väderrapport

Som sagt, stort tack för era intressanta kommentarer kring det förra inlägget.
Jag skrev just en där också, som gick ut på att den här diskussionen ju på många sätt handlar om våra egna liv, hur vi levt dem och hur vi ser på dem, hur vi ser på det sammanhang - Palmes Sverige - som var vår barn- eller ungdom, eller båda delarna.

Bara för att hålla er à jour med intressanta länkar (utöver kommentarerna). Berggren får alltså ett pris av Svenska Akademien för sin bok, helt orimligt är kanske inte det... (tack Gabrielle för länktips)
Och här en annan kritiker som har en rejält annorlunda syn på både boken och epoken. Och som antagligen inte är så förvånad över priset till Berggren.

Ber också om ursäkt för att jag tagit bort inlägget om Sommestads skolartikel, det gick inte att redigera det så att det såg klokt ut, rent estetiskt alltså. Om någon, trots det, vill ha det tillbaka går det att få fram igen. Men då får någon säga till, tror jag.

Över till serious matters. Här är våren ett faktum. Vi åkte från -15 och en ganska märklig feeling, jag gick runt i knakande kall snö och försökte förklara att det där badhuset och den där simhallen egentligen inte fanns, de ligger (provisoriskt) på ett landområde som är flackt och vattensjukt.
Där Tyresö kommun bestämt sig för att göra ett mastodonttätt projket av mig kallat Äldre City, det vill säga, man leker nästan stadsbyggare och klämmer in fler och fler äldreboenden i centrumnära lägen, påstår jag att det egentligen ligger kälkbackar och snårskog.
Parkeringarna finns inte, de är en grusplan med trasiga fotbollsmål, spolas vintertid till naturfrusen bana av gubbe med vanlig vattenslang.

Den här kalla vintern slungade mig i vanlig ordning tillbaka i tiden - nej, inte i vanlig ordning, den hjälpte till att framkalla minnen, Palmebiografin och detektivarbetet ihop med Flugan är säkert bidragande orsaker. Att snön är så vit och så hård, på sina ställen fulla med bruna prickar. Att näsvingarna fryser då man andas. Att håret blir till klirrande spikar kring skallen om man inte har mössa på blött hår, allt sånt mindes jag.
Hur det var att gå på Sturekatten med Tina och ta varm choklad med vispgrädde, tekaka med ost och äppelkaka med vanlijsås - istället för middag.
Vinterminnen i bitande kyla. Hög himmel och klart ljus.
Den där känslan då det snöar ymnigt men ändå solen syns som något ljust och suddigt genom molnmassorna.

Här regnar det ljummet, somligt har blommat över, till ingen nytta skulle jag vilja påstå. Snart är rabatterna fulla med prunkande nyss planterade blommor i regnbågens alla färger. Våren får fransk hjälp på traven av la ville de Paris.
Påskris existerar inte, inte heller semlor eller snösmältning.

Men, träningsmöjligheterna blir ännu bättre och snart kommer Sven-Bertil tillbaka från Las Palmas - han är, som ni kanske gissat, pensionär och bor om vintrarna utomlands.
Hoppas höra från honom snart.
Hej.