man exempelvis hundar som är oerhört mänskliga. och hur ofta korsas inte ens väg av tvåbenta varelser som förmår producera videoinstallationer eller skriva "romantisk" poesi men inte är i närheten av att greppa de mest elementära sociala umgängesformerna?

Andrej Tarkovskij, om konstens grundläggande etiska dimension: "Ett självförverkligande utan ömsesidig inlevelse saknar mening."

Och: "Kan det verkligen vara mödan lönt att anstränga sig så enbart för att få lyssna på sitt eko."

allt gott

einar

Karin S sa...

Lisa,
Ja möjligen kan kvinnor tuppa sig och jo, en man kan vara en hönshjärna. Men just det där dyngsprättandet? Där går en gräns för mig. Jag ser definitivt en karl framför mig då någon säger att någon (annan) är en dyngsprätt.

Och jag menar nog att vissa män är mer lika tuppar än motsvarande kvinnor. Eller så här. Jag har träffat män som absolut ser ut som en tupp. Men inte någon kvinna. Tror jag.

Fast det är klart att det finns HELT könsneutrala varianter också: tjurskallig och åsna.

Så kanske varierar det från gång till gång.


Einar,
Du är bestämt inne på något helt annat. Men visst har du rätt.
Jag tänkte helt enkelt på bondgården och dess djur när jag skrev det här. Tror jag.

Stefan sa...

En mycket intressant och viktig fråga ety språket håller oss fångna och anger gränserna för vår föreställningsvärld. Sålunda kan endast kvinnor "orra upp sig". Och detta är mycket viktigt!

Karin S sa...

Stefan,
"Orra upop sig" finns lika mycket som mobbarhöns, vilket var ett ord jag var rätt nöjd med att komma på.
Googla får du se.

Språket utvecklas tillsammans med vår föreställningsvärld, det var därför vi kunde hitta på de här nya orden och uttrycken.

Men visst är det viktigt.