Bekantskap sökes med äldre bildad herre

var den formulering som slog mig då jag läst färdigt Thomas Nydahls brevväxling med diplomaten och skribenten Alvar Alsterdal.

Boken heter En centraleuropeisk afton och är utgiven av Tusculum Förlag. Här kan man läsa några sidor ur den.

Att den här boken över huvud taget kom ut ska vi med all säkerhet tacka Helena von Hofsten som driver Tusculum Förlag för. Jag minns hur Thomas skrev om planen att ge ut breven, hur han redigerade och jobbade med manus, och hur han då han hade ett färdigt manus gav upp, som jag tror eller minns det, av ekonomiska skäl.

Nåväl, nu ligger den där sedan en tid tillbaka och jag misstänker att de två skribenterna stämmer någorlunda in på den gamla kontaktannonsformuleringen. Thomas var då, då breven skrevs främst under andra halvan av 80-talet snarare i trettio-fyrtioårsåldern, medan Alsterdal definitivt var en äldre bildad herre.

Brevväxlingen avbryts tämligen abrupt då Alsterdal dör 1991.

Breven handlar mest om litteratur, de båda läser och skriver i den tidning, Studiekamraten, som Nydahl under den här tiden blir redaktör för. Intresseområdena är europeisk litteratur och resor. Alsterdal hjälper Nydahl att ordna resor till länder där han har kontakter. Han föreslår också läsning. Men bytandet av böcker och artiklar är ömsesidigt.

Man märker genom hela läsningen hur givande detta utbyte var för dem bägge.

Man märker också att man, förmodligen, borde läsa eller ha läst de böcker de återkommer till, liksom artiklarna.

Brevväxlingen känns ur den synpunkten lätt utöver att var lättsam - det är som om själva kärnan eller någon mån tyngdpunkten i den saknas: den litteratur och de artiklar deras brev i stor utsträckning kretsar kring.

Ändå kommer man i någon mån den äldre bildade herren en bit inpå livet. Vardagen speglas också, liksom dess svårigheter: pengar, kärlekar, små sjukdomar.

Alsterdal tycks ha varit just en djupt bildad och mycket lättsam bekantskap, en generös natur som delade med sig av sitt stora kunnande till dem han tyckte om, som Thomas Nydahl.

När Nydahl väljer att ge ut denna brevväxling tolkar jag det i stor utsträckning som en kärlekshandling: han vill dela med sig av allt det han själv fått av denne i förtid döde man.

Själv tänker jag att jag ska läsa om Svante Foersters Klasskämpen som jag faktiskt minns att mamma satte i mina händer då den kom ut på nytt - någon gång på 80-talet.

Förmodligen är det så denna brevväxling ska läsas (tycker jag) - man får lust att dra i en av de otaliga trådarna - och gör det.